2347399 GW0977 Riksdagens protokoll 2008/09:77 Onsdagen den 25 februari 2008/09 77 2009-02-25 00:00:00 Riksdagsordningsfrågor m.m. och Riksdagens arbetsformer, m.m. föredragning av utskottsärende med eventuell debatt F304D716-C7D1-412A-8849-E61E0B57D118 175 MIKAEL JOHANSSON (mp) mp Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4 av Miljöpartiet de gröna avseende tidskarantän för statsråd. Självfallet står jag bakom också reservation 2 av oss gröna, men för tids vinning avstår jag från att yrka bifall till den. Inledningsvis vill jag nämna några saker som ändras med dagens beslut. Det är bland annat att vi ledamöter kommer att kunna bidra till att spara på den enorma pappersmängd som hanteras innanför riksdagens väggar då vi slipper få alla propositioner, skrivelser, framställningar och redogörelser utdelade till oss i deras helhet. Att det räcker med att dessa sprids till ledamöter i det utskott som ska behandla ärendet torde leda till att pappersförbrukningen kommer att minska, och det är bra för miljön. Något annat som den moderata motionären Margareta Cederfelt tycker vore bra för miljön, och då handlar det om debattklimatet, är om ledamöterna här i kammaren satt annorlunda. Hon anser att placeringen av oss ledamöter efter i första hand valkretsindelningen, med Stockholms kommun till vänster och Norrbottens län till höger, är ur flera perspektiv ålderdomlig och motverkar en livlig och aktiv debatt. Hur den nuvarande placeringen har påverkat dagens debatt i detta ärende kan jag inte riktigt förstå. Vad skulle vara annorlunda om vi satt efter till exempel partitillhörighet? Vad är det som saknas här och nu? Vad gäller ledamöternas placering i kammaren konstaterar utskottet att det som regel numera alltid råder fri sittning under kammarsammanträdena. Endast vid voteringar ska ledamöterna sitta på sina respektive platser, vilket skedde tidigare här i dag kl. 16. Det står med andra ord redan i dag ledamöterna fritt att under debatter och frågestunder gruppera sig till exempel partivis. Vilket skulle skälet vara till att ändra på detta? Fru talman! Något annat som också kan räknas som en miljöfråga är den psykiska miljön. I det här fallet gäller det politisk mobbning. En annan motionär pekar på att viljan att övertyga om andras opålitlighet och sin egen förträfflighet i debatten kan övergå till ren mobbning. Att detta kan skada respekten för de folkvalda liksom att det kan innebära arbetsmiljöproblem är uppenbart enligt motionären. Utskottet uttrycker sitt ställningstagande på ett balanserat och tydligt sätt när vi säger: "Ett demokratiskt samtal förutsätter att det i grunden finns en ömsesidig respekt mellan dem som deltar i samtalet. Samtidigt som debatterna i kammaren fyller en viktig funktion i att tydliggöra olika politiska alternativ och ge möjlighet till kritik bör de således präglas av saklighet och ett korrekt bemötande. Skulle en debatt urarta till någon form av mobbning med inslag av otillbörliga uttryck och personliga förolämpningar har talmannen befogenhet att ingripa." Utskottet anser i likhet med tidigare ställningstagande att denna befogenhet är tillfyllest och avstyrker motionen. Fru talman! Mobbning är knepigt. I vilken form förekommer den, i vilka sammanhang, och finns det utrymme för missuppfattningar? Att talmannen skulle ta ifrån mig ordet är väl alldeles uppenbart om jag använde följande obscena gest mot en motdebattör, men vad skulle talmannen göra om jag i stället dolde gesten på ett mer sofistikerat sätt där det inte går att utesluta att jag faktiskt bara håller upp utskottets betänkande på ett naturligt sätt och läser innantill? Det är inte helt lätt för en talman att avgöra vad som är rätt. Karantän kan kanske vara en metod vid olämpligt uppförande eller när allmänhetens förtroende kan rubbas av ett alltför snabbt sidbyte. Så här sade Carl B Hamilton, Folkpartiet, i ett pressmeddelande 2007 med anledning av tidigare statsminister Göran Perssons nya jobb på PR-byrån JKL som seniorkonsult. Jag citerar väl valda stycken: "Statsråd bör sitta i jobbkarantän . - med statlig lön under tiden - innan de tillträder ett nytt jobb som t ex lobbyist eller pr-konsult. Sex månader har i andra länder bedömts som en lämplig normaltid. Maximal tid kan vara ett år, men då kanske karantänen kan avgränsas till sådana ärenden som statsrådet hade närmare beröring med, eller inflytande över. Sådana här bestämmelser finns i såväl Norge som Frankrike. I Storbritannien är systemet med karantän mera flexibelt, men förefaller inte vara särskilt tillåtande. - - - I Sverige finns inte karantänsregler för andra än de som lämnar riksbankens direktion. Det svenska systemet med brist på rättslig reglering och frånvaro av karantänsbestämmelser återspeglar den gamla vanliga naiviteten och vänskapskletigheten inför risken för otillbörlig användning av ekonomisk och annan insiderkunskap om politiska och förvaltningsmässiga förhållanden och beslut. - - - Karantänsregler bör införas i Sverige både för statstjänstemän och för statsråd." Efter det senaste exemplet med Ulrica Schenström, före detta statssekreterare till nuvarande statsministern Fredrik Reinfeldt som pekas ut som lobbyist för en gasledning i regi av företaget Nord Stream, hävdar återigen folkpartisten Carl B Hamilton att det behövs karantänsregler för personer med viktiga politiska ämbeten. Jag kan bara meddela att han är välkommen att rösta på Miljöpartiets reservation, som syftar till att sådana regler ska införas i Sverige. Fru talman! Jag vill avsluta med början, nämligen öppnandet av riksmötena. Där vill bland andra Moderaternas Andreas Norlén att Karl XI:s drabanter ska bidra till att förhöja stämningen. Av motionen framgår att dessa drabanter en gång i historien var ett elitförband vars främsta uppgift var att omge och skydda kungen i strid - typ livvakter, alltså. Den typen av verksamhet sköts i dag av en helt annan sorts livvakter. De finns ju redan med vid öppnandet, så det borde väl räcka med det. Möjligtvis, fru talman, kan det vara ett sätt att bättra på historiekunskaperna hos dagens unga i och med att de får inblick i vilken klädsel man hade i form av drabantdräkt bestående av livrock och byxor i sämskat skinn, trekantig hatt, bröstharnesk med tillhörande kraghandskar och svarta kragstövlar samt sporrar och, inte att förglömma, kartuschlådan samt dåtidens alternativ till vapen, nämligen värjan. På vilket sätt detta inslag skulle vara en stämningshöjare, fru talman, framgår inte riktigt av motionen. Själv har jag svårt att se detta taktfasta trampljud och dessa höga knäuppdragningar från drabanterna som något annat än ett passande inslag i Monty Pythons The Ministry of Silly Walks. 0517869568019 GW01KU14 N 2010-01-01 00:00:00 52071 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW0977/#anf175