2347413 GW0991 Riksdagens protokoll 2008/09:91 Onsdagen den 25 mars 2008/09 91 2009-03-25 00:00:00 IT-politiska frågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 548B504A-98FE-4352-AA3C-A6D99CCF3663 133 DÉSIRÉE LILJEVALL (s) s Fru talman! Det är nu tredje året i rad som jag står här i talarstolen och debatterar IT-politik för den socialdemokratiska trafikutskottsgruppens räkning. Jag kommer att tala om alla de svenskar som fortfarande befinner sig utanför IT-världen. Och i samma andetag kommer jag att prata om hur otroligt viktigt det är att alla svenskar får snabb tillgång till bredband hemma och på jobbet. Det intressanta är att det här har jag sagt förut. Mitt tal i dag kommer i många stycken att spegla de anföranden jag har hållit de andra två gångerna. Varför det, kan man undra? Det verkar ju tjatigt. Men det finns en enkel förklaring. Sedan valet 2006 har inte mycket hänt i den svenska IT-politiken som gagnar det svenska folket. Man skulle ju tro att den moderatstyrda regeringen har jobbat stenhårt under sina två och ett halvt år vid makten för att hålla Sveriges fana högt i IT-världen. Men ack nej, så är inte fallet. Sverige halkar efter. Fru talman! Innan jag gick hit skickade jag iväg ett snabbt meddelande till både Facebook och Twitter och skrev att det var dags för mig att debattera IT-politik i riksdagens kammare. Och här står jag. Det vet alla som sitter i kammaren. Det vet också de som följer debatten via riksdagens webb, och det vet mina Facebookvänner och de som följer mig på Twitter. Fru talman! Det kanske är därför det väller in så mycket folk på läktaren för att lyssna till denna spännande debatt. Jag kan i alla fall konstatera att Facebook och Twitter är två mycket intressanta fenomen. På kort tid har de växt explosionsartat och tillhör i dag raden av måsten för den som vill vara om sig och kring sig i cyberspace. Anledningen till det stora intresset för dessa Internetbaserade nätverk stavas president Barack Obama. Han använde Internet flitigt under presidentvalet och banade väg för andra, bland annat svenska politiker. Redan nu kvittrar över 50 riksdagsledamöter dagligen. Flera svenska EU-parlamentskandidater kör sina personalvalskampanjer på Internet. Och hur många de Facebooknätverkande politikerna är vågar jag inte ens sia om. Med största sannolikhet kommer den här utvecklingen att accelerera under våren, över EU-valet och kyrkovalet, och sedan fortsätta i ett rasande tempo inför nästa års val. Fru talman! Enligt World Internet Institute befinner sig nästan en tredjedel av svenskarna utanför Internetvärlden, med andra ord två miljoner svenskar. Den siffran presenterade institutet vid Internetdagarna sent i höstas. Samma siffra presenterades året innan. Det betyder att fortfarande står massor av svenskar kvar och har inte börjat ta sina första steg på den digitala trappan. De befinner sig i en digital klyfta. Det oroar mig. Hur ska man få alla dessa människor att träda in i cybervärlden? Hur ska de få möjlighet att bygga sina sociala nätverk på Facebook? Hur ska de kunna anmäla vård av sjukt barn på Försäkringskassans hemsida? Hur ska de kunna göra sin förenklade skattedeklaration på Internet? Jag skulle vilja säga att det handlar om två saker. För det första gäller det att ringa in vilka som hamnar utanför. Vi vet att det är en klassfråga. Alla har inte råd med dator och Internetuppkoppling. Det är också en utbildningsfråga. Alla vet inte hur man gör, och till den gruppen hör bland annat nya svenskar. Sedan har vi de äldre. Min mamma tillhör de pensionärer som använder sig av datorn. Hon gör det dock i mycket begränsad omfattning. Hon surfar lite försiktigt, spelar spindelharpan och skickar mejl till sin bror, som bor i Australien, och till sitt barnbarn, min tolvåriga dotter Mi, som bor trettio mil från henne. De kontakterna är väldigt viktiga för min mamma, men ofta haltar de. Min dotter svarar inte tillräckligt snabbt på mejlen tycker hennes mormor och ringer ofta och frågar varför. Min oförstående dotter går då snällt ut på sitt Yahookonto, läser sin mormors mejl och svarar med några rader. Men varför detta glapp? Jo, Mi tillhör den nya generationen, de digitalt infödda. Hon har för länge sedan lämnat mejlvärlden och befinner sig nu i blogg- och chattvärlden. När min mamma tar sina långsamma kliv uppför den digitala trappan har Mi redan hunnit långt i förväg. Hon tog rulltrappan. För det andra måste bredbandsutbyggnaden fortsätta så att alla får snabb tillgång till Internet. I dag är många uppkopplade jämt, antingen via datorn eller via mobilen. Men för att det ska gå måste du ha fungerande täckning, och så är det inte på alla ställen i vårt avlånga land. I dag saknar fortfarande tusentals hushåll bredband, och på många platser i Sverige är det total mobilskugga. Jag läste i en lokaltidning om ett äldre syskonpar, Karl-Erik och Elsie i Jämtland, som hänvisades till sina mobiltelefoner när Telia Sonera började riva ned sina gamla telefonnät förra våren. Men mobiltäckningen var så dålig där de bodde att de var tvungna att sätta sig i bilen och köra en och en halv mil - hallå - eller ta snöskotern fyra kilometer genom skogen för att kunna ringa. "Ibland går det att ta emot sms om jag ställer mobilen i fönstret på andra våningen", säger Elsie till lokaltidningen. Det är självklart att alla ska kunna ringa i sin mobiltelefon. Det är också självklart att alla ska ha tillgång till bredband, oavsett var i Sverige man bor. Fru talman! Regeringen har under det senaste året tagit emot två utredningar om de svenska bredbandsnäten, en som handlade om frekvensfördelningen och en som föreslog att staten skulle gå in med 3 nya miljarder för att alla hushåll skulle ha tillgång till bredband. Och nyligen kom Post- och telestyrelsen med en bredbandsrapport. PTS skriver i ett pressmeddelande att det dels behövs en långsiktig målsättning för tillgången till bredband, dels en höjning av miniminivån för tillträde till Internet om Sverige ska behålla sin position inom bredbandsområdet. Vid ett framtidsseminarium om telekombranschen förra veckan gav PTS generaldirektör Marianne Treschow regeringen svidande kritik för dess passivitet och sade: Jag önskar att regeringen varit tydligare med sina mål. Det önskar jag också. Det går inte att bara tala om vad Sverige hittills har åstadkommit på området. Nu måste visionerna och målsättningarna fram i dagens ljus. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 och 2. (Applåder) I detta anförande instämde Claes-Göran Brandin och Pia Nilsson (båda s). 0767503635911 GW01TU11 N 2010-01-01 00:00:00 53643 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW0991/#anf133