2347382 GW0960 Riksdagens protokoll 2008/09:60 Onsdagen den 21 januari 2008/09 60 2009-01-21 00:00:00 Allmänna helgdagar m.m. föredragning av utskottsärende med eventuell debatt B4F7356E-3784-4B76-805C-AB54183A33E1 122 BETTY MALMBERG (m) m Fru talman! Visst är det en underbar känsla att få stämma in i Du gamla, du fria och höra den klinga på nationaldagen eller i olika idrottsliga sammanhang. Mig fyller sången med högtidlighet och stolthet, och den får mig att tänka på allt det goda som Sverige representerar. Något som förbryllar är dock att Du gamla, du fria aldrig har antagits officiellt som landets nationalsång. Det förvånade mig oerhört när jag fick reda på det. Då skrev jag en motion som jag lämnade in till förra riksmötet, och det är i det betänkande som vi debatterar nu som den också behandlas. För mig, liksom för de flesta, ter det sig självklart att en nationalsång ska vara officiellt antagen. Så är det också i de flesta länder men alltså inte i Sverige. Av Nationalencyklopedin framgår det i stället helt krasst att Du gamla, du fria är en fosterländsk sång som är allmänt använd som nationalsång i Sverige. Hur fick då Du gamla, du fria den ställning som nationalsång som den ändå har? Ja, enligt litteraturprofessorn Staffan Björck beror det på att kung Oskar II vid en middag i Skåne 1893 lyssnade stående på sången. Händelsen omtalades bland annat i en dåvarande tidning som hette Folkets Tidning som skrev "att Dybecks dikt därmed kan sägas ha vunnit officiell bekräftelse på att vara landets verkliga folksång". Att kungen förblev stående under framförandet är alltså det unika skälet till att Du gamla, du fria räknas som vår nationalsång. Det är förvisso en märklig och intressant anekdot, men som officiell bekräftelse på att en nationalsång hade antagits håller den inte, i synnerhet som sången sedan dess har utmanats som nationalsång vid fyra tillfällen. Så många tävlingar har alltså funnits och arrangerats under årens lopp för att försöka ersätta Du gamla, du fria . I de flesta länder finns det vissa symboliska ramverk som hjälper till att bygga och visa på invånarnas samhörighet och landets status. Det handlar om att officiellt anta ett gemensamt språk, en nationaldag och en nationalsång. Sverige har i mina ögon agerat lite bakvänt och extremt långsamt på detta område. Men det finns en process. Svenska flaggans dag hann firas i hela 90 år innan den övergick i Sveriges nationaldag. Något officiellt språk har vi ännu inte beslutat om. Vi har förvisso antagit fem minoritetsspråk, men svenska är ännu inte antaget som majoritetsspråk. Nåväl, det kommer förhoppningsvis att ändras under denna mandatperiod. Nationalsången tycks dessvärre ännu vara alltför svår att få fastställd officiellt. Nationalsången berör dock. På Internet finns sajten Youtube. Där kan man lyssna på olika versioner av Du gamla, du fria . När jag gick in på sidan i går fann jag att två versioner som legat ute sedan juni 2006 hade spelats upp inte mindre än en halv miljon gånger. Det är ett respektingivande antal. Jag måste slutligen säga att jag hade önskat en något grundligare behandling av min motion. I betänkandet hänvisas helt kort till tidigare ställningstaganden i frågan som härrör från ett riksmöte för nio år sedan. Någon motivering finns inte till ställningstagandet, utan det är ett konstaterande att det inte behövs något juridiskt erkännande av sången. Som ni förstår delar jag inte den uppfattningen. Fru talman! Vi har alla anledning att vara stolta över vårt land, dess natur, kultur och mångfald. Låt oss framdeles få möjlighet att besjunga vårt älskade Sverige med en sång som inte bara är allmänt använd som nationalsång utan som också är officiellt antagen! 0547818628111 GW01KU6 N 2010-01-01 00:00:00 50482 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW0960/#anf122