<anforande>
<dok_hangar_id>2347399</dok_hangar_id>
<dok_id>GW0977</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2008/09:77 Onsdagen den 25 februari</dok_titel>
<dok_rm>2008/09</dok_rm>
<dok_nummer>77</dok_nummer>
<dok_datum>2009-02-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Försäkrings- och skadeståndsrättsliga frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>FA91E625-C517-4DFC-9569-6EBC58900FB7</anforande_id>
<anforande_nummer>203</anforande_nummer>
<talare>MARIA KORNEVIK JAKOBSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag ska fatta mig kort då Anti Avsan var mycket utförlig i sitt anförande. De allra flesta av dagens motioner handlar om vem som ska ha ansvar för vad när något händer som leder till skada i någon form. Det handlar också om vad som är rimligt att begära av den enskilda personen när det gäller förebyggande åtgärder och försäkringsskydd.
Det här är ett område där varje fall är unikt, men där det ändå behöver finnas en lagstiftning som tillgodoser behovet i de allra flesta situationer. Det går inte att täcka in allt, men det ska finnas möjlighet för var och en att skydda sig så långt det är möjligt utifrån vars och ens behov och önskemål.
Jag tycker att det är vi som vuxna, som föräldrar och kanske i vår yrkesroll som har ansvaret, men kanske också skolan skulle kunna ha en central roll i att förmedla hur viktigt det är att man skyddar sig genom försäkringar av olika slag. Det gäller då både det egna skyddet och det ansvar man har om man blir skyldig till någon annans skada.
Fru talman! Att som några socialdemokrater kräver i en motion ha en obligatorisk hemförsäkring kan trots allt inte vara rimligt. Det bör vara upp till var och en att skydda sin bostad och sin egendom. Vi ska inte påtvinga medborgarna de kostnaderna om de inte vill ha dem, och vi ska heller inte ta ifrån dem deras egna ansvar för sin egen vardag.
Olika försäkringsbelopp för barn är en oerhört svår fråga. Jag kan känna en viss sympati för de tankar som motionärerna för fram. Men jag har samtidigt också en förståelse för att förutsättningarna kan vara olika, och jag bejakar flexibiliteten i systemet i stället för en stelbenthet där det unika i varje försäkringsfall aldrig kan beaktas.
Eftersom frågan är på dagordningen på departementet, precis som har sagts förut, finns det inget behov just nu av att från riksdagen föreslå några åtgärder.
Det har pratats mycket om hemförsäkringens vara eller inte vara och våld i samband med detta. Hemförsäkring i samband med våld och stöld i till exempel särskilt boende eller våld i hemmet har också ett gott syfte, men det blir ju omöjligt att hantera. Om man tar det senare och hårdrar det skulle det, precis som sades förut, kunna öka våldet. Man kan tänka på de våldsbenägna männen - det är ju fortfarande oftast män - som då skulle kunna få betalt för att slå sin fru eller sambo genom försäkringsersättning, och det tror jag inte främjar friden precis. Det är, precis som har sagts förut, andra incitament än hemförsäkringen som ska ta hand om det.
Fru talman! Detta med eget ansvar kontra samhällets återspeglas också i en motion om försäkringsbolagens skyldighet att informera ett dödsbo om att det finns försäkringar. För de allra flesta är det kanske självklart att ha ordning på sina försäkringspapper i en pärm eller mapp som finns tillgänglig i hemmet. Har det funnits en anställning är det naturligt att kontakta arbetsplatsen, och är man egen företagare finns det kanske ofta en revisor i bakgrunden som kan vara behjälplig. Men jag kan ändå ha en viss förståelse för att det i vissa situationer kan bli besvärligt för de efterlevande.
En motion som inte sällan diskuteras är den som Johan Linander och Roger Tiefensee har skrivit om arbetsgivarens regressrätt vid skada som har uppkommit genom annans vållande. Den vanligaste situationen är förmodligen skada som uppkommer i samband med idrott. Ibland hör man då arbetsgivare som säger att det är för farligt att anställa någon som spelar ishockey eller fotboll med tanke på skaderisken och påverkan på arbetet. Det är bara ett exempel, för det inträffar ständigt och jämt att någon blir skyldig till någon annans personskada. Det må vara på krogen eller i en trafikolycka, men det förekommer ofta. Att då arbetsgivaren ska stå för sjuklönen trots att andra är skyldiga kanske inte är så helt självklart. Men även det här behandlas nu på Justitiedepartementet, och det finns inga speciella skäl till att nu göra något annat än att avvakta det resultatet innan ytterligare åtgärder vidtas från riksdagens sida.
Fru talman! Det finns ytterligare ett antal motioner som mer eller mindre tangerar det som jag redan har refererat till, men jag nöjer mig med dessa kommentarer och yrkar bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga motioner och reservationer.
</anforandetext>
<intressent_id>0211726202212</intressent_id>
<rel_dok_id>GW01CU20</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>52099</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW0977/#anf203</protokoll_url_www>
</anforande>
