<anforande>
<dok_hangar_id>2347413</dok_hangar_id>
<dok_id>GW0991</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2008/09:91 Onsdagen den 25 mars</dok_titel>
<dok_rm>2008/09</dok_rm>
<dok_nummer>91</dok_nummer>
<dok_datum>2009-03-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 16 §) Folkhälsopolitik (forts. SoU17)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>4069547B-7737-4E96-9C7D-FD1B801E0229</anforande_id>
<anforande_nummer>119</anforande_nummer>
<talare>MARIANNE KIERKEMANN (m) replik</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag vill återigen säga att det är en fruktansvärd situation för väldigt många kvinnor som är helt försvarslösa och med barn som får åse detta år ut och år in.
Elina Linna lyfter fram en väldigt väsentlig fråga här. Det är att man arbetar med en folkhälsofråga för sig. Det ser jag som ett problem. Det är för mycket stuprör och för lite hängrännor.
Man skulle behöva ha med sig flera av folkhälsomålen i samma hängränna. I stället arbetar man i stuprör. Det är att den ena handen ibland inte vet vad den andra gör.
Trots att jag säger att jag inte vill se ett folkhälsomål till har jag en önskan om att vi på något vis ska hitta något sätt att få ned de tal som handlar om våldsutsatta kvinnor.
</anforandetext>
<intressent_id>0731265898310</intressent_id>
<rel_dok_id>GW01SoU17</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>53629</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW0991/#anf119</protokoll_url_www>
</anforande>
