2347399 GW0977 Riksdagens protokoll 2008/09:77 Onsdagen den 25 februari 2008/09 77 2009-02-25 00:00:00 Försäkrings- och skadeståndsrättsliga frågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 579DDA90-C873-420C-908E-81884D200A7B 194 ANTI AVSAN (m) m Fru talman! I civilutskottets betänkande Försäkrings- och skadeståndsrättsliga frågor behandlas drygt 20 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden. Jag ska beröra några av de frågeställningar som kommer till uttryck i vissa av motionsyrkandena, först något kortfattat avseende frågorna om barnförsäkringar och försäkringsbolagens tillgång till patientjournaler, därefter något om överfallsskyddet i hemförsäkringar, trafikförsäkringen i framtiden och handläggningen av trafikskadeärenden, slutligen också någonting om frågan om trafikskadeersättning till barn. Egentligen skulle jag kanske ha sagt någonting om rättsskydd i förvaltningsrättsliga tvister, men eftersom ingen av debattörerna från oppositionen har tagit upp det avstår jag från det nu. Precis som Christina Oskarsson sade i talarstolen tidigare blir det en del upprepningar. Men det beror inte på att ingenting händer, utan på att arbete pågår eller på att motionsförslagen inte är genomtänkta och i några fall är präglade av ett ensidigt tänkande utan hänsyn till motstående intressen. Frågan om barnförsäkringar omfattas av det arbete som pågår inom Justitiedepartementet med att omarbeta promemorian Försäkringsbolags tillgång till patientjournaler , Ds 2005:13. Avsikten inom departementet är också att få till stånd en uppföljning av försäkringsbolagens avslagspraxis när det gäller personförsäkringar. Det pågående och det planerade arbetet ligger i linje med vad som framställs i ett motionsyrkande. Det finns därför inte anledning att för närvarande vidta några ytterligare åtgärder i fråga om barnförsäkringar. Frågan om försäkringsbolagens tillgång till patientjournaler är huvudarbetet när den nyss nämnda promemorian Ds 2005:13 omarbetas inom Justitiedepartementet. Det arbetet har kommit till stånd efter den omfattande kritik som riktades mot en del av förslagen i samband med remissbehandlingen av promemorian. I det arbetet kommer man även att beakta Socialstyrelsens rapport Genetisk information i försäkringssammanhang . Det finns därför inte heller anledning att för närvarande vidta några ytterligare åtgärder i fråga om försäkringsbolagens tillgång till patientjournaler. Fru talman! Det förslag som framförs i en vänsterpartimotion om att överfallsskyddet i hemförsäkringar borde täcka skador orsakade av våld i hemmet är ogenomtänkt. Till att börja med finns det skäl att påpeka att en hemförsäkring är en konsumentförsäkring. Bestämmelser om konsumentförsäkringar finns i försäkringsavtalslagen, och reglerna är tvingande till försäkringstagarens förmån. En hemförsäkring består normalt av flera olika delar som dels kan ersätta skador på privat egendom, dels ge ersättning om försäkringstagaren själv skadas eller blir skadeståndsskyldig. En grundläggande princip på det försäkringsrättsliga området är att hemförsäkringar skyddar den försäkrade och hans eller hennes närmaste som är bosatta på samma adress, men försäkringen ersätter inte skador som man har åsamkat varandra inom den närmaste kretsen till exempel genom våld. Anledningen till den principen är bland annat svårigheten att utreda försäkringsfall. Dessutom skulle försäkringsbolagets regressmöjlighet - alltså möjligheten att återkräva utbetald försäkringsersättning - leda till att den ekonomiska förlusten skulle stanna i just den krets försäkringen är avsedd att skydda. Ytterligare ett starkt argument mot förslaget är det faktum att en påstådd gärningsmans identitet alltid torde vara känd om det påstådda våldet utövas i hemmet av närstående. Det finns därför goda möjligheter att få ansvarsfrågorna prövade i såväl straffrättsligt som skadeståndsrättsligt hänseende. Man kan fråga sig om det över huvud taget i något fall är okänt vem som är skadevållare när det gäller våld i hemmet. Av Egon Frids anförande kan man få uppfattningen att det finns okända närstående. Vem är det som ska betala i en sådan situation, när det finns en känd skadevållare? Naturligtvis är det skadevållaren och inte försäkringskollektivet i övrigt, särskilt om man i en sådan situation också har möjlighet att framkalla försäkringsfallet inom kretsen. Detta hänger samman med svårigheten att utreda sådana försäkringsfall. Jag ska gå över till frågan om trafikförsäkringen i framtiden. Där pågår en utredning. Den 3 april 2007 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att utforma ett förslag till lagstiftning som innebär att trafikförsäkringens ansvar utvidgas på så sätt att ersättningar för skador som omfattas av den försäkringen ska undantas från den allmänna försäkringen. Vad som är väldigt viktigt att påpeka i sammanhanget är för det första att det allmännas ansvar för sjukvårdskostnader inte ska förändras. En utgångspunkt i arbetet är för det andra att trafikskadelagens tillämpningsområde inte ändras. Trafikförsäkringen ska alltså liksom tidigare ersätta skador som uppkommer till följd av trafik. För det tredje ska som utgångspunkt gälla att ersättning från trafikförsäkringen även fortsättningsvis ska utges enligt principen om full ersättning. Slutligen ska i utredningens arbete läggas särskild vikt vid att skyddet för dem som drabbas av trafikskador inte försämras. I direktiven till utredaren har angetts att representanter för försäkringsbolagen, Försäkringskassan och Vägverket bör knytas till kommittén för att biträda den i arbetet. Utredaren ska också samråda med övriga berörda myndigheter och organisationer. På utredarens begäran har tiden för utredningsuppdraget förlängts till den 15 juni 2009, och skälet till detta är bland annat behovet av att analysera en stor regelmassa innan förslag till ny rättslig reglering kan lämnas. Ett motionsyrkande om vikten av att trafikförsäkringen behålls som en generell försäkring behandlades av riksdagen både för ett år sedan och för två år sedan. Redan då redovisade civilutskottets majoritet sin uppfattning i frågan. Vi moderater och övriga partier i alliansen välkomnar regeringens initiativ att överföra statens kostnader för trafikskadades sjukpenning och sjukersättning till trafikförsäkringen. Vår utgångspunkt är att en reform av trafikförsäkringen kommer att medföra stora samhällsekonomiska vinster i form av ökad trafiksäkerhet, förbättrad rehabilitering och minskade skadekostnader. Vår bedömning är att både staten och fordonsägarna tjänar på att trafikförsäkringen tar över ansvaret för skadekostnaderna. Genom att försäkringsbolagen hanterar hela skadekostnaden premieras försäkringstagare med lågt riskbeteende samtidigt som premierna kan hållas nere. Det finns inget som pekar på att försäkringspremierna skulle höjas generellt. Det finns återigen skäl att upprepa det jag sade i förra årets debatt: När det gäller frågan om möjligheter till rehabilitering har civilutskottet studerat förhållandena i Finland, där man redan har den ordning som vi för närvarande utreder. Möjligheten att ha ett samlat ansvar med en effektiv och snabb rehabilitering av trafikskadade lyftes fram som en klar förbättring för de skadelidande i Finland. Det kan knappast vara negativt om man även i Sverige kan tillskapa en ordning där man snabbt sätter in effektiva och tillräckligt omfattande rehabiliteringsinsatser. En sådan ordning minskar påfrestningarna för de skadelidande, förbättrar möjligheten att återgå till arbete och ger också andra samhällsekonomiska vinster, även om man betraktar de vinsterna ur ett rent rehabiliteringsperspektiv. Den utredning som nu arbetar har till uppgift att föreslå regler som innebär att ersättningar för skador som omfattas av trafikförsäkringen ska undantas från den allmänna försäkringen. En sådan överflyttning av vissa kostnader till trafikförsäkringsområdet måste fungera såväl lagtekniskt som administrativt och innebär ett omfattande arbete. Det är, precis som jag sade tidigare, ett skäl till att utredarna har begärt förlängd tid. Jag vill påstå att den här frågan inte är så dramatisk som socialdemokrater, vänsterpartister och numera även miljöpartister vill göra gällande. Det pågående utredningsarbetet bör inte föregripas med några ställningstaganden från riksdagens sida. När det gäller motionsyrkandena om handläggningen av trafikskadeärenden sade jag redan förra året att Finansinspektionen har tittat på hur sådana utredningar sköts hos försäkringsbolagen och lämnat en rapport under 2003. Rapporten har följts upp under 2005 och 2007. Detta finns också omnämnt i reservationen. Det hela har mynnat ut i ett förslag om att Socialstyrelsens rättsliga råd på begäran av Trafikskadenämnden ska få möjlighet att göra en expertvärdering av försäkringsläkares medicinska bedömningar, vilket i sig skulle innebära en förbättrad rättssäkerhet för de skadelidande. Man har också sagt att man bedömer att detta är ett bättre alternativ än att försäkringsläkare ställs under Socialstyrelsens tillsyn. Det pågår också arbete med frågor som gäller tvistlösning. I direktiven till Trafikförsäkringsutredningen anges att när sådana skador som omfattas av trafikförsäkringen undantas från den allmänna försäkringen kommer trafikskadades grundtrygghet att avgöras av vilken ersättning de får från trafikförsäkringen. Det måste då säkerställas att den som anser att ett försäkringsbolag har fattat ett felaktigt beslut i ett sådant ärende har goda möjligheter att få till stånd en sakkunnig och opartisk prövning av sitt anspråk, i sista hand av domstol. Utredaren ska också utreda och överväga i vilken ordning tvister om ersättning ska prövas och om särskilda processregler bör införas. Det finns ytterligare en del man skulle kunna säga om utredningarna och om hur handläggningen av ärendena går till. Förra året pekade jag på Patientsäkerhetsutredningen, som skulle titta på vissa frågor. Utredningen avlämnade ett betänkande i december förra året. Den fråga som berör den nu aktuella frågan är tillsynsansvaret på hälso- och sjukvårdsområdet när det gäller sakkunniga läkare och tandläkare som anlitas för rådgivning av försäkringsbolagen. Där har utredningen kommit fram till att övervägande skäl talar mot att tillsynsansvaret på hälso- och sjukvårdsområdet utvidgas till att omfatta sådana sakkunniga läkare och tandläkare. Jag ska avslutningsvis också säga någonting om trafikförsäkring för barn. Det är viktigt att framhålla att en skadelidandes rätt till ersättning - det gäller också ett skadat barn - inte är begränsat till något schablon- eller standardbelopp. Grundprincipen är att ersättning fullt ut ska täcka förlusten. Man brukar säga att den skadelidande ekonomiskt ska försättas i samma situation som om olyckan inte hade inträffat. Det innebär att alla som skadas vid en trafikolycka inte får lika mycket i ersättning från försäkringen. Rättvisan i systemet ligger i stället i att alla drabbade har rätt till full kompensation för sina förluster. Vilka metoder som ska användas för att närmare beräkna inkomstförlusten har inte slagits fast i lagstiftningen utan har utvecklats i rättspraxis. Det är svårt att beräkna framtida inkomstförluster. Det gäller såväl vuxna som barn. När det gäller barn är det i praktiken en schablonersättning som gäller. Precis som Christina Oskarsson påpekade finns det enskilda fall där det har utgått högre ersättning av det skälet att något barn exempelvis har uttalat starkt att när jag blir stor ska jag bli det ena eller det andra. Det har i och för sig inte räckt med det, utan då har det också funnits stöd i till exempel skolunderlag och andra omständigheter som har gjort att beviskravet för en högre ersättning har uppfyllts. Det är ganska väsentligt. Det här innebär att man har svårt att säga någonting om framtiden. Utrymmet för individuella bedömningar när det gäller barn är betydligt mycket mindre än för vuxna personer. Men även när det gäller vuxna personer är det svårt att säga vad man skulle ha gjort i framtiden, särskilt om man har uttalat ambitioner att byta yrke eller liknande om man redan har ett långt yrkesliv bakom sig. Vad skulle de människorna ha gjort i fortsättningen? Det här är bevisfrågor, och det ska nog fortsätta att vara det. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till riksdagsbeslut vilket innebär att samtliga motioner avslås. 0338458649710 GW01CU20 N 2010-01-01 00:00:00 52090 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW0977/#anf194