2347409 GW0987 Riksdagens protokoll 2008/09:87 Torsdagen den 19 mars 2008/09 87 2009-03-19 00:00:00 Hälso- och sjukvårdsfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt B8192129-2E0F-4D31-BBC2-85FF5E4BFE30 16 ELINA LINNA (v) v Herr talman! Detta betänkande med sina ca 330 yrkanden omfattar både stora och små förslag med ambitioner att förbättra den svenska hälso- och sjukvården. Innan jag börjar argumentera för specifika frågor eller reservationer vill jag uttrycka min oro över de senaste årens politiska beslut, som enligt min mening inte innebär förbättringar för den svenska hälso- och sjukvården utan tvärtom. Vi politiker varnar i debatter då och då varandra för det sluttande planet, det vill säga att vi ska akta oss för att fatta ett beslut som i sin tur kommer att öppna vägen för ett annat, ett tredje och så vidare tills vi kommer fram till något på det sluttande planet - något som inte är önskvärt. Jag menar att vi nu befinner oss i det läget. Regeringens beslut hitintills och de aviserade kommande förslagen riskerar att undergräva förtroendet för det skattefinansierade hälso- och sjukvårdssystemet. Det är ett system som kräver förhållandevis höga skatter och progressivitet i skatterna så att jag som har höga inkomster bekostar mer av hälso- och sjukvården än min granne som är arbetslös. Jag kanske inte har några större krämpor och behöver ytterst sällan besöka vårdcentralen, men min granne besöker både vårdcentralen och sjukhuset ofta. Och det är i sin ordning. Vårt system bygger ju också på solidariteten och att vård ska ges efter behov. Jag och Vänsterpartiet anser att till exempel besluten om privatiseringar inom vården, LOV, obligatoriskt vårdval i primärvården och ersättningsetablering för privata vårdgivare alla är ändringar i sjukvårdssystemet som placerar oss på det sluttande planet när regeringen till exempel bedyrar att det solidariska systemet med skattefinansieringen ska bestå. Vad har då hänt under de två och ett halvt år som har gått? Har det blivit bättre, som regeringen säger? Har köerna minskat? Ja, men marginellt. Har vi fått fler läkare och sjuksköterskor nu när vårdpersonalen har fler arbetsgivare att välja emellan? Nej, bristen på distriktsläkare och psykiatrer består. Däremot har landstingens kostnader för hyrläkare ökat betydligt, och patientsäkerheten riskeras med bland annat dålig kontinuitet. Den svenska hälso- och sjukvården som har rankats högt i olika internationella mätningar och beräknats som kostnadseffektiv befinner sig som sagt på det sluttande planet. Herr talman! Nu ska jag försöka övervinna min oro inför framtiden och i stället fokusera på ett antal förslag i betänkandet som enligt min och Vänsterpartiets mening skulle kunna förbättra vården, om inte utskottsmajoriteten hade sagt nej till förslagen. Vänsterpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet en reservation som syftar till att personer med sällsynta sjukdomar ska kunna garanteras en effektiv och säker behandling, vård och habilitering. Det finns ett fåtal center för sällsynta diagnoser, bland annat cystisk fibros. Men vi anser att vården måste organiseras så att alla med sällsynta diagnoser har en tillhörighet till något nationellt medicinskt center. Utskottsmajoriteten anser däremot att "det redan i dag görs insatser för personer med sällsynta diagnoser på nationell nivå". Det är också sant, men insatserna är otillräckliga och patienterna får inte adekvat vård därför att kunskap om just hans eller hennes sjukdom saknas på det ställe dit patienten är hänvisad. Majoriteten skriver i betänkandet att "utskottet avser att följa regeringens arbete med att analysera hur olika aktörer kan samarbeta bättre för att förbättra vården av personer med sällsynta diagnoser". Det är en mycket svag skrivning, som inte lovar något konkret för personer med sällsynta diagnoser. Herr talman! Betänkandet innehåller som sagt motioner med olika inriktningar. Jag vill nu tala för två motioner som handlar om kvinnors hälsa. Den första handlar om abortverksamhet. Det är fortfarande en kontroversiell fråga för vissa i vårt land. Den är till och med så kontroversiell att häromdagen tillfrågades både Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt om detta på grund av en debatt som nyligen blossade upp med anledning av att en kvinna i Eskilstuna två gånger avslutade sina graviditeter efter beskedet att hon väntade flickor. Jag tycker att Mona Sahlin resonerade klokt när hon fick frågan om reglerna för könsbestämning av foster bör ändras. Mona Sahlin tyckte inte det eftersom ingen har rätt att fråga varför kvinnan gör abort. Fredrik Reinfeldt tyckte att reglerna ska ändras. Inte heller i denna fråga håller jag med Fredrik Reinfeldt. Enligt RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning, är problemet med aborter på grund av kön försvinnande litet i Sverige. Gynekologer som RFSU samarbetar med har knappt stött på något fall alls, och det är inte så konstigt eftersom de allra flesta kvinnor gör abort innan man kan säga vilket kön fostret har. Om en kvinna beslutar sig för att göra abort är det viktigt att hon får göra det utan onödiga väntetider. Det är oftast en barnmorska kvinnan vänder sig till vid ett positivt graviditetstest. Vänsterpartiet har en motion i betänkandet där vi föreslår att det införs i lagstiftningen att barnmorskor får möjlighet att utföra medicinska aborter. Jag ska inte argumentera mer för den motionen och för reservationen. Ann Arleklo argumenterade förtjänstfullt för motionen. Herr talman! En annan fråga inom området kvinnors hälsa, men från ett annat perspektiv, är frågan om ensamstående kvinnors rätt till insemination. Denna fråga har dragits i långbänk ett antal år nu i socialutskottet, och åtminstone jag trodde att vi äntligen skulle komma fram till ett ställningstagande. Återigen analyserar regeringen frågan, denna gång utifrån ett barnperspektiv. I detta arbete läggs särskilt fokus på barnets rätt att få kännedom om sitt biologiska ursprung. Vad behöver regeringen analysera? Utifrån principen barnets bästa finns det ingen anledning att tro att det barn som tillkommit genom assisterad befruktning av en ensamstående kvinna skulle få sämre uppväxtvillkor än ett barn som adopterats av en ensamstående kvinna eller man eller av någon annan anledning lever med endast en förälder. Eller har regeringen någon annan teori som måste analyseras? Jag vänder mig speciellt till mina kolleger från Centerpartiet och Folkpartiet i socialutskottet. Vad menar ni med detta? Vad är det som ska analyseras? Herr talman! Under den förra mandatperioden hände det att partierna i majoriteten kunde stödja en motion från opposition. Jag kan inte komma på att det har hänt någon gång under denna mandatperiod. Majoriteten gör det lätt för sig och avslår alla våra förslag, hur lysande de än är. Själv har jag i detta betänkande stöttat några borgerliga förslag. Ett handlar om förslaget att tillsätta en utredning om missledande yrkestitlar för patient- och konsumentsäkerhetens skull. Det finns pengar att tjäna på människors lidande. Olika typer av terapeuter bjuder ut sina tjänster. En del kallar sig för psykoterapeuter - det låter förtroendegivande - utan att ha varken legitimation eller kompetens att utöva psykoterapi. Coacher av olika slag ska få människor med psykisk ohälsa att hitta sig själva och förverkliga sina drömmar. Det finns en stor risk att förtvivlade människor hamnar i händerna på icke-professionella yrkesutövare på grund av missledande yrkestitlar. Detta är ett problem som borde utredas. Ett annat förslag som jag tycker är bra är Barbro Westerholms förslag om livstestamente eller livsslutsdirektiv som ska vara juridiskt bindande. Utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare föreslog detta. Utredningen kom redan 2004. I Danmark har man sedan många år möjligheten att skriva ett livstestamente, och det fungerar bra där. Att kunna skriva ett dokument medan man är helt frisk och har sin beslutsförmåga i behåll och själv kunna ta ställning till hur man vill bli behandlad om man skulle hamna i en situation där döden är oundviklig eller i ett permanent medvetslöst tillstånd skulle få många människor att känna en större trygghet inför möjligheten att drabbas av obotlig sjukdom eller långt framskriden svaghet i hög ålder. Patientens självbestämmande i livets slutskede är en viktig fråga som också aktualiserats på grund av händelserna på Astrid Lindgrens sjukhus för ett tag sedan. Jag är medlem i Smer, Statens medicinsk-etiska råd. Där har vi diskuterat frågan i över två år. Vi har analyserat olika argument, lyssnat på experter, anordnat seminarier, gjort studiebesök med mera. I november skickade Smer ett pm till socialministern där man bland annat framförde att det behövs en utredning om vård i livets slutskede. Händelserna på Astrid Lindgrens sjukhus visar tydligt att det behövs en utredning om vården och omsorgen i livets slutskede. Det finns ett förslag i betänkandet som jag också stöder. Herr talman! Jag har berört några av de förslag som enligt min mening skulle höja kvaliteten inom hälso- och sjukvården. Det finns flera som jag inte hunnit ta upp här i talarstolen. Självklart står jag bakom samtliga Vänsterpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservation nr 9. (Applåder) 0972254695405 GW01SoU13 N 2010-01-01 00:00:00 53118 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW0987/#anf16