<anforande>
<dok_hangar_id>2349494</dok_hangar_id>
<dok_id>GX09103</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:103 Onsdagen den 14 april</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>103</dok_nummer>
<dok_datum>2010-04-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Cykelfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>84AD2F51-6722-4476-B4D8-5A9BDC6DAC79</anforande_id>
<anforande_nummer>110</anforande_nummer>
<talare>DÉSIRÉE LILJEVALL (s) replik</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag kan också konstatera, precis som Malin Löfsjögård, att trafikutskottet är överens om att cykeln blir viktigare för svenska folket som transportmedel och att vi politiker behöver hitta lösningar för att underlätta cyklisternas möjligheter att röra sig säkert, tryggt och smidigt i trafiken. 
Vi har hört Malin Löfsjögård plädera för att få utvecklingen att ta fart och för att man snabbare ska nå målet om en ökad andel cykeltrafik. 
Det verkar alltså inte råda någon tvekan om målmedvetenheten från Malin Löfsjögårds sida. Däremot är regeringens ambitionsnivå något blekare och behöver förstärkas. 
Jag undrar varför vi inte har kunnat enas i trafikutskottet om att ge regeringen en tydlig signal om att vi verkligen tycker att en fungerande gång- och cykeltrafik ska prioriteras. Varför kunde inte trafikutskottets borgerliga ledamöter ställa sig bakom ett tillkännagivande till regeringen i denna fråga? 
</anforandetext>
<intressent_id>0767503635911</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01TU14</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>264902</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX09103/#anf110</protokoll_url_www>
</anforande>
