2347418 GW0996 Riksdagens protokoll 2008/09:96 Torsdagen den 2 april 2008/09 96 2009-04-02 00:00:00 Sms-lån och överskuldsättning föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 61FD6D9A-EDFA-45F1-8779-71FBD46EFA05 20 INGER RENÉ (m) m Herr talman! Av och till får vi som har detta uppdrag lära oss nya ord. Just nu tänker jag förstås på ordet sms-lån. Det firar nu på våren treårsdag, om det nu är någonting att fira. I detta sammanhang kan vi också komma ihåg att den regering som gjorde det möjligt med sms-lån inte var den sittande regeringen, utan det var den tidigare regeringen som ändrade lagstiftningen på detta område på så sätt att vi fick sms-lånen. Syftet var naturligtvis att snabbt få tillgång till relativt små summor pengar som sedan snabbt skulle betalas tillbaka. För genomförandet av detta gjordes vissa lagändringar. Dessvärre blev det inte så bra. Det dröjde bara en kort tid, bara några månader, tills de första ärendena hamnade på kronofogdens bord. Nu ser vi att den utvecklingen har accelererat. Kreditgivarna är i dag närmare 30 till antalet, och antalet ärenden hos Kronofogdemyndigheten beräknas i år bli runt 100 000, ett förfärande antal. Unga är fortfarande överrepresenterade men inte om man räknar proportionellt beroende på att nya grupper har tillkommit. Till exempel medelålders kvinnor är, som tidigare nämnts här, en grupp som ökar. Genom undersökningar som Kronofogdemyndigheten har gjort vet vi att en tredjedel av dem som har tagit de här lånen inte vet vad räntan var när lånet togs - kanske inte efteråt heller. Endast hälften av låntagarna har betalat tillbaka i tid. Ett stort antal har sedan tidigare skulder hos Kronofogdemyndigheten. Två tredjedelar ångrar att de tog lån. Hälften uppger att de inte skulle ha tagit ett lån om de hade fått vänta ett dygn på pengarna. Många uppger att de inte hade tagit lånet om de från början hade vetat vad det kostade. Så här kan det inte fortsätta; det är vi överens om. Men även om vi i dag ser en förfärande situation förtjänar det att påpekas att den här typen av lån i vissa fall kan ha ett berättigande som komplement till bankernas långivning. Också justitieministern inser naturligtvis att vi inte kan ha det så här. Hon har flera gånger här i kammaren informerat om det arbete som pågår med en ny konsumentkreditlag. Den ska anpassas till EU:s konsumentkreditdirektiv, något som ska vara genomfört senast i maj 2010. Där blir det möjligt att kräva dels att den effektiva räntan anges vid marknadsföring av till exempel sms-lån, dels att kreditgivarna kreditprövar sina konsumenter även om små krediter inte omfattas av direktiven. Där kan det vara värt att nämna att den gräns vid 200 euro som finns i förslaget inte accepterades av Socialdemokraterna i Bryssel. De ville ha en gräns vid 400 euro i stället för vid 200 euro. Just snabbheten har varit ett bärande skäl för ungdomar att ta sms-lån. Om det finns en betänketid, som också föreslås, blir lånen med stor säkerhet inte lika intressanta. När jag läser Kronofogdemyndighetens utvärdering, kartläggning, blir jag lite ängslig när man beskriver de bristande kunskaper om konsumentekonomi som ungdomar uppvisar. Det rör då inte bara svårigheter att räkna ut räntan, som ju brukar lyftas fram i det här sammanhanget. Någon av reservanterna tar upp att det borde finnas ett undervisningsmaterial på området. Då är det desto roligare att kunna visa på en liten del av det undervisningsmaterial som både Kronofogdemyndigheten och Konsumentverket har tagit fram och som finns på nätet. Jag vet inte om man kan använda ordet "roligt" i sammanhanget, men materialet är klatschigt, spännande och roligt gjort. Vad jag här visar för er är bara lite grann. Det finns också annat - Pengapusslet, Shoppingracet samt Handling och konsekvens, för att nämna några. Det är väl värt att ta del av den information som finns på dessa hemsidor. Men sedan gäller det att också föräldrar och, inte minst, skolan använder sig av det här materialet. Den typ av debatt som vi i dag har här och de interpellationsdebatter som varit kan kanske tjäna syftet att lyfta fram de här frågeställningarna så att de blir omtalade, diskuterade och sedda ute i samhället. Den här problematiken visar hur sårbara väldigt många människor är när det gäller hemmets och den enskildes ekonomi. Den trygghet som en liten ekonomisk buffert ger kan inte nog överskattas. Att inte varje månad slutar med ett tomt konto skulle vara en trygghet för väldigt många. Om jag fick önska något skulle jag önska att Spara, inte Slösa, kom till heders igen. Jag förstår att det kan tyckas vara en orimlig önskan nu när vi lever mitt i en lågkonjunkturs härjningar. Men vi som har tittat på Lyxfällan på tv har kunnat notera att hur eländig ekonomi de personer än haft som har varit föremål för hjälp genom Lyxfällan har de ändå alltid till slut när ekonomin sanerats också haft en post för sparande. Det tycker jag är ett sätt att hantera sin ekonomi som gör - i annonsen här tidigare talades det ju om trygghet - livet tryggare. Man kan inte lita på oss politiker, men den egna bankboken och det egna sparandet skulle man kunna lita på. Slutligen: Vi vet, och detta har också sagts här tidigare, att Justitiedepartementet arbetar med frågan. Såvitt jag förstår är vi överens om vad som måste göras. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna. 0388920259006 GW01CU25 N 2010-01-01 00:00:00 54077 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW0996/#anf20