<anforande>
<dok_hangar_id>2349507</dok_hangar_id>
<dok_id>GX09116</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2009/10:116 Onsdagen den 5 maj</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>116</dok_nummer>
<dok_datum>2010-05-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kommissionens arbetsprogram 2010</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>E9F1ED3B-534C-4012-9BB5-CA1DA0504C18</anforande_id>
<anforande_nummer>52</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet BIRGITTA OHLSSON (fp) replik</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det är väldigt viktigt för att mänskliga fri- och rättigheter ska respekteras fullt ut bland Europeiska unionens länder att man också har ett system som ser till att man lever upp till detta. Jag vill också säga, nota bene, att blir man medlem av Europeiska unionen har man skyldigheter i sig. Det finns en viss ribba vad gäller mänskliga fri- och rättigheter för att komma på fråga som medlem i Europeiska unionen. Och Litauen behöver en dag som denna påminnas om att de har skrivit under EU:s stadga för mänskliga rättigheter och Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Det är en grund.
Men det som är oerhört viktigt nu är att laborera vidare med hur vi kan se till att få ett effektivare sanktionssystem mot länder som uppenbart bryter mot mänskliga fri- och rättigheter. Där har EU i dag något som heter Fundamental Rights Agency som jobbar med att bevaka dessa rättigheter. Jag tycker att det vore oerhört positivt om man kunde ge dem mer makt och även se till att involvera Europaparlamentet tydligare i detta arbete.
Jag tror som liberal och EU-vän att de länder som har kommit med i Europeiska unionen också fortfarande är väldigt angelägna om sitt anseende. Jag tror att man kan komma ganska långt med name and shame, att hänga ut länder och göra rankningar för hur man exempelvis behandlar minoriteter. Men jag utesluter inte att vi eventuellt måste gå vidare.
Det är intressant att Max Andersson och jag stod här i november 2008, om jag inte missminner mig, och debatterade Lissabonfördraget. En av de främsta aspekterna med Lissabonfördraget var faktiskt att till och med ge makten att man på sikt skulle kunna utesluta länder som inte sköter sig som medlemmar av Europeiska unionen. Det är ett väldigt långsiktigt drag. Jag tror inte att det är något land som är i närheten av detta, utan det handlar förstås om att det skulle vara riktigt långtgående kriser. Men Miljöpartiet var ju tillsammans med Vänsterpartiet emot att man skulle ha Lissabonfördraget som faktiskt gav oss mer makt att vara tydliga i dessa frågor.
</anforandetext>
<intressent_id>0404025497421</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01UU17</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>265697</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX09116/#anf52</protokoll_url_www>
</anforande>
