2347418 GW0996 Riksdagens protokoll 2008/09:96 Torsdagen den 2 april 2008/09 96 2009-04-02 00:00:00 Sms-lån och överskuldsättning föredragning av utskottsärende med eventuell debatt F81A1237-F34E-485C-90B6-2EF8D589CAA0 21 LENNART PETTERSSON (c) c Herr talman! I den ena frågan som debatten handlar om, sms-lånen, finns det motioner från samtliga riksdagspartier. Att det i en fråga finns motioner från alla partier är kanske i sig inte så konstigt eller sällsynt. Men i detta fall går alla motionerna ut på samma sak: på att förändra i lagstiftningen så att inte utsatta personer far illa ekonomiskt på grund av snabblånen, som ju de här lånen också kallas. Detta innebär att vi i stort sett är överens i sakfrågan. Det går att utläsa av utskottets ställningstagande i betänkandet men också av de svar som justitieministern lämnat i interpellationsdebatter och av reservationerna. Departementet arbetar med frågan. Förhoppningsvis kommer det arbetet inom en icke alltför avlägsen framtid att utmynna i en proposition. Det är dock skillnad på lån och lån. Det går inte, och är inte heller önskvärt, att förbjuda all snabbehandling av låneansökningar. Om någon av olika anledningar blir i akut behov av pengar och går in på sin bank och får lånet godkänt per omgående och vederbörande skriver under skuldebrevet och kvitterar ut pengarna ska detta självklart vara tillåtet. Däremot är det ytterst sällsynt att bankerna är öppna kl. 23 på lördagar och att det då kommer in kunder som är mer eller mindre alkoholpåverkade och som har slut på pengarna och då får påfyllnad i börsen utan att de ens behöver skriva under en lånehandling eller kvittera ut pengarna. Banken gör dessutom inte en kreditprövning värd namnet! Hur skulle det uppfattas i samhället om bankerna började agera på det sättet? Det skulle aldrig accepteras! Ändå är detta den verklighet vi lever i. Skillnaden är bara att det inte är bankerna utan andra långivare som är mindre nogräknade. Det är en väsentlig skillnad jämfört med bankerna där det normalt krävs ett personligt möte för underskrifter. Det skulle vara intressant att få en statistik över när sms-lånen tas upp under dygnets timmar och veckans dagar - möjligen också månadens dagar för att få en relation till barnbidrag och löneutbetalningar. Herr talman! År 2007 skrev jag en motion om privatekonomi på schemat i skolan. Jag är övertygad om att det är den bästa långsiktiga insatsen mot sms-lån. Det är också den bästa tjänsten vi kan göra våra barn och ungdomar så att de lättare klarar sitt vuxenliv. De flesta som sysslar med pengar vet att det inte är de stora inkomsterna som gör att man klarar sig bra, utan det gör man på grund av de små utgifterna. Jag ställer mig frågan varför inte föräldrarna eller lärarna i skolan förstår eller har förstått att detta är en viktig kunskap att förmedla till barnen. Då menar jag inte de föräldrar som inte har förmågan att förmedla vikten av att sköta sin ekonomi, utan den stora grupp som alltid har skött sin egen ekonomi utan anmärkning. Varför tycker inte de att det är viktigt att vidarebefordra den kunskap som de själva har fått och som är så nödvändig? Varför är det så svårt för skolan att lägga in vanlig privatekonomi i matematikundervisning, göra räkneexempel på det vardagliga, räkna på olika abonnemang på mobiltelefoner, räkna på skillnaden mellan att köpa kontant och att köpa på avbetalning, framför allt förklara vad det innebär att finnas hos Kronofogdemyndigheten eller Justitia när man har planer på att köpa en bil eller en bostad och behöver låna pengar? Varför inte räkna inom hemkunskapen på skillnaden mellan att baka hemma och att köpa bröd i affären, räkna vad det kostar att äta lunch ute jämfört med att ha en matlåda med sig? Det är inga avancerade formler, kräver inget studiematerial men kan vara avgörande för många ungdomar när det gäller deras egna framtida förutsättningar. Det finns till och med extern kunskap att tillgå om lärarna tycker att det är för svårt, och det visade Inger René alldeles nyss. En av motionerna är min egen som jag skrivit tillsammans med Maria Kornevik Jakobsson och där vi yrkar på att låneföretagen ska redovisa den effektiva lånekostnaden omräknat i procent ränta. Det är alldeles för enkelt för företagen att slippa redovisa detta genom att avstå ränta och i stället ta ut höga avgifter. Som konsument ska man kunna få uppgifter om den verkliga kostnaden både i kronor och i procent. När det gäller motioner om överskuldsättning och skuldsanering nöjer jag mig med att konstatera att ett delbetänkande har lagts fram av den tillsatta Insolvensutredningen, och vi väntar på slutbetänkandet. Det är rimligt att få en andra chans om man av olika anledningar har hamnat i en svår ekonomisk knipa, även om det kan vara självförvållat. Det ska också vara tillåtet att misslyckas, och man ska kunna börja på nytt. Det finns dock en annan sida av saken. Även om man är försiktig som företagare kan man bli blåst av sina kunder. Det är inte särskilt kul att behöva avstå från inkomster på grund av att folk inte vill betala det de har fått levererat. Jag vill nämligen påstå, trots Kronofogdemyndighetens rapport Alla vill göra rätt för sig , att det finns en grupp människor, om än en liten sådan, som är helt ointresserad av att betala sina skulder. Dessa människor finns det ingen anledning att förbarma sig över. Det är skillnad på oförmåga och ovilja. Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner och reservationer. 0235326752716 GW01CU25 N 2010-01-01 00:00:00 54078 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW0996/#anf21