2347382 GW0960 Riksdagens protokoll 2008/09:60 Onsdagen den 21 januari 2008/09 60 2009-01-21 00:00:00 Namnlagen föredragning av utskottsärende med eventuell debatt CF4A6715-20FA-405B-8337-1460D85F39CF 20 LISELOTTE OLSSON (v) v Herr talman! Tänk om jag kunde få börja mitt anförande med att säga tredje gången gillt! Jag stod nämligen här både 2007 och 2008 och debatterade namnlagen och behovet av både översyn och förändring av den föråldrade lag vi har. Men lika lite gehör som jag fick då antar jag att jag får i dag. Jag tror att vi alla här inne kan vara överens om att namnet är en viktig del av varje människas identitet. Jag hade en interpellationsdebatt i förra veckan, och ministern envisades med att kalla mig Lisbet. Jag kan säga att det kändes väldigt konstigt och inte alls som jag. Tänk då på den person som upplever sig tillhöra ett annat kön än det biologiska, hur smärtsamt det är att tvingas bära ett namn som inte stämmer överens med identiteten. Dagens namnlag är omodern på många sätt, precis som föregående talare sade, men det kanske viktigaste att göra någonting åt är behandlingen av transsexuella. I dag är det inte möjligt för alla att välja ett förnamn som stämmer överens med könsidentiteten. Jag håller verkligen med RFSL, som anser att synen på könsbundna namn är otidsenlig i vår värld. Om ett namn uppfattas som könsbundet är kopplat till kulturella traditioner, och jag ska ge ett exempel. Annika är enligt namnregistret könsneutralt, och det betyder alltså att en man kan heta det. Men att en man heter Annika är väldigt ovanligt i dag, medan det i äldre tider var ganska vanligt i Sverige. Det är ett bevis för att kopplingen mellan namn och kön är både otidsenlig och normativ. Dessutom finns det i dag flera namn som anses vara både kvinnliga och manliga men som fungerar lika bra på båda könen. Ta till exempel Maria, som enligt våra svenska normer är ett kvinnligt förnamn medan det enligt andra kulturella normer är helt okej att en man heter Jesus-Maria. Det är dags att vi får en namnlag som passar den mångfald som finns i dagens samhälle. I dag uppmanas vi att välja allt: Vi ska välja dagis till våra barn, vilken skola de ska gå i, vilket telefonbolag vi ska använda, hur våra pensionspengar ska placeras och så vidare. Men jag får inte välja vad jag ska heta. Vad tror ni på borgarsidan skulle hända om den möjligheten fanns? Tror ni att människor skulle springa och byta namn kors och tvärs, huller om buller? Tror ni att det skulle skapas någon sorts oordning i samhället? Nej, det tror jag verkligen inte. Jag antar att de flesta är överens om det. Vi identifierar oss med det namn vi fick som nyfödda och är nöjda med det namnet. Men för de människor som upplever sig finnas i fel kön skulle möjligheten att fritt få välja namn betyda oändligt mycket. I dag är det endast de transsexuella som kan uppvisa läkarintyg på att de genomgår eller har genomgått en utredning som har denna rätt. Jag har tittat lite på de tidigare betänkandena och debatterna och har sett att utskottet redan 2005 och 2006 förutsatte att frågor om transsexuellas rätt att välja namn skulle behandlas inom ramen för översynen av lagen om könstillhörighet. Utredningen har varit klar i ganska precis två år, och där fanns ingenting av det här med. Sedan dess har vi som velat ha en översyn och en förändring av namnlagen i åtskilliga debatter, frågor och interpellationer undrat vad som händer. Är det någonting på gång? Och varje gång har vi blivit lovade att arbetet är på gång och att något ska hända. Likadant är det nu i utskottets ställningstagande. Nu hänvisar man till att arbetet på Justitiedepartementet är inriktat på att ta fram direktiv till en namnlagsutredning under våren 2009. Jag hoppas verkligen att det blir så den här gången. Om det nu är så att en översyn och förändring är på gång är det väldigt viktigt att ha med problematiken med att det inte är möjligt att få intyg, betyg med mera ändrade retroaktivt. Det här är någonting som den utredning som jag pratade om tidigare inte hade med - det missades där. Jag tror inte att det är svårt för någon av oss här inne att föreställa sig alla svårigheter som uppstår för Kalle som förut hette Lisa när han ska söka jobb med intyg i sitt gamla namn. Är det verkligen rimligt att betyg och andra meriter ska förlora sitt värde för den person som ändrat juridiskt kön? Antalet ansökningar om ändring av könsidentitet ökar, och individers problem med handlingar där namnet är felaktigt kommer därför att öka. Vi får inte heller glömma bort alla dem som av olika anledningar väljer att inte ansöka om medicinsk behandling. Dessa personer har, som jag sade tidigare, inte ens rätt att byta namn i dag. Herr talman! Namnlagen bör vara till för att stärka och skydda människors rätt till sina namn och inte tvärtom. Livet kan bli tillräckligt komplicerat för den som har en annan könsidentitet än den som det omgivande samhället erkänner. Därför är det vår uppgift som lagstiftare att skapa möjligheter för transsexuella personer att leva ett fullvärdigt liv. Ett steg på vägen är att ändra namnlagen. Självklart ska föräldrar inte kunna välja namn åt sina barn som är kränkande när barnet växer upp, och självklart ska det finnas gränser för vad som kan godkännas som namn. Men de frågor som jag har lyft upp här i dag handlar inte om det utan om människors rätt till sin egen identitet. Som jag började med hoppas jag verkligen att det här är tredje gången gillt och att jag slipper stå här om ett år och återigen vädja till er förståelse för den här frågan. Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 2. 0835507837915 GW01CU12 N 2010-01-01 00:00:00 50380 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW0960/#anf20