<anforande>
<dok_hangar_id>2350589</dok_hangar_id>
<dok_id>GX09123</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:123 Fredagen den 21 maj</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>123</dok_nummer>
<dok_datum>2010-05-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Avveckling av inkomstgarantier för konstnärer</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>FDDB7697-23E5-44B4-9D58-B32289FD2AD9</anforande_id>
<anforande_nummer>83</anforande_nummer>
<talare>SIV HOLMA (v) replik</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Herr talman! I mitt anförande talade jag om att det att vara konstnär och småföretagare skiljer sig från den gängse småföretagarstrukturen. Jag ser bristerna. Det är därför jag anser att inkomstgarantin ska fortsätta. Det är utifrån de faktiska förhållandena. Olof Lavesson talar om och försvarar att man ska plocka bort den.
Du utgår från ett idealtillstånd som inte finns. Jag utgår från de faktiska förhållandena, den faktiska verklighet som konstnärerna lever i. Jag vill att man gör saker och ting som skapar bättre förutsättningar för konstnärer att arbeta. De förslagen har jag inte kunnat se, speciellt inte i det som kulturministern säger, nämligen att skattesänkningar har varit den viktigaste kulturpolitiska åtgärden.
På vilket sätt har skattesänkningarna skapat de goda arbetsvillkoren eller ekonomiska villkoren för konstnärerna? Kan du beskriva det för mig och för oss som lyssnar? På vilket sätt har skattesänkningarna gjort de ekonomiska villkoren och arbetsmarknadsvillkoren bättre för konstnärerna?
</anforandetext>
<intressent_id>0395416536118</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01KrU12</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-06-09 18:28:36</systemdatum>
<systemnyckel>266260</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX09123/#anf83</protokoll_url_www>
</anforande>
