<anforande>
<dok_hangar_id>2347413</dok_hangar_id>
<dok_id>GW0991</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2008/09:91 Onsdagen den 25 mars</dok_titel>
<dok_rm>2008/09</dok_rm>
<dok_nummer>91</dok_nummer>
<dok_datum>2009-03-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 16 §) Folkhälsopolitik (forts. SoU17)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>951D2BA0-171A-41B6-BA4A-C06F77ED59B4</anforande_id>
<anforande_nummer>129</anforande_nummer>
<talare>PER SVEDBERG (s) replik</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Fru talman! I valrörelsen var alliansen väldigt på och drivande. Med jobblinjen skulle alla problem lösas. Nu står vi här och har en situation där man säger att man har skapat åtgärder. Men siffrorna talar ju för sig själva. Det händer massor med saker.
Jag ska inte upprepa mig, men jag tänker så här: Om man då var så ivrig, varför satte man inte in ytterligare åtgärder? Varför anstränger man sig inte mer för att dessa ungdomar som enligt alliansens vokabulär hamnar i ett utanförskap ska få en möjlighet? Då kanske de slipper hamna i destruktiva beteenden som till exempel unga tjejer som skär sig har gjort. Den psykiska ohälsan breder ut sig bland ungdomar. Hjälp ungdomarna i stället!
</anforandetext>
<intressent_id>0447461551212</intressent_id>
<rel_dok_id>GW01SoU17</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>53639</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW0991/#anf129</protokoll_url_www>
</anforande>
