<anforande>
<dok_hangar_id>2349494</dok_hangar_id>
<dok_id>GX09103</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:103 Onsdagen den 14 april</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>103</dok_nummer>
<dok_datum>2010-04-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Drivmedels- och fordonsfrågor m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>D37016FA-A4B0-4EE4-BAE8-4CD6E5C0DC5E</anforande_id>
<anforande_nummer>129</anforande_nummer>
<talare>HANS STENBERG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag vill börja med att säga att vi socialdemokrater naturligtvis står bakom samtliga våra reservationer, men för att undvika onödiga voteringar som vi ändå vet hur de slutar nöjer vi oss med att yrka bifall till reservation 1.
Innan jag går in på själva ärendet konstaterar jag att detta förmodligen är min sista ärendedebatt i utskottet. Jag vill därför passa på att tacka trafikutskottets kansli för ett mycket engagerat och skickligt arbete. Det har varit ett verkligt privilegium att få samarbeta med utskottskansliet i 16 år.
Jag vill också passa på att tacka kollegerna i utskottet. Ibland har vi ganska hårda åsiktsskillnader i sakfrågor, och det kan bli lite hårda ord i debatten. Men det har aldrig hindrat att vi har haft en väldigt vänskaplig och trevlig anda utanför det direkta politiska samtalet. Det har varit trevligt att jobba tillsammans.
Jag går nu över till själva ärendet. Våra transporter är till 95 procent beroende av olja. Alla inser naturligtvis att detta inte är hållbart i längden. Samtidigt är transporter helt nödvändiga för tillväxt och utveckling. Det finns ett stort samband där emellan. Bilen är helt nödvändig för väldigt många människor för att man ska kunna bo och verka utanför storstäderna.
Därför är det en väldigt viktig uppgift att bryta sambandet mellan tillväxt och oljeförbrukning. Det handlar om att stimulera användningen och öka tillgången på alternativa bränslen. Den pumplag som delvis behandlas i det här betänkandet var en del i jobbet för att öka tillgången på alternativa bränslen. Den har i mångt och mycket fungerat bra, men den utvärdering som har gjorts visar ju, lite som vi befarade när lagen infördes, att det blev väldigt mycket etanol, vilket beror på att det är ganska dyrt att installera biogasmackar.
Därför är det både märkligt och sorgligt att den borgerliga regeringen valde att avskaffa det stöd som fanns för att kunna få mer av biogasmackar. I stället hade man behövt öka den stimulansen, men den drogs in.
Ett annat problem är den så kallade mackdöden. När det gäller den delen finns det en samsyn i hela riksdagen, i princip. Det känns bra. Vi har haft ett problem med att många tankställen har lagts ned, inte minst på landsbygden. Den utvärdering som har gjorts visar att det egentligen inte beror på pumplagen utan på en omfattande strukturrationalisering i branschen. Trots det kan man inte blunda för att det finns en allvarlig risk när man nu går vidare och även de minsta tankställena ska omfattas av pumplagen. Om man tillämpar lagen alltför strikt kan det leda till att fler tankställen på landsbygden läggs ned. En sådan utveckling tror jag inte att någon vill se.
Därför måste regeringen förtydliga sina direktiv så att man kan ge dispens när det finns särskilda skäl. Det måste också ges en ordentlig möjlighet att beakta lokala omständigheter i samband med dispensgivningen.
Övergivna fordon, som också behandlas i betänkandet, är en följetong i utskottet. Vi har haft många diskussioner om det. Vi gjorde en lagskärpning för några år sedan. Vi har gjort en uppföljning i utskottets hägn och konstaterar att många av de problem vi trodde oss lösa med lagskärpningen för några år sedan kvarstår ändå.
Därför är det nödvändigt att vi gör en ändring av nuvarande regler så att det blir lättare att frakta bort övergivna fordon. Problemet beror delvis på att flera myndigheter är inblandade. Man bollar frågan emellan sig i många fall, och man kommer inte till skott. Därför menar vi att man nu bör bli tydligare med vem som har ansvaret. Man bör ge tydligare riktlinjer och ge polisen ökade befogenheter att ta i och frakta bort bilar som blir stående efter vägarna - helst innan de har förvandlats till utbrända fordonsvrak. Så ser det tyvärr ofta ut.
Herr talman! En annan fråga som har diskuterats mycket genom åren är reglerna för bil- och släpvagnsvikter. Tidigare har vi varit helt överens i utskottet om att det är hög tid att justera reglerna. Borgerliga ledamöter - vissa av dem sitter här i kammaren - har drivit frågorna oerhört hårt under tidigare år. Men tyvärr har man i den här frågan nu lagt sig helt platt för regeringen.
Det är klart att problemet kvarstår. Många nya bilar har en totalvikt över 2 ½ ton. Dagens husvagnar, eller släpvagnar för den delen, väger oftast över 1 ton. Man får inte köra ett sådant ekipage med B-körkort. Däremot är det tillåtet att köra med en lättare dragbil. Alla som är det minsta insatta i frågan vet att det blir ett farligare ekipage på vägen med en lättare bil. Trots det har vi denna uppenbara galenskap i regelverket.
Frågan har utretts. Det har sagts att man inte kan göra något före 2013. Jag accepterar inte det synsättet. Enligt min uppfattning har man inte borrat i den här frågan ordentligt. Man har över huvud taget inte tagit minsta initiativ för att påverka EU att ändra ikraftträdandet. Man har inte heller ordentligt prövat frågan, utan man har nöjt sig med att luta sig mot att en ensamutredare i praktiken har tittat på frågan och konstaterat att det här är svårt.
Herr talman! Det exempel jag nyss nämnde är ett i raden. Det finns många exempel på frågor där vi tidigare har varit överens över partigränserna i utskottet och gett tillkännagivanden till regeringen. I dag är det första gången den här mandatperioden som utskottet ger ett tillkännagivande till regeringen. Det är ett tillkännagivande som med förlov sagt är ovanligt slätstruket för att vara ett tillkännagivande, måste jag säga. Annars tror jag inte att jag kan hitta något år under mina 19 år som jag har varit i riksdagen där vi inte har gjort åtminstone ett men oftast flera tillkännagivanden till regeringen.
Det här är en utveckling som oroar mig mycket. På sikt blir det en fara för demokratin och för respekten för riksdagen om man har en riksdagsmajoritet som i princip alla lägen lägger sig platt för regeringen. Då urholkas riksdagen och reduceras till ett slags transportkompani. Jag hoppas verkligen att det tillkännagivande som vi har fått i dag är ett tecken på att den trenden bryts.
Jag är övertygad om att den kommer att brytas nästa mandatperiod eftersom jag då räknar med att vi har en annan regeringsmajoritet. Vi socialdemokrater tänker i varje fall hålla oss kvar vid den tradition som vi alltid har haft; när vi ser att regeringen gör uppenbart fel eller agerar oförsvarligt långsamt tar vi oss rätten från riksdagen att säga ifrån.
Jag tror att en väl fungerande riksdag kräver att man har en riksdag som är beredd att ta strid även mot regeringen och inte bara agerar som ett transportkompani.
(Applåder)
I detta anförande instämde Claes-Göran Brandin, Lars Mejern Larsson och Désirée Liljevall (alla s) samt Peter Pedersen (v). 
</anforandetext>
<intressent_id>0851966755011</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01TU15</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>264921</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX09103/#anf129</protokoll_url_www>
</anforande>
