2347413 GW0991 Riksdagens protokoll 2008/09:91 Onsdagen den 25 mars 2008/09 91 2009-03-25 00:00:00 Tryck- och yttrandefrihetsfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 42A721CC-110E-4E4C-9F65-14AFB00DE79B 175 PHIA ANDERSSON (s) s Herr talman! Flera motioner i detta betänkande handlar om meddelarfriheten. Mycket är redan sagt i den frågan, men jag vill lyfta fram ett perspektiv som jag tycker kanske inte har belysts på samma sätt. Det är att man med meddelarfriheten säkrar kvaliteten för dem som är i behov av skattefinansierad service. Det är så, herr talman, att alla anställda i kommuner och landsting har meddelarskydd. Det innebär att de har ett grundlagsskydd för yttrande- och informationsfrihet. De har alltså rätt att ta kontakt med massmedier och berätta om brister och missförhållanden i verksamheten utan att riskera repressalier från arbetsgivaren. Det finns också ett förbud för myndigheter och andra offentliga organ att efterforska källan till ett sådant meddelande. Herr talman! Detta är en mycket viktig del av vår demokrati och för granskningen av offentlig verksamhet, inte minst inom äldreomsorg, förskolor, barnomsorg och så vidare. Detta gäller dock inte om offentlig verksamhet övergår i privat regi. Då finns inget meddelarskydd trots att det fortfarande är offentligt finansierad verksamhet. Privatanställda har lojalitetsplikt gentemot sina arbetsgivare, och brott mot denna utgör saklig grund för uppsägning. Anställda har alltså helt olika rättigheter i identiska verksamheter i samma kommun beroende på om verksamheten är i offentlig eller privat regi. Det förekommer att kommuner och landsting beslutar om ett visst skydd för personalens meddelarfrihet hos privata entreprenörer som villkor för upphandlingar. Men jurister menar att det inte spelar någon roll vad man ställer för krav i dessa avtal eftersom det grundläggande kravet på att privatanställda ska vara lojala mot sin arbetsgivare kvarstår. I en tvist i Arbetsdomstolen skulle enligt jurister sannolikt det företag vinna som straffar anställda som uttalar sig om de hävdar att det skadar företagets konkurrenskraft. Herr talman! Även Riksrevisionen har påtalat problemet i granskningen Styrning av privat äldreomsorg där man såg stora brister. Där granskar man statens ansvar för att säkra kvaliteten i privat äldreomsorg, och där säger man bland annat att granskningen har visat att det kan vara svårt för personal i privat äldreomsorg att veta vad de får säga om sin arbetsplats. Personalen får å ena sidan inte röja företagshemligheter, men å andra sidan är de skyldiga att anmäla allvarliga missförhållanden enligt lex Sarah. Till detta kommer att skyddet för yttrandefriheten gentemot arbetsgivare är oklart för anställda i privat verksamhet. Detta är vad Riksrevisionen har uttalat. Tidigare utredningar om meddelarskyddet finns. Även om frågan har visat sig vara svår och komplicerad att lösa är det enligt vår mening oacceptabelt att skyddet på detta sätt uteblir beroende på i vilken form det allmänna väljer att bedriva verksamheten. En lag om skydd för meddelarfrihet i offentligt finansierad verksamhet i privat regi ska givetvis bygga på principen att denna så långt som möjligt ska vara densamma som för offentliganställda. Herr talman! Regeringen bör därför se över frågan i syfte att lägga fram förslag till de lagändringar som behövs. Med detta sagt vill jag yrka bifall till reservation nr 2. 0133767709317 GW01KU18 N 2010-01-01 00:00:00 53685 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW0991/#anf175