2347408 GW0986 Riksdagens protokoll 2008/09:86 Onsdagen den 18 mars 2008/09 86 2009-03-18 00:00:00 Kommunala frågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 112A6003-D837-46CC-8138-1684D6461F1B 101 JÖRGEN JOHANSSON (c) c Fru talman! När vi behandlar ärendet om aktuella kommunala frågor är det ändå på sin plats att göra en inledande viljeförklaring. Kommuner och landsting står för mycket av grunderna i vårt välfärdssystem. Därför är det viktigt att se till att den här sektorn fungerar på ett bra sätt. Ansvaret för att den gör det vilar på våra folkvalda, såväl i kommuner och landsting som här på riksplanet - oss politiker. Det som krävs är alltså en helhetssyn på samhället, och då främst välfärdskedjan. Välfärdskedjan är kopplingen. Företagandet ger arbetstillfällen, som i sin tur ger löner, som i sin tur beskattas och sedan slutligen utmynnar i välfärd. Insikten om välfärdskedjan tydliggör vikten av att arbetslinjen fungerar så att vi kan erbjuda den välfärd som efterfrågas. Sedan finns det tekniska diskussioner om det här vad gäller balanskrav, bidragsnivåer, demografisk utveckling och så vidare, men det är en debatt i sig. Jag ska fortsättningsvis hålla mig till ämnen som berör de motioner som lagts fram på det kommunala området. Fru talman! När man läser motionerna, reservationerna och de särskilda yttrandena uppstår en hel del frågetecken. Jag upplever att retoriken väger tyngre än sakfrågorna när man läser texten. Beträffande den kommunalekonomiska utjämningen upplever jag att man i motivreservationen kokar soppa på en spik. Jag håller med om utskottets skrivning, samtidigt som jag också håller med om skrivningar i reservationerna. Där framförs de grunder som finns i dag för det kommunala skatteutjämningssystemet, och det kan väl knappast vara något fel att göra en beskrivning av det system som finns. Givetvis är det så att skatteutjämningen ska lägga grunden för en likvärdig grund för alla kommuner respektive landsting i landet. Vill man därutöver ha något extra är det via den kommunala skatten som man får finansiera det. Givetvis är det också så att systemet är komplicerat och borde vinna på en förenkling. Samtidigt ska man ha klart för sig att ju mer man förenklar, desto mer tar man bort finkänsligheten i systemet. Det är alltså en svår avvägning som ska göras. Nu har regeringen tillsatt en grupp som ska se över utjämningssystemet, och besked kommer att ges under 2011 om hur det framtida systemet ska se ut. Från Centerpartiet har vi målsättningen att finna ett system som minskar behovet av den här typen av utjämning. För att nå det målet gäller det att ge alla kommuner en stabil skattebas. Vi analyserar nu vad ett slopande av grundavdraget skulle innebära i de här sammanhangen. Givetvis innebär slopandet i våra modeller att den enskilde inte drabbas i och med att staten då tar över kostnadsansvaret för grundavdraget. För kommuner och landsting blir effekten att man får beskatta från första kronan, vilket tydliggör systemet samtidigt som motsättningar mellan kommuner och landsting elimineras. Det system vi har i dag är inte bra. Många upplever sig som vinnare, och lika många upplever sig som förlorare. Det skapar konflikt, en konflikt som vi bör undvika. Ulla Andersson säger i sitt inlägg att Centerpartiet har för avsikt att förändra skatteutjämningssystemet i negativ riktning för de små kommunerna. Så är inte fallet, tvärtom. Här gäller det att stärka alla kommuner. Här gäller det att ge kommunerna ett reellt kommunalt självstyre, ökade kommunala skattebaser och även stimulera tillväxt i kommunerna. Har man en tillväxt ska man också få ta del av en större del av tillväxten samtidigt som man ser till att även de kommuner som inte har den stora tillväxten fungerar på ett bra sätt. Jag vill också framhålla den skrivning som alliansen hade inför valet 2006, där man tydliggjorde behovet av skatteutjämningssystemet i framtiden och även skrev in att man behöver göra en översyn av hela systemet för att förenkla och stabilisera skattebasen för alla kommuner. Det är alltså inte fråga om att ta bort och underminera det system som vi har, tvärtom. Fru talman! Den socialdemokratiska reservationen om välfärdens verksamhet för fram ställningstaganden som framstår som något underliga. Det är inte så att en annan driftsform än den offentliga bara har att rekvirera pengar från den gemensamma kassan. I stället är det så att mångfalden är ett instrument för att förbättra kvaliteten, förbättra kvinnolönerna och förbättra tillgängligheten för dem som efterfrågar tjänsterna. I den modellen är det ju så att om en privat firma utför samma jobb med bättre kvalitet och till lägre kostnad måste - det är ganska naturligt - den offentliga verksamheten fråga sig vad man gör för fel. Fortsätter det här utan förändringar gör inte skattekronan samma nytta i offentlig verksamhet som i privat, och då är det en stöld från folket, för att apostrofera Gustaf Möller. Skulle nu det privata företaget dessutom göra en vinst, ja, då är uppenbarligen stölden ännu större från den offentliga verksamheten. Vi måste våga jämföra, ständigt förbättra och verkligen arbeta för att ge skattebetalarna bästa möjliga utfall för deras skattepengar. Det är det som är vårt ansvar som politiker att se till. I reservationen framförs att det i början av 90-talet blev mera marknadslösningar inom traditionell offentlig sektor. Jag var själv med och privatiserade 42 procent av primärvården i mitt landsting. 8 procent blev intraprenad, och resterande del drevs i traditionell landstingsregi. Det som skedde var en dynamisk utveckling som gjorde all verksamhet ekonomiskt effektiv. Kvaliteten höjdes radikalt såväl i den privata som i den offentliga verksamheten, och kvinnolönerna ökade radikalt, betydligt mer än i verksamheten utanför primärvården. Den socialdemokratiska socialministern 2003 uttalade att den här primärvårdsmodellen var Sveriges bästa primärvård. Jag upplever nu inte att Socialdemokraterna i dag har samma positiva syn på den privata verksamheten. Trots detta verkar Socialdemokraterna långt mer positiva än samarbetspartiet Vänsterpartiet, som helt avvisar de privata alternativen. Från Vänsterpartiet använder man dessutom språkbruket att man inte vill se några vårdgallerior. Man frågar sig hur de här åsikterna från Socialdemokraterna till Vänsterpartiet ska kunna samordnas i en regeringspolitik. Med vänsterns syn ska kvinnolönerna uppenbarligen hållas låga. En standardmodell för driftsformer ska stansas ut för landet, och uppenbarligen ska allt nytänkande kastas i papperskorgen. Fru talman! De motioner som väckts i samband med detta betänkande berör frågor som antingen är under utredning, har utretts eller är främmande i ett samhälle där vi vill erbjuda medborgarna den allra bästa servicen. Jag delar därför utskottets bedömning i respektive punkt och yrkar bifall till utskottets förslag till beslut. 0284604377408 GW01FiU22 N 2010-01-01 00:00:00 52980 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW0986/#anf101