2347408 GW0986 Riksdagens protokoll 2008/09:86 Onsdagen den 18 mars 2008/09 86 2009-03-18 00:00:00 Unga lagöverträdare föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 11EC2C4C-1BA5-4532-A179-7EFF9782A30A 223 INGER DAVIDSON (kd) kd Herr talman! Nu tror väl alla att jag ska ägna hela mitt anförande åt familjens roll. Det ska jag också göra, det vill säga jag ska inleda och avsluta med det. Huvuddelen av mitt anförande tänkte jag dock ägna åt det som vi är här för att åtgärda, nämligen lagstiftningen och hur vi vill förändra för ungdomar som hamnat på glid eller hamnat snett i tillvaron. Jag är väldigt övertygad, och därför börjar jag med att säga att en trygg hemmiljö, en skola som fungerar bra, stöttande vuxna i hela samhället ger trygga barn. Trygga barn är inte alltid Guds bästa barn, det händer saker med dem också, men det är sällan trygga barn blir vanekriminella. Därför är basen så väldigt viktig att satsa på. Förr i tiden talade man mycket om social kontroll. Den kan naturligtvis vara på gott och ont, men i Sverige tycker jag att vi tagit oss från ett dike till ett annat. Från att den sociala kontrollen var väldigt hård finns det i dag nästan ingenting. Rädslan för att vara obekväm, att lägga sig i, gör att alltför många hellre väljer att blunda och titta bort när någonting händer. Just det faktum att ingen vuxen reagerar är en tydlig signal som gör att det som borde ha stannat vid ett enstaka brott i stället leder vidare, in i svårare kriminalitet, precis som Johan Linander var inne på tidigare. Det är förödande när vuxna passerar och ser någonting som är på gång utan att försöka göra någonting åt det. Om vi ska lyckas vända den olyckliga trenden att många ungdomar i dag fastnar i kriminalitet behöver hela samhället mobiliseras. Jag tycker att alla som tagit upp det har rätt i det. Det räcker inte med lagstiftning och myndigheter. Hela samhället måste vara med. Det gäller föräldrar, lärare, fritidsledare, kanske mor- och farföräldrar samt den ideella sektorn, där Fryshuset är jätteviktigt; jag har själv i flera år suttit i dess styrelse och varit med om att utveckla verksamheten. Allt det behövs, men rättsväsendet behövs också. Eftersom vi i denna församling är lagstiftare är det vår uppgift att tala om hur vi vill förändra rättsväsendet. Att brott som begås av ungdomar utreds är viktigt, inte minst för den som har utsatts för brottet. Att bli rånad på sin mobil eller klocka och samtidigt kanske bli nedslagen och misshandlad och sedan uppleva att ingenting egentligen händer, livet går bara vidare, ingen tar hand om den som gjorde mig illa, blir en extra stor påfrestning för brottsoffret. Det händer att unga brottsoffer själva blir förövare just av den anledningen. De blir så fruktansvärt besvikna över att ingen i samhället reagerar och gör någonting att de tar saken i egna händer. Det är också jätteviktigt att ingripandet sker snabbt så att sambandet mellan brott och straff eller den åtgärd som vidtas blir tydligt för den unge. De glömmer nämligen snabbt. Det går för lång tid i dag. Offer, förövare, vittnen har glömt vad som hände när det passerat ett år innan något händer och man kanske kommer till en rättegång. Under tiden kan man till och med hinna begå nya brott. Det finns det som kallas för skyndsamhetskrav, detta krångliga ord, som innebär att om en person som är under 18 år delgivits misstanke ska förundersökningen avslutas och åtalsfrågan beslutas om inom sex veckor. Men hur ser det ut i verkligheten? Det förekommer knappast. Det finns undantag, men i dag är det väldigt ovanligt. Alltför ofta överlämnas fortfarande ärendena som berör ungdomar som begått brott till de sociala myndigheterna i stället för att utredas av polis. Det är en stor besparing av mänskligt lidande och en samhällsekonomisk vinst om företrädare för rättsväsendet faktiskt kan gripa in på ett tidigt stadium och göra det på ett bra sätt, genom att bemöta ungdomarna på det sätt som de vill bli bemötta, nämligen med respekt men också med tydlighet om vad som gäller och vilka konsekvenser det får om man begår ett brott. Kristdemokraterna arbetar för att vi ska införa särskilda ungdomsdomstolar för unga som gjort sig skyldiga till brott. Tanken är att handläggningen ska gå snabbt och det hela hanteras av speciellt utbildade personer inom hela rättsväsendedelen vilka kan bemöta ungdomarna på rätt sätt. Nu går utvecklingen trots allt åt rätt håll, tycker vi. Det finns särskilda ungdomsåklagare. De ska finnas vid varenda åklagarkammare. Det bildas stödcentrum för unga gärningsmän där socialtjänst, polis och åklagare samarbetar. Sådana finns på flera håll. Det här är steg i rätt riktning. Någon nämnde Skärholmen tidigare, och där gör man så att om en ung person under 18 år har begått ett brott träffar poliser föräldrarna inom 24 timmar. Inom 24 timmar ses de, och inom fem dagar har de överläggningar tillsammans med socialtjänsten. Sedan det samarbetet infördes har de ungdomarna inte återfallit i brott, de har inte kommit tillbaka. Det utvecklas åt rätt håll, och det är väldigt positivt. När en ung person väl har dömts för ett brott måste samhället försöka göra allt för att hon eller han inte ska återfalla. I dag är det jättedålig statistik på ungdomar som hamnar inom Statens institutionsstyrelse, visserligen en liten men en viktig grupp som vi har ansvar för. 75 procent av dem återfaller i brott när de har lämnat institutionen. Här måste uppföljningen bli bättre, och vi är inne på i regeringen att Statens institutionsstyrelse ska få ansvaret också för eftervården så att det kommer att se likadant ut i kommunerna. Det ska inte bero på i vilken kommun man bor i om den här eftervården fungerar och om man får en kontaktperson som verkligen följer en, som reagerar om någonting inte går som det ska. Det ska se likadant ut hela vägen. Alkohol- och drogmissbruk ökar tyvärr, som flera har varit inne på, och går längre ned i åldrarna. Där visar forskningen så tydligt att ju tidigare man börjar desto större är risken att man fastnar i drogmissbruket. Då är självklart det drogförebyggande arbetet, där föräldrarna medverkar och dras in, det absolut bästa. Men det finns föräldrar som varken orkar eller kan bry sig trots att de kanske upptäcker att barnet sysslar med droger. Därför måste vi få möjlighet att drogtesta barn under 15 år, som Barnbrottsutredningen föreslår, när det kan misstänkas att det lilla barnet, som är 13 år, har börjat använda droger. Vi måste plocka undan det här barnet från den verklighet som han eller hon befinner sig i. Det finns många i dag som är grava missbrukare och som hade önskat att någon hade sett dem och reagerat när de var 12-13 år och tog sina första droger. De uttrycker det väldigt tydligt. Ni har säkert träffat sådana personer, precis som jag har gjort. Jag hoppas att det här förslaget kommer att genomföras under den här mandatperioden. Myndigheternas arbete är viktigt, lagstiftningen håller på att förstärkas och förbättras på flera områden som vi har gått igenom i det här betänkandet. Men jag återkommer till att det är det förebyggande arbetet, det är föräldrarna, det är den ideella sektorn och det är inte minst skolan, förskolan och de trygga uppväxtförhållandena som är den bästa vaccinationen mot all brottslighet. Med det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. 0820673454606 GW01JuU19 N 2010-01-01 00:00:00 53102 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW0986/#anf223