<anforande>
<dok_hangar_id>2349503</dok_hangar_id>
<dok_id>GX09112</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2009/10:112 Torsdagen den 29 april</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>112</dok_nummer>
<dok_datum>2010-04-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ökad frihet för vissa stiftelser som finansierar forskning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>F7AA119F-33BF-442F-9C7A-243FE5735439</anforande_id>
<anforande_nummer>31</anforande_nummer>
<talare>THOMAS STRAND (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Fru talman! I den proposition vi nu ska diskutera föreslås att regeringen inte längre ska utse och entlediga samtliga styrelseledamöter i sju namngivna forskningsstiftelser. Vi socialdemokrater tycker inte att detta är ett bra och genomtänkt förslag.
Vi socialdemokrater delar inte den borgerliga regeringens syn på hur man ökar den akademiska friheten och stärker forskarsamhällets inflytande. Vi yrkar därför avslag på propositionen och föreslår att regeringen får återkomma med ett förslag som värnar offentlighetens insyn genom att regeringen fortsatt utser och entledigar ledamöter i vissa styrelser som finansierar forskning, samtidigt som inflytandet från såväl forskarsamhället som näringslivet och det omgivande samhället stärks genom att valberedningar införs som föreslår styrelsekandidater till stiftelserna.
Det finns en grundläggande skillnad mellan oss och den borgerliga regeringen i synen på akademisk frihet. Det har tydliggjorts i den högskole- och forskningspolitik som regeringen bedrivit under mandatperioden. Traditionellt har avvägningen mellan statlig styrning och akademisk frihet upprätthållits genom att regeringen utsett ledamöter i styrelser för myndigheter och statliga stiftelser, men däremot på ett tydligt sätt avhållit sig från att detaljreglera hur dessa styrelser ska sköta sitt uppdrag och uppnå sina mål.
Den borgerliga regeringens arbetsmetod har varit den motsatta. Man ger en formell frihet i betydelsen att staten avstår från att utse ledamöter, men detaljstyr desto hårdare vilka områden styrelserna ska arbeta med och hur de ska uppnå sina mål. För oss är det tydligt att den socialdemokratiska modellen i praktiken värnat forskarsamhällets och akademins frihet bättre än den borgerliga modellen.
Det föreligger också en väsentlig skillnad i synen på hur vi på ett demokratiskt sätt utser en styrelse. Vi är skolade i en folkrörelsetradition och därför avvisar vi att en avgående styrelse ska utse sina efterträdare.
I propositionen 
Forskning och samhälle
 anfördes bland annat att samordningen mellan stiftelsernas insatser och statliga insatser på forskningens område är ett viktigt skäl för att en regering ska utse samtliga ledamöter. Vi anser inte att behovet av samordning har minskat. Vi menar också att den offentliga insynen är viktig med tanke på stiftelsernas ansvar för betydande förmögenheter. Vi noterar att Riksrevisionen bestämt understrukit att den statliga utvärderingen och insynen i stiftelserna snarast bör utvecklas och förstärkas, inte försvagas. Såväl demokratiska som strategiska och praktiska skäl talar därför för att regeringen alltjämt bör fatta det formella beslutet om styrelsernas ledamöter.
Fru talman! Vi socialdemokrater vill öppna för ett ökat inflytande från forskarsamhället, näringslivet och det omgivande samhället. Industrikommittén, med representanter för såväl arbetsgivar- som löntagarorganisationer, framhåller i sitt remissvar att det i fråga om stiftelser som bildats av staten finns ett starkt offentligt intresse av att föreskrifterna om förvaltningen utformas med respekt för demokratiska principer och för det allmännas bästa. Vi delar denna syn.
Vi socialdemokrater anser att stiftelsernas styrelser bör ha en sammansättning som svarar mot deras respektive ändamålsparagrafer. Eftersom dessa också betonar att forskningsresultaten ska komma till praktisk användning inom näringsliv och samhälle är det för oss självklart att styrelsernas sammansättning ska bestå av både forskare och personer med bred erfarenhet av hur forskningsresultat kan komma till praktisk användning. Tyvärr har regeringen en mycket snäv syn på vilka intressen som är relevanta att vara företrädda i stiftelsernas styrelser - inte minst har näringslivet glömts bort.
Forskarsamhället bör givetvis ha en god representation i styrelserna. Regeringens förslag innebär dock att det är näst intill uteslutande forskarsamhället som ska såväl utse som utgöra sammansättningen av stiftelsernas styrelser.
Flera remissinstanser föreslår att varje stiftelse bör ha en valberedning som föreslår styrelsens sammansättning. Vi delar denna uppfattning och ser det som ett bra sätt att öka inflytandet från forskarsamhället, samhället och näringslivet. I dessa valberedningar bör det ingå representanter för de statliga forskningsfinansiärerna, de vetenskapliga akademier som omnämns i propositionen, universitet och högskolor samt för näringslivet. En sådan beredning ger regeringen bästa möjliga underlag för att fatta ett väl förankrat beslut. Det är en beslutsordning som dels följer goda demokratiska principer, dels stärker inflytandet från forskarsamhället, näringslivet och det omgivande samhället.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 2.
</anforandetext>
<intressent_id>0269067253614</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01UbU17</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>265559</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX09112/#anf31</protokoll_url_www>
</anforande>
