<anforande>
<dok_hangar_id>2347408</dok_hangar_id>
<dok_id>GW0986</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2008/09:86 Onsdagen den 18 mars</dok_titel>
<dok_rm>2008/09</dok_rm>
<dok_nummer>86</dok_nummer>
<dok_datum>2009-03-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa kulturpolitiska frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>907EC830-53AA-4CE6-8FAC-F6CE3E06ED65</anforande_id>
<anforande_nummer>3</anforande_nummer>
<talare>ESABELLE DINGIZIAN (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Miljöpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet en reservation där vi efterlyser efterfrågan från politiskt håll när det gäller jämställdhetsarbete.
Att det råder ojämställdhet inom kulturlivet tror jag att vi alla är överens om. Hur det kommer till uttryck kan man se på många sätt, till exempel på våra museer. Hur beskriver man historien? Man kan se hur bidragsfördelningen ser ut. Vem producerar kulturen? Det är olika yrkesmässiga villkor för kvinnor och män.
De strukturer som finns i samhället i stort finns också i kulturlivet. Detta råder det ingen tvekan om.
Kulturrådet har kommit med en ny rapport om jämställdhet som ministern har beställt. Där står det att det händer saker men att det naturligtvis fortfarande är väldigt mycket kvar att göra.
Det är också viktigt att konstatera att insatser har betydelse, och det är därför man inte ska tappa efterfrågan från politiskt håll och tro att nu sköter det sig självt. Politiken måste konstant fråga efter hur det ser ut och sedan inte bara stanna vid en beskrivning utan också göra någonting åt det.
I betänkandet står det att en rad åtgärder har vidtagits. Jag känner inte till några åtgärder mer än de 5 miljoner som kulturministern har gett för att köpa konst från kvinnor. Majoriteten kanske kan tala om ifall några andra politiska insatser har gjorts. Jag tycker naturligtvis att det är bra att man har gett pengar för att köpa mer konst från kvinnor, men att man går in och gör punktinsatser förändrar inte de strukturer som finns.
Vidare står det i betänkandet om regleringsbreven. Problemet är väl att det inte hjälper med en massa fina dokument och regleringsbrev. Problemet är att man inte riktigt vet hur man ska göra. Man behöver kunskap för att kunna förverkliga intentionerna. Det tar också rapporten upp - det är viktigt med stöd och metodkunskap för våra institutioner och myndigheter. Där finns det en hel del att göra.
När det gäller regleringsbreven råder det lite förvirring, menar jag, eftersom det i rapporten står att det numera inte finns någonting i regleringsbreven utan det är instruktionerna som gäller. Kulturrådet har ändå valt att ha ett jämställdhetsperspektiv, står det. Jag vet inte riktigt hur det är med det, hur alliansen vill ha det.
Man refererar också till utredningen i betänkandet. Jag måste bara säga att jag är djupt besviken på utredningen. Det står ingenting om jämställdhet och den obalans som finns i samhället när det gäller fördelningen av makt mellan könen. Att bara prata om alla människors lika rätt är ju att blunda för de problem som finns.
Min förhoppning är ändå att kulturministern i sin proposition verkligen har ett genusperspektiv och vågar se den maktobalans som finns i samhället. Det är ett djupt demokratiskt problem att det ser ut som det gör och att ni dessutom väljer att blunda för det.
Jag vill med detta yrka bifall till reservationerna 4 och 5.
</anforandetext>
<intressent_id>0182190010218</intressent_id>
<rel_dok_id>GW01KrU5</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>52882</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW0986/#anf3</protokoll_url_www>
</anforande>
