<anforande>
<dok_hangar_id>2349494</dok_hangar_id>
<dok_id>GX09103</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:103 Onsdagen den 14 april</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>103</dok_nummer>
<dok_datum>2010-04-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Sveriges hantering av utsläppsrätter</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>1004A855-0020-40EC-AD86-5905993BDC69</anforande_id>
<anforande_nummer>34</anforande_nummer>
<talare>ANDERS YGEMAN (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Fru talman! För ordningens skull börjar jag med att yrka bifall till den rödgröna reservationen. 
Denna debatt ska handla om de utsläppsrätter som Sverige har sparat genom att föra en aktiv klimatpolitik. Det kan vara värt att påminna kammaren och lyssnarna om att Sverige efter Kyotoavtalet hade möjlighet att öka sina utsläpp med 4 procent enligt den bördefördelning det sedan blev. Sveriges riksdag och Sveriges då socialdemokratiska regering valde att gå fram med förslaget att i stället minska utsläppen med 4 procent. Det var alltså ett 8 procentenheter skarpare mål än det vi blev ålagda i internationella avtal och internationella förhandlingar. Den minnesgode kommer ihåg hur debatten gick: Det skulle vara omöjligt. Vi skulle få offra välstånd, tillväxt och utveckling. Sverige skulle bli ett land i armod. 
Vi kan nu göra bokslut över detta. Vi minskade inte utsläppen med 4 procent. Vi minskade inte utsläppen med 8 procent. Vi har faktiskt till dags dato minskat utsläppen med 12 procent - eller, för den som vill vara exakt, 11,9 procent. Har vi då hamnat i armod av detta? Nej. Vi hade under denna period en av efterkrigstidens starkaste välståndsökningar. Den ekonomiska tillväxten i Sverige ökade med över 40 procent. 
De som sade att det inte gick att förena ekonomisk utveckling och minskade koldioxidutsläpp hade alltså fel. De som sade att man inte ska sätta upp ambitiösa målsättningar hade fel. Det kan vara värt att komma ihåg det i debatten nu när än den ena, än den andra på högerkanten är ute och yrar om att man inte ska sätta upp ambitiösa målsättningar. De hade fel då, och de har fel nu.
Fru talman! Det är bra att den borgerliga alliansen delvis tillstyrker den socialdemokratiska motionen. Men varför är ni inte beredda att stå upp för Sveriges klimatarbete? Varför kan ni inte säga att vi har gjort det vi har gjort och annullera utsläppsrätterna? Det som Riksrevisionen pekar på är nämligen att allt det mödosamma arbete vi hittills har utfört kommer att gå om intet om man inte annullerar utsläppsrätterna, för då kommer dessa utsläpp ändå att ske. Då hade vi kunnat göra något annat än att föra världens mest framgångsrika klimatpolitik. 
Vad mer behöver ni veta? Efter revisorsrapporten och utskottets utfrågning måste frågan vara beredd ned till botten. Bara en enda fråga återstår: Står vi upp för Sveriges klimatambition eller inte? Alliansens svar blir, något förvånande: Vet ej. Vi får återkomma i frågan. Vi har regerat i tre och ett halvt år, men denna fråga får vi återkomma med till riksdagen.
Min fråga till er blir: Vad mer behöver ni veta för att vara beredda att stå upp för Sveriges klimatambitioner?
</anforandetext>
<intressent_id>0744993950910</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01MJU21</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>264826</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX09103/#anf34</protokoll_url_www>
</anforande>
