2347400 GW0978 Riksdagens protokoll 2008/09:78 Torsdagen den 26 februari 2008/09 78 2009-02-26 00:00:00 Kemikaliekontroll föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 9D710F88-BC6B-4A65-AAFC-7CFBD8FD7BC2 2 GUNVOR G ERICSON (mp) mp Fru talman! Vi ska i dag diskutera kemikaliekontroll. Som vi hörde Carina Ohlsson säga här tidigare är giftfri miljö ett av de mål som vi har varit eniga om här i riksdagen tidigare, men det är också ett av de mål som Miljömålsrådet pekar på är svårt, eller näst intill omöjligt, att nå till 2020, även om fler åtgärder sätts in. Därför är det väldigt förvånande att det inte händer mer inom detta område. Även om Miljömålsrådet säger att det är svårt att nå målet betyder det inte att man ska lägga ned och inte jobba hårt eller ännu hårdare. Ni i den moderatledda majoriteten är passiva och prioriterar inte miljö och hälsa, det är alldeles uppenbart. Det finns kända miljögifter, men det finns också nya problemämnen. Halterna i miljön av kända miljögifter som dioxinliknande ämnen kvicksilver och kadmium kommer fortfarande att vara ett problem 2020, och samtidigt fortsätter nya problemämnen att identifieras. Även om vi inte vet exakt vilka riskerna är borde åtminstone försiktighetsprincipen gälla. Trots det använder vi kemikalier i en ganska stor omfattning. Kemikalieinspektionens produktregister visade 2006 att det fanns 72 000 kemiska produkter i Sverige. I dessa kemiska produkter ingick ungefär 13 000 kemiska ämnen. I mitten av 90-talet tillfördes ca 160 miljoner ton varor till samhället varje år, och inget talar för att det är mindre i dag. Det borde väl ändå göra att försiktighetsprincipen ska gälla i stället för som nu försöka ha ett slags balans à la Centermodell med nja, njä, kanske, eventuellt, ifall att. Vi ska ha säkra produkter. En stor del av de här kemiska produkterna är hälsofarliga. Den omsatta mängden av hälsofarliga kemiska produkter år 2006 var 7,7 ton per person! Det är alltså inte en liten mängd vi pratar om. En del av kemikalierna finns i maten. Det finns en hel del onödiga tillsatser i mat, men det finns också tillsatser som behövs. I stället för att fokusera på hur maten ska göras billig borde fokus ligga på hur maten ska göras bra, att man gör god mat av hög kvalitet. Maten i våra offentliga kök, i skolor, på dagis och inom äldreomsorgen skulle kunna vara ett föredöme. Riksdagen har beslutat om ett mål på 25 procent ekologiskt i offentlig konsumtion till 2010. Det är ett mål som den moderatledda regeringen inte har tagit bort och som finns kvar men som regeringen inte gjort många knop för att uppfylla. Sukralos är ett exempel på tillsatser som man lätt skulle kunna byta ut. Det är ett socker där man har bytt ut tre syre- och vätegrupper mot klor och gjort ämnet 600 gånger sötare än vanligt socker. En mängd ekosystem är beroende av smak och lukt. Fiskar smakar sig exempelvis fram till sina byten och fortplantningsområden. Problemet är dock att man inte vet hur de påverkas på lång sikt av att vattnet smakar sött. Liksom DDT är sukralos ett klororganiskt ämne, men sukralos är tre gånger så stabil i vattenmiljön. Halveringstiden i ett relativt kallt land som Sverige ligger på fyra till fem år. Det tar alltså lång tid innan de här utsläppen försvinner, vilket bland annat Henrik Kylin, miljökemiprofessor, har lyft fram. I betänkandet hänvisar ni i majoriteten till att EU i december fattade ett beslut om att man kan göra snabbare omprövningar av redan godkända livsmedelstillsatser om det dyker upp nya vetenskapliga eller tekniska uppgifter som kan påverka bedömningen av livsmedelstillsatser. Men använd det regelverket i stället för att rösta emot som ni nu gör! Nya studier kring azofärgämnen har dykt upp, men det duger uppenbarligen inte. Azofärgämnen är någonting som finns i godis och bakverk som förut var förbjudna i Sverige på grund av allergirisker men som vi var tvungna att införa igen. När EU-parlamentet nyligen föreslog ett förbud mot azofärgämnen kohandlade majoriteten i ministerrådet om att införa en varningstext i stället, och Sveriges minister röstade för varningstext i stället för förbud trots uppenbara risker och att vi inte vet effekten på lång sikt. De studier som är gjorda är inga långtidsstudier. Höga halter av sötningsmedlet sukralos har upptäckts i Saltsjön och i Stockholms ström, trots att det rör sig om stora vattenvolymer med strömt vatten som blandas om. Det är inte enbart människors hälsa som drabbas, även vattenmiljön drabbas, och fiskar och andra vattenlevande djur påverkas negativt. Forskarna befarar även att halten av sukralos i miljön kan komma att öka i framtiden. Osäkerheten är stor när det gäller bedömningen av vad som händer på lång sikt. Svårnedbrytbara ämnen ska inte spridas i naturen. Regeringen bör därför ta initiativ till att försiktighetsprincipen tillämpas vid användningen av sukralos. Jag har tidigare interpellerat ministern om att ha ett moratorium tills man säkert vet. Tyvärr lyssnar minister Eskil Erlandsson inte på det örat. Jag och Miljöpartiet anser att regeringen bör presentera ett åtgärdsprogram som syftar till att förhindra att sukralos sprids i naturen. Det är inte bara sukralos som är problemet, det finns många kemiska ämnen som sprids i vår natur och som också finns i vårt dricksvatten, till exempel rester av läkemedel, som Carina Ohlsson tog upp. De kommer inte ut i vattnet på grund av att vi kastar dem i soporna. De kommer ut därför att de passerar våra kroppar. Två motioner tar upp den här risken, men de får inget stöd. Jag håller med motionärerna Thomas Nihlén från Miljöpartiet och Finn Bengtsson från Moderaterna. Men det är synd att ni inte stöder era egna partikamrater här, för det finns läkemedelsrester som inte borde finnas i vattnet. Det gör att vi ökar risken för antibiotikaresistens, hormonella effekter och allergiska reaktioner. Därför är det viktigt att se till att ämnen som triklosan, som är ett antibakteriellt medel, klassificeras som läkemedel. Nu kan det finnas i tandkräm. Det är inte många människor som vet om att det finns i både kläder och tandkräm. Ett alternativ kan alltså vara att läkemedelsklassificera ämnet. Och regeringen borde intensifiera ansträngningarna för att minska spridningen av det i stället för att som nu blunda. Men i betänkandet säger utskottsmajoriteten nej till det. Det är helt uppenbart att ni inte prioriterar miljö- och hälsofrågor. Självklart står jag bakom samtliga reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 1. 0640669898710 GW01MJU16 N 2010-01-01 00:00:00 52109 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW0978/#anf2