2347408 GW0986 Riksdagens protokoll 2008/09:86 Onsdagen den 18 mars 2008/09 86 2009-03-18 00:00:00 Vissa kulturpolitiska frågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 69049366-3E32-4D37-AB29-1EE34EBCCD38 1 SIV HOLMA (v) v Herr talman! Kulturutskottet kom i går tillbaka från en tredagars utskottsresa till Region Skåne. Vi fick ta del av Region Skånes sätt att arbeta med kulturfrågorna. Vi har ökat vår kompetens om skånska kulturmiljöfrågor, Skånes Dansteater, skånsk kulturpolitik, skånska riksspelmän, kulturhuvudstadsprojektet Lund 2014, Riksarkivet i Uppåkra som har rikedomar från järnåldern, Dunkers kulturhus i Helsingborg, Moderna Museet Malmö och sist men inte minst skånska filmskapares förutsättningar och villkor i Skåne. Det är mycket värdefullt att vi ibland kan lämna huvudstaden för att på ort och ställe ta del av hur kulturen växer och knakar runt om i vårt avlånga land. Herr talman! I detta motionsbetänkande finns tolv reservationer. Vänsterpartiet är med på samtliga. Vi har två gemensamma reservationer med Socialdemokraterna och Miljöpartiet som dels handlar om HBT-frågor, dels om jämställdhet inom kulturområdet. Vi har en gemensam reservation med Socialdemokraterna som handlar om vikten av arbetsplatsbibliotek. Övriga nio är våra egna v-reservationer. Jag yrkar bifall till v-reservationen 1 om pris- och löneomräkning av kulturanslag. I linje med vad den förre socialdemokratiske kulturministern Bengt Göransson säger, att kulturpolitikens viktigaste uppgift är att skapa och vidmakthålla en kulturens infrastruktur, alltifrån fasta institutioner till ett generöst konstnärsstöd, där ett fritt och i grunden okontrollerbart kulturliv kan odlas är det viktigt att samtliga kulturanslag räknas upp med hänsyn till pris- och löneutvecklingen. Vänsterpartiet har länge drivit kravet på pris- och löneomräkning av samtliga kulturanslag. Allianspartiernas företrädare i kulturutskottet uttalade sig våren 2006 för att anslaget till de fria grupperna och Teateralliansen skulle omfattas av en årligen återkommande pris- och löneomräkning och för att regeringen skulle ta ett helhetsgrepp då det gäller inflationssäkringen av anslagen på hela kulturområdet. Men ännu har ingenting hänt utom att alliansregeringen efter valet har sagt att de inte avser att göra något. Allianspartiernas ståndpunkt står alltså i dag inte i överensstämmelse med vad företrädarna tidigare uttalade före valet, inte heller efter valet. Kulturministern till exempel lovade i en interpellationsdebatt våren 2007 om pris- och löneomräkning att självklart ska det man säger i opposition också gälla: Vår ambition är fortfarande kvar. Vi ansåg, som det stod i den reservation som Siv Holma tog upp, att anslaget till de fria grupperna och Teateralliansen ska omfattas av pris- och löneomräkning och att regeringen borde ha ett helhetsgrepp över denna fråga. Detta avser vi att genomföra. Då kommer frågan: När kommer allianspartierna att genomföra kulturministerns löfte? Vill ni som företräder alliansregeringen ge ett besked i dagens debatt? Herr talman! På kulturområdet likaväl som på alla andra samhällsområden finns en maktordning som inte bara har med klass att göra utan också med kön. Jag yrkar därför bifall till s-, v- och mp-reservation nr 5 om jämställdhet inom kulturen. Inom kultursektorn finns samma strukturer och könsbarriärer som råder i samhället i stort. Kvinnor utgör den största andelen av dem som läser skönlitteratur, går på teater, museer och så vidare. Flickor och kvinnor dominerar på de flesta konstnärliga linjerna och utbildningarna på gymnasiet, högskolorna och inom folkbildningen medan männen har makten över de ekonomiska resurserna. Se bara på alliansregeringen! Den har en kvinna som kulturminister, men det är en man som är finansminister och har makten över pengarna i statsbudgeten. Kvinnorna är, som sagt, i klar majoritet bland publiken i konsthallar, teatersalonger och konserthus. Kvinnliga konstnärer har ofta svårare än manliga att klara sig ekonomiskt. Men på chefsstolarna är männen i majoritet. Vänsterpartiet tillämpar genusperspektiv på alla delar av kulturområdet och vill bredda mäns och pojkars tillgång till kultur samtidigt som vi också vill öka kvinnors tillgång till positioner med inflytande och makt. Hur skulle ett framtida samhälle se ut om intresset för kultur skulle vara jämnt fördelat mellan kvinnor och män? Skulle kulturen få en mer framskjuten plats? Vi föreslår att en aktionsgrupp liknande den som tidigare arbetade inom barnkulturområdet tillsätts och får i uppdrag att kartlägga kulturlivet ur ett genusperspektiv. Kartläggningen ska avse både kulturskaparna och kulturnyttjarna. Vi behöver en feministisk handlingsplan för att få en jämställd kultur. Om alliansregeringen menar allvar med jämställdheten bör den återkomma till riksdagen med en feministisk handlingsplan. Det räcker inte med att pytsa ut 3 miljoner under en treårsperiod till jämställdhetssatsningar och projekt främst inom scenkonstområdet. Dessutom, herr talman, är det beklagligt att Kulturutredningen föreslår nya mål där man undviker att nämna jämställdhet. Kulturutredningen återgår till ett mer slätstruket mål där man talar om alla. Man skulle kunna tro att Kulturutredningen resonerar som så att om man blundar tillräckligt mycket slipper man se könsmaktsstrukturen. Sammantaget, herr talman, innebär alliansregeringens åtgärder och Kulturutredningens förslag att vi backar in i framtiden. Herr talman! Vänsterpartiet uppmärksammar samarbetet mellan proffs och amatörer i två reservationer. De är lika viktiga båda två. Jag koncentrerar mig på en av dem i dag. Jag yrkar bifall till v-reservation 10 om communityteater. Communityteater är en ny men växande företeelse inom teatrarna som går ut på att nå dem som inte självmant hittar till teater- och dansscenerna. Det kan exempelvis handla om att samla människor som får berätta historier som är viktiga och som med stöd från den professionella teatern kan innebära att en pjäs blir till och spelas upp. Exempel på detta arbetssätt finns i Botkyrka men också vid Tornedalsteatern i Pajala. Tornedalsteatern har visat att framgångsrik teaterverksamhet kommer till stånd just i mötet mellan professionella och amatörer. De har med en liten professionell kärna genomfört olika projekt som fått mycket stor betydelse för det omgivande samhället. Förutom kreativ och konstnärlig inspiration har de uppnått flera viktiga sociala mål. Communityteatrarna hamnar lätt utanför fungerande bidragssystem, eftersom staten inte tar ansvar för amatörkulturens möte med professionella utan lämnar över ansvaret till kommunerna vilkas ekonomiska ställning, som vi alla vet, oftast är alltför bekymmersam. Tornedalsteatern har genom sin position som nationell minoritetsteater ändå lyckats erhålla statliga bidrag. Det är bra, men Vänsterpartiet anser att alliansregeringen på ett mer offensivt sätt måste ta tag i den här nya formen av framgångsrikt samarbete mellan amatörer och proffs. Vänsterpartiet har länge efterlyst större engagemang från alliansregeringens sida. Visst handlar det också om ekonomiska resurser. Nuvarande nivåer på bidrag till institutionsteatrar och de fria grupperna räcker inte till för ytterligare uppdrag utöver dem som de redan har. Amatörteaterföreningarnas anslag är också för magra. När vi mäter ekonomiska värden av kulturella satsningar måste vi förstå vad självförtroende, självförståelse, tillit till varandra, kulturell identitet och utveckling av kreativa förmågor har för positiva effekter på samhällsutvecklingen. Kultur utgör i sig en motkraft till ett samhälle präglat av vinstmaximering, eftersom dess egentliga värde inte kan mätas kommersiellt. Herr talman! Tornedalsteatern arbetar envist vidare och har en vision om att den inom en inte alltför avlägsen framtid av stat, landsting och kommun ges möjlighet att starta en professionell ensemble inom meänkieliområdet. 0395416536118 GW01KrU5 N 2010-01-01 00:00:00 52880 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW0986/#anf1