<anforande>
<dok_hangar_id>2347382</dok_hangar_id>
<dok_id>GW0960</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2008/09:60 Onsdagen den 21 januari</dok_titel>
<dok_rm>2008/09</dok_rm>
<dok_nummer>60</dok_nummer>
<dok_datum>2009-01-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Namnlagen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>00B4353E-49B7-49E8-AAA8-D56268028D1A</anforande_id>
<anforande_nummer>21</anforande_nummer>
<talare>JAN LINDHOLM (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag vill börja med att be om ursäkt för min felaktiga benämning av titulaturen i mitt anförande i debatten om det föregående betänkandet. Särskilt med tanke på den argumentation jag tänker hålla om det här betänkandet kan den felsägningen inte bara ses som ett klavertramp utan ses som ett avancerat retoriskt grepp.
I civilutskottets betänkande om namnlagen behandlas ett antal motionsyrkanden som delvis är relativt samstämmiga. Man kan väl säga att samtliga på något sätt pockar på behov av en översyn av namnlagen. Önskemålet om en sådan översyn är knappast någonting nytt. Man kan läsa i betänkandet om det första tillkännagivandet, och då antar jag att frågan dessförinnan har behandlats ytterligare ett antal gånger längre bak i tiden. Det första tillkännagivandet från ett utskott om behovet av en översyn gjordes alltså 2001. För dem som lyssnar kan det vara bra att få det tidsperspektivet. Det är en fråga som ledamöter i riksdagen och även i utskottet väldigt länge har ansett behöver en genomgång och förnyelse.
Den förra regeringen jobbade med frågan. Jag började själv i riksdagen år 2004, och det var väl då på hösten som det började röra på sig lite grann i den här frågan.
Den dåvarande regeringen förberedde direktiv för en utredning om en översyn av namnlagen. När vi fick regeringsskifte och den moderatledda högerkartellen tog över i den rosa syltburken - Rosenbad, på andra sidan - sade man att det skulle bli fart på en hel del olika frågor. Man utlovade bland annat ett utredningsdirektiv under föregående år. Nu kan vi se att inte heller detta har lyckats. Nu utlovar man i stället utredningsdirektiv under våren. Det är klart att vi håller tummarna för att det ska bli verklighet.
Jag inser, och jag tror att alla förstår, att trots att namnlagen låter som något ganska enkelt gömmer detta oerhört många svåra frågor. Jag klarar inte av att redogöra för de farhågor som finns i min hembygd Dalarna, där gårdsnamn också är inblandade, och det är en mycket kontroversiell fråga. Det finns naturligtvis många som också är rädda för vad en översyn kan leda till.
Jag tror alltså att det kan komma att ta ett antal år innan vi har fått en färdig utredning. Oavsett vilken regering som sitter kommer det nog att ta tid innan en regering kommer med en proposition till riksdagen. Men trots att jag tror att detta kommer att ta lång tid är det självklart att jag som representant för mitt parti, Miljöpartiet, står fast vid de förslag och yrkanden som finns i våra motioner. Jag gör det genom att yrka bifall till reservation 1 i betänkandet.
Jag tror att det är viktigt att riksdagen hela tiden utövar press på regeringen, för detta är en mycket svår fråga som lätt kan dras i långbänk. Detta säger jag inte för att jag nu tillhör ett oppositionsparti; jag tror att det inte spelar någon roll om man tillhör regeringsunderlaget eller inte. Det är väldigt viktigt att ledamöterna även från regeringsunderlagets sida försöker blåsa på, så att den här frågan dras fram. Det är också lätt att namnlagsfrågan blir en fråga som inte får högsta prioritet bland alla de saker som ska skötas i ett regeringskansli. Man har ju begränsade resurser även där. Detta är något som vi över alla partigränser måste försöka jobba på, oavsett majoriteter.
Jag tänkte inte vara så långrandig i den här debatten, men innan jag lämnar talarstolen vill jag säga några ord och peka på att enligt min mening känns könsanknytning väldigt ålderdomlig. I vårt moderna samhälle, där partnerskapslagen i år förväntas ersättas av en könsneutral äktenskapslag - jag hoppas verkligen att det blir av - och där personer har rätt att leva med det kön som de själva uppfattar sig ha och faktiskt kan få hjälp av samhället med att förtydliga den könsidentitet som de inte från början är fullt ut utrustade med, är det svårt att förstå att ett namn skulle kunna vara förbehållet ett visst kön. Jag tycker, och jag hoppas att det blir så, att det verkligen borde ingå i regeringens utredningsdirektiv att föreslå hur namnval kan göras helt könsneutralt.
Med denna, för min egen del väldigt korta, argumentation yrkar jag bifall till reservation 1 i betänkandet.
</anforandetext>
<intressent_id>0641486384014</intressent_id>
<rel_dok_id>GW01CU12</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>50381</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW0960/#anf21</protokoll_url_www>
</anforande>
