<anforande>
<dok_hangar_id>2347418</dok_hangar_id>
<dok_id>GW0996</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2008/09:96 Torsdagen den 2 april</dok_titel>
<dok_rm>2008/09</dok_rm>
<dok_nummer>96</dok_nummer>
<dok_datum>2009-04-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Högskolan</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>46D18C3E-0B1A-440A-9C6B-9D32901669C1</anforande_id>
<anforande_nummer>135</anforande_nummer>
<talare>EVA JOHNSSON (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på samtliga motioner. Jag ska alldeles strax förklara hur det kommer sig att jag väljer den linjen i kväll.
Högre utbildning är ett sätt att möta människors strävan efter utveckling och kunskap. Var och en som har intresse av och förutsättningar för universitetsstudier ska därför beredas möjlighet till det.
Det är kristdemokratisk politik, och det är allianspolitik. Studenten ska stå i centrum för utbildning och bildning. För att möjliggöra det krävs tillräckliga förkunskaper, en stimulerande miljö med duktiga högskolelärare och forskare samt studiesocial trygghet.
Kristdemokratisk högskolepolitik har därför som ledord: kunskap, kvalitet, valfrihet och trygghet. 
Vi bedriver inom ramen för alliansarbetet ett arbete för att säkerställa tillräckliga förkunskaper. Elevens kunskapsutveckling ska följas upp och understödjas i varje skolform. Ingen skolform ska kunna släppa igenom en elev till nästa nivå utan tillräckliga förkunskaper.
Genom regeringens läsa-skriva-räkna-satsning för grundskolans tidiga åldrar lägger vi därför en solid grund för elevernas egen kunskapsutveckling, men också för att den högre utbildningen ska vara en högre utbildning och inte halka ned kunskapsmässigt.
Det ska också vara möjligt att komma in i högskolan via olika vägar. Betyg från gymnasieskolan kan vara en väg, komvux en annan. Jag tycker att det är mycket glädjande att drygt 50 000 personer skrev högskoleprovet i lördags.
Förutom goda förkunskaper är studentens motivation en avgörande faktor för att nå studieframgång. Kristdemokraterna anser därför att den enskilda studentens nyfikenhet och kunskapssökande ska vara utgångspunkt för den högre utbildningens inriktning och dimension.
Lärarna i högskolan måste hålla en tillräckligt hög nivå. Det är önskvärt att antalet icke disputerade fast anställda lärare minskar till förmån för forskarutbildade och lektorer samt personer som kan göra kortare och vitaliserande inhopp i den akademiska världen.
Här står framför allt lärarutbildningen inför stora utmaningar.
Vi har framhållit att staten måste stödja utbildningsvetenskaplig forskning. Genom en sådan satsning får vi inte bara duktiga skolforskare och bra underlag för beslut i riksdagens kammare, vi får också lärarutbildare av världsklass.
Fru talman! Den förra regeringen slog fast att 50 procent av en årskull skulle tryckas in i högskolan vid 25 års ålder. Problemet med det målet är att man är tydlig med att, som man säger, bestämma drömmar, sedan är det upp till 50 procent av eleverna i en årskurs att uppfylla de drömmar som Socialdemokraterna och deras kompisar har satt upp.
Det kan också vara problematiskt eftersom vi har ganska stora regionala skillnader. I Danderyd till exempel är det 68 procent, alltså lite för många elever, som uppfyller de socialdemokratiska drömmarna. Samma problem får vi i Lidingö och Lund där drygt varannan av dem som är födda 1986 har påbörjat högskolestudier.
Det finns andra delar av landet där vi har betydligt färre som uppfyller dessa drömmar. 
Vi tror inte på det. Vi tror att det är eleverna, studenterna, ungdomarna som sätter upp drömmar. Vi skapar en mångfald genom vår utbildningspolitik.
Fru talman! Även om det finns mycket att fundera över har Socialdemokraterna reserverat sig till förmån för en annan inriktning i högskolepolitiken. Så är inte fallet med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det blir ett antal avgränsade frågor där man gör en annan värdering än regeringen, Högskoleverket och lärosätena själva.
Det jag reagerar mest på är Vänsterpartiets tillsättning av en professur i migrationsrätt. Jag säger inte att en sådan professur inte behövs. Tvärtom. En sådan professor skulle kunna bidra med att på vetenskaplig grund öka kunskapen om migrationsprocesserna. Det skulle gynna såväl myndigheter som enskilda immigranter. Men tillsättandet av en specifik professur i ett specifikt ämne är och ska vara en fråga för det lokala lärosätet, inte regeringen. Skälet till det är att det måste finnas en kritisk massa inom akademin för att det ska vara möjligt att hålla den akademiska nivå som krävs.
Det betyder att det måste finnas tillräckligt med grundutbildningsstudenter och studenter på avancerad nivå, att det måste finnas ett antal lektorer och helst också någon eller några docentkompetenta som man kan rekrytera professorn från. Alliansregeringen har försökt att avpolitisera den akademiska världen. Vänsterpartiet visar än en gång prov på politisk klåfingrighet som jag och Kristdemokraterna tror är helt inkompatibel med begreppet akademisk frihet. 
Det är svårt att kommentera Miljöpartiets högskolepolitik, inte bara därför att Miljöpartiet i voteringen stödde Kristdemokraternas KU-anmälan mot dåvarande utbildningsminister Thomas Östros så att det blev en prickning för otillbörlig politisk snedvridning vid tillsättningen av högskolestyrelserna, utan för att det är svårt att i reservationerna hitta ett tydligt och klart alternativ. Räknar vi bort parallella reservationer och gemensamma reservationer står Miljöpartiet i sin högskolepolitik för högskoleutbildning i minoritetsspråk och jämställdhet inom högskolan. Det är vad man vill effektuera om man i dag fick regeringsmakten. Det är inte dåligt på något sätt, men det är kanske inte riktigt komplett, kan man tycka.
Fru talman! Det är med stor förundran som jag konstaterar att Vänsterpartiet och Miljöpartiet genom sina reservationer gör klart att de delar alliansregeringens övergripande inriktning för högskolepolitiken. Vi har olika ståndpunkt i en rad mindre frågor. Det tycker jag är bra för högskolans långsiktighet, även om det blir svårare för väljarna att hitta tydliga argument till varför man skulle rösta på den rödgröna röran om det nu inte är något alternativ. 
Jag yrkar än en gång bifall till utskottets förslag i betänkandet. 
</anforandetext>
<intressent_id>0921688244311</intressent_id>
<rel_dok_id>GW01UbU15</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>54192</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW0996/#anf135</protokoll_url_www>
</anforande>
