2347417 GW0995 Riksdagens protokoll 2008/09:95 Onsdagen den 1 april 2008/09 95 2009-04-01 00:00:00 Vissa mineralpolitiska frågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 8EBAB6FF-F139-45E8-863B-A7156A891E30 176 Tredje vice talman LISELOTT HAGBERG (fp) fp Herr talman! Att den svenska gruvindustrin är, och har varit, viktig under en mycket lång tid och att den är en av Sveriges viktigaste basnäringar påminns vi som rör oss i de här husen varje dag om när vi passerar bankhallen. Precis som säkert många andra av er har jag tittat och pekat upp mot taket i bankhallen där de två fresker finns som visar Sveriges två viktigaste näringar i början av förra seklet: jordbruket i söder och bergshanteringen i norr. Många här har talat om gruvbrytning och om traditionen på de orter där de bor. Jag bor själv på en liten ort söder om Nyköping i Södermanland där det fram till början av 1900-talet bröts koppar och kobolt - kobolt som exporterades till Kina för porslinsmålning. Genom gruvnäringen i min del av världen bidrog vi alltså till ökade exportinkomster till vårt land genom att vi exporterade kobolt till Kina så att porslinet kunde få sin vackra blå färg. Grundläggande för lagstiftningen inom mineralområdet har varit, och är fortfarande, att det finns ett gemensamt nationellt intresse för gruvhantering och mineralindustri. Gruvnäringen har varit, och är, viktig för hela vårt land, som jag tidigare sagt. Gruvnäringen är en viktig näring för hela landet. Därför måste lagstiftningen vara sådan att den gör det möjligt att exploatera, men det är klart att det måste balanseras mot andra intressen. Man skulle kunna dra en lång historik över gruvorna i norr, bland annat i Kiruna, där det fanns intressen på vårt urfolks traditionella marker. Men gruvnäringen var av så stort nationellt intresse för Sverige att den typen av intressen fick sättas lite vid sidan av - just med hänvisning till att det var av intresse för hela nationen. Karin Åström var som första talare uppe i den här debatten. Hon gav ett väldigt positivt intryck. I förra debatten här efterlyste jag just det. Det blir ju så lätt dystert i sådana här debatter, men Karin Åström var väldigt positiv och visade på allt som är på gång, på allt som händer i hennes del av Sverige. Jag tänker fortsätta att tala om det positiva men då i det här betänkandet, trots att man när man lyssnar på debatten kan tro att det inte finns något positivt i det. Glädjande nog finns det en bred samsyn i betänkandet, längst bak där det handlar om att utskottet som helhet anser att det är viktigt med en långsiktigt hållbar mineralpolitik och att det görs en rimlig avvägning mellan olika intressen. Här nämns projektet Bergskraft Bergslagen. En annan verksamhet i sammanhanget som nämns är Mineraljakten som pågått sedan 1960-talet och som har lett till konkreta resultat i form av malmfynd och nya undersökningstillstånd, faktiskt även under senare tid. Det betyder förstås inte, som man redan förstått av debatten, att det inte finns olika åsikter inom andra delar på det här området. Det finns inte mindre än 16 motioner. Dessa handlar om allt från en översyn av lagstiftningen till förslag om att förbjuda utvinning av fossila bränslen. Så sent som år 2005 genomfördes ändringar i minerallagen för att ge fastighetsägare en starkare ställning både vad gäller information och vad gäller ersättning i samband med exploateringar. I dag finns det hela 15 bearbetningsprocesser där de här reglerna är tillämpliga. Att, som Miljöpartiet föreslår, förbjuda all utvinning av kol, olja och fossil gas inom svenskt territorium är inte rimligt, framför allt inte med hänvisning till läget nu. Inte nog med detta, Miljöpartiet vill även att den svenska regeringen ska agera på den internationella arenan och jobba för att även andra länder inför restriktioner som motsvarar vad som föreslås i vårt land. Enligt min uppfattning är detta varken den enda, den lätta eller den rätta vägen att komma till rätta med det som det hänvisas till när det gäller koldioxidutsläppen. Inte heller är det till gagn för Sveriges och Europas utveckling. Man kan också fråga sig vilka signaler det sänder i dessa tider. Till slut tänkte jag säga några ord om stadsomvandlingen i Kiruna. Utskottet genomförde en studieresa bland annat till Kiruna och LKAB i slutet av förra sommaren. För egen del hade jag varit där tidigare och fått del av förberedelse och information om vad som var på gång när det gäller stadsflytten. Stadsflytten av Kiruna kom inte som en överraskning under den här mandatperioden, utan det är något som har pågått under längre tid. Det har varit och kommer att vara en lång process. Det handlar inte bara om att flytta byggnader av olika slag, utan järnvägen har till exempel berörts. Banverket satte i gång flytt av järnvägen som kan handla om 18 kilometer, om jag inte minns fel. Det kommer att tas i olika etapper. Flytt av en stad förekommer inte så särskilt ofta. Därför kan man förstå att det inte fanns ett färdigt regelverk för detta, det var en ganska ny sak. Det har handlat mycket om att föra en dialog med olika berörda aktörer och successivt försöka lösa frågor som uppstår. Jag tror inte att sista ordet är sagt i den här processen. Det handlar om att fördela ansvar och kostnader på olika aktörer och att arbeta fram bra underlag för hur den här typen av kostnader ska fördelas. Karin Åström sade i sitt anförande att det så sent som i går kom ett besked som inte är så positivt när det gäller LKAB:s verksamhet. Vi alla känner till att det är minskad efterfrågan på järnmalm och järnprodukter. Det påverkar till exempel i min egen valkrets järnverket i Oxelösund. När det blir minskad efterfrågan på stål blir det också minskad efterfrågan på råvara i form av järnmalm. Hela järnmalmsproduktionen kommer att stoppas under åtta veckor från den 22 juni till den 16 augusti, det är bara pelletverket i Svappavaara som kommer att producera. När det gäller nya huvudnivåer i gruvorna skjuts det hela på framtiden till följd av den minskade efterfrågan. Nu tror jag, som jag sade i mitt tidigare anförande i det förra ärendet om näringspolitik, att vändningen kommer. Frågan är bara när. Som sagt tror jag inte att sista ordet är sagt när det gäller den ekonomiska fördelningen. Sedan vet jag att det finns önskemål om att flytta alla möjliga olika hus i Kiruna. I vissa fall har man gjort försök men misslyckats. Det finns hus som inte går att flytta. Då är frågan hur man ska ersätta detta. Människor kanske har byggt hus på egen hand, och så visar det sig att de inte håller när man ska flytta dem. Det är många svåra avvägningar att göra. Avslutningsvis yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna. 0367418588113 GW01NU18 N 2010-01-01 00:00:00 54049 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW0995/#anf176