<anforande>
<dok_hangar_id>2347382</dok_hangar_id>
<dok_id>GW0960</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2008/09:60 Onsdagen den 21 januari</dok_titel>
<dok_rm>2008/09</dok_rm>
<dok_nummer>60</dok_nummer>
<dok_datum>2009-01-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Alkoholfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>A6690C76-C540-4F92-B55C-E836AC28BA37</anforande_id>
<anforande_nummer>3</anforande_nummer>
<talare>JAN R ANDERSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Gilbert Keith Chesterton lär en gång ha sagt: Inget djur har någonsin uppfunnit något så dåraktigt som dryckenskap eller något så gott som en drink. Detta kanske på ett sätt beskriver den dualism som finns kring alkoholfrågorna. Alkohol kan vara både himmel och helvete - någonting som skapar livsnjutning använt på rätt sätt men som verkar som en livsavkortare om det används på fel sätt.
Riksdagen har fastslagit två övergripande mål med alkoholpolitiken. För det första gäller det att minska alkoholkonsumtionen, vilket vi nu möjligen kan se ske. För det andra gäller det att minska det skadliga dryckesbeteendet, vilket vi kanske inte lika tydligt kan se ske.
Vidare prioriteras i vår alkoholpolitik vissa grupper, däribland ungdomar, som särskilt ska skyddas. Det är där jag ser den största utmaningen i alkoholpolitiken framöver. Som någon har sagt till mig är det i dag kanske lättare och även billigare för unga människor än för vuxna människor att få tillgång till alkohol. Så är det säkert i många fall.
Givetvis kan man glädjas åt den officiella statistiken som senast i morse pekade på att gravida kvinnor i mindre utsträckning än tidigare dricker alkohol under graviditeten. Statistiken pekar på att den totala alkoholkonsumtionen minskar. Frågan är dock om den officiella statistiken ger hela sanningen. Ger den en bild som vi är helt nöjda med?
För ett par veckor sedan läste jag i en av mina lokaltidningar en artikel om Daniel. Han är uppvuxen i en trygg, stabil familj i min hemkommun. I sjuan började hans alkoholkarriär. Han beskriver att det inte var något problem att få tag i alkohol. Nästan all sprit var svartsprit, smugglad och såld illegalt.
Snart kunde Daniel under en kväll dricka en helflaska sprit. Så hade hans tolerans ökat under ganska kort tid. Men fortfarande var han för ung för att få köra moped. Det som först skedde på helger började nu också ske på vardagar. I nian övergick han till att inte bara konsumera utan även försälja alkohol. Det var uteslutande smuggelsprit. Och det här var bara början.
Snart visade det sig att det inte bara var alkohol som såldes av hans huvudmän. Även narkotika och vapen florerade. Det var detta som i någon mening blev en ögonöppnare för just denna person. Det var också i detta sammanhang som hot började förekomma.
Det ska sägas att denna historia slutade lyckligt, eller så lyckligt som en sådan här historia kan sluta. Daniel lyckades ta sig ur cirkeln, och han har faktiskt aldrig blivit straffad för sina ungdomsförsyndelser. Han har i dag ett vanligt jobb, och har väl inga större problem som medborgare.
Det som kanske är mer problematiskt i denna fråga är att hans huvudmän - de personer som inte bara sålde svartsprit - inte heller har blivit straffade. I en mening ger detta en ny bild av hur cynisk den svarta alkoholindustrin har blivit och hur ungdomar kommer att utnyttjas på ett sätt som vi kanske inte har sett tidigare just när det gäller alkohol.
De här bilderna kunde man kanske tidigare måla upp när det gäller tunga narkotikamissbrukare som i händerna på syndikat tvingades göra än det ena, än det andra. I dag kan bilderna i någon mån återfinnas när det gäller tonåringar på vår egen landsbygd.
Man kan också notera att även affärsstrukturen inom den illegala alkoholförsäljningen liknar den som finns inom narkotikaindustrin. De människor som säljer direkt till kund är inte alltid de som träffar dem som för in alkoholen i landet. Det är inte heller de som träffar dem som sitter i toppen på dessa pyramider och gör de stora avanserna. Det finns stora pengar att göra. På det sättet minimeras också risken för dem som sitter högst upp och som styr denna handel. På så sätt kan man säga att vi har fått en ny struktur för hur den illegala alkoholhandeln ser ut.
En studie från STAD - Stockholm förebygger alkohol- och drogproblem - från våren 2008 visar att hälften av ungdomarna har druckit svartsprit under det gångna året. Bland pojkar är siffran något högre och bland flickor något lägre. Men man säger också i studien att smuggelsprit inte bara är ett storstadsfenomen. Även i kommuner runt omkring är detta ett stort problem.
Även på Maria Ungdom i Stockholm vittnar man om ett ökat missbruk av alkohol. Stefan Sparring beskriver att om den typiska besökaren på Maria Ungdom tidigare har druckit en sexpack folköl och kanske någon starkcider och därmed blåste 1,2-1,3 promille och dessutom var jättefull har i dag samma tjej delat på en flaska starksprit med en kompis eller till och med druckit den själv. Hon kommer in med 1,7-2,0 promille och är medvetslös. Stefan Sparring på Maria Ungdom menar att alkoholen numera är ett större problem bland ungdomar än vad narkotikan är.
Det finns mer som pekar på att de officiella siffrorna kanske inte stämmer. Om man tittar på det gränshandelsindex som vin- och spritleverantörerna har upprättat visar det att gränshandeln under 2007 ökade med 23 procent. Man kunde också peka på en liknande fortsatt stark ökning av gränshandeln under 2008.
Det ska givetvis sägas att handeln har sina skäl till detta. Men jag talade med en bryggare för ett tag sedan, som sade: För oss är det till och med billigare att exportera spriten till alkoholladorna i Tyskland, för dit kan vi köra helkollin på stora lastbilar. Vi slipper plocka ihop mindre kollin till restauranger eller systembolag. Men vi vill inte att våra produkter ska konsumeras av ungdomar ute på våra gator. Vi vill ha en kontrollerad försäljning av alkoholen.
Även om konsumtionen de facto ökar enligt denna statistik handlar det kanske inte om den vanliga Svensson som åker ned och fyller sin Volvo. Det kanske finns en annan bild av hur försäljningen sker.
Sorads slutsatser om att det har skett en minskning av den totala konsumtionen skulle också kunna motsägas av tullen. Tullen ser inte heller någon minskning av införseln. Enligt Tullverkets egna beräkningar kör 25 000 bilister in i Sverige varje år med mer än 20 kartonger sprit, öl eller vin. 65 000 flaskor sprit rullar därmed in varje dygn över de svenska gränserna. Det är helt andra volymer än dem som anges i de officiella siffrorna.
En annan detalj som möjligen visar hur denna fråga ser ut kan man finna på våra återvinningsstationer. I det avtal som finns om återvinning av glas- och metallförpackningar har man estimerat hur många burkar och flaskor som borde komma till våra återvinningsstationer. Problemet för den som ansvarar för denna hantering är att det kommer in mer glas och fler burkar än vad som säljs i Sverige. För Svensson är det tydligen enklare att förbigå de svenska alkoholskatterna och köpa illegal sprit än att ha skrupler med att fuska med återvinningen.
Herr talman! Många frågor rörande alkoholpolitiken kommer med stor säkerhet att debatteras under det kommande året. Den svenska regeringen har aviserat att alkoholfrågorna kommer att finnas på agendan under det svenska ordförandeskapet. Alkohollagsutredningen kommer också med ett betänkande om en dryg månad. Det innebär också att de här frågorna kommer att diskuteras ytterligare.
Jag är glad att vi har ett enigt betänkande här i dag. Det visar att vi har en tydlig riktning för alkoholpolitiken. Det finns givetvis detaljer som vi har olika synpunkter på.
I mitt anförande har jag pekat på några företeelser som manar till fortsatt arbete. Även om regeringens arbete i många delar ger ett väldigt gott resultat finns det anledning att fortsätta. Min förhoppning är därför inte bara att de indikatorer som i dag pekar på att alkoholpolitiken går i rätt riktning fortsätter att visa detta utan även att dessa frågor om illegal införsel och tillgängligheten för ungdomar tas på största allvar. Jag tror därför att vi i riksdagen skulle kunna behöva ett bättre underlag för att veta hur situationen ser ut bakom siffrorna. Endast då kan vi i denna kloka församling fatta de kloka beslut som krävs.
</anforandetext>
<intressent_id>0529103571012</intressent_id>
<rel_dok_id>GW01SoU12</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>50363</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW0960/#anf3</protokoll_url_www>
</anforande>
