<anforande>
<dok_hangar_id>2350589</dok_hangar_id>
<dok_id>GX09123</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:123 Fredagen den 21 maj</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>123</dok_nummer>
<dok_datum>2010-05-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Avveckling av inkomstgarantier för konstnärer</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>5980E224-7B67-41F6-A7EE-16AA847DD315</anforande_id>
<anforande_nummer>101</anforande_nummer>
<talare>SIV HOLMA (v) replik</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag tog i mitt anförande upp synen på konstnärsgruppen. Den domineras av att konstnärerna trots långa utbildningar och hög kompetens antas kunna utföra sitt arbete mot en mycket låg eller ingen ersättning alls och att en konstnärsverksamhet inte skiljer sig från den gängse småföretagarens.
Låt mig ställa en konkret fråga till Dan Kihlström. 
Det här innebär, vilket jag tror att Dan Kihlström också känner till, att konstnärerna hamnar mellan stolarna. Man hamnar väldigt ofta utanför försäkringssystemen, som rätt till a-kassa, pension och sjukförsäkring. Då undrar jag: Vad har ni i alliansregeringen gjort för att konstnärerna inte ska hamna utanför de här försäkringssystemen? Vad har ni kommit med för konkreta förslag vad gäller de förenklade reglerna för småföretagen, och på vilket sätt har de gynnat konstnärerna? Jag har ställt i alla fall den senare frågan till Centerpartiet och inte fått något svar. Jag hoppas att Dan Kihlström kan leda oss till åtminstone någon form av svar på de här frågorna.
</anforandetext>
<intressent_id>0395416536118</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01KrU12</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-06-09 18:28:36</systemdatum>
<systemnyckel>266278</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX09123/#anf101</protokoll_url_www>
</anforande>
