<anforande>
<dok_hangar_id>2347376</dok_hangar_id>
<dok_id>GW0953</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2008/09:53 Fredagen den 19 december</dok_titel>
<dok_rm>2008/09</dok_rm>
<dok_nummer>53</dok_nummer>
<dok_datum>2008-12-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Samhällsekonomi och finansförvaltning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>val</kammaraktivitet>
<anforande_id>CDBF288E-5EC5-4C4A-84CB-A69CB8E1CCA7</anforande_id>
<anforande_nummer>4</anforande_nummer>
<talare>GÖRAN PETTERSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Under hösten har världens politiska församlingar utsatts för stora påfrestningar. Den globala finansiella krisen har verkligen testat de olika politiska församlingarna runt om i världen.
Jag är väldigt glad att kunna konstatera att den här församlingen, Sveriges riksdag, har bestått testet. Jag tycker att det är ett gott betyg till det svenska parlamentet att när det blir väldigt svåra situationer lyckas vi, trots oenighet i många frågor, olika ideologier och olika väljarbaser, ta oss samman. Jag instämmer i den beskrivning som Sonia Karlsson har gett, att finansutskottets behandling av de mycket stora och mycket svåra ärendena har gått väldigt bra. Och det har gått bra genom att vi har satt landet framför smala partiintressen.
Jag tycker också att en annan del av det svenska systemet har fungerat väldigt bra, och det är det som egentligen är frågan för debatten i dag på utgiftsområdet Samhällsekonomi och finansförvaltning, nämligen de svenska myndigheterna. De tre myndigheter som har varit mest i elden - Riksbanken, Riksgälden och Finansinspektionen - har agerat såväl snabbt, klokt som kraftfullt. De har inom de ramar och inom den modell vi har i Sverige med oberoende myndigheter agerat väldigt väl, så att vi i denna mycket svåra kris ändock så här långt har klarat oss väl.
Det blir ofta så i debatten här i kammaren att vi lyfter upp det som skiljer, och visst finns det sådant som skiljer i det här ämnet också.
Det här politikområdet omfattar 11,9 miljarder kronor. I debatten här i dag när det gäller ramar kan man konstatera att skillnaden mellan den ram som majoriteten har lagt och den ram som Socialdemokraterna har lagt är 1 promille, så när det gäller själva ramen är vi väl tämligen överens.
Däremot finns det en stor skillnad mellan partierna här inne i kammaren, och den redovisades väldigt tydligt av Ulla Andersson i förra inlägget. Vänsterpartiet vill avskaffa två myndigheter, Konjunkturinstitutet och Finanspolitiska rådet. Man framför väldigt tydligt att man inte vill ha den typen av kunskap och råd som dessa två myndigheter kan bistå med. I det socialdemokratiska budgetförslaget och i den socialdemokratiska reservationen finns inga invändningar mot dessa två myndigheter. Konjunkturinstitutet har också funnits under en socialdemokratisk regering.
Jag tycker att det här är en väldigt viktig skillnad, för i dessa viktiga frågor som rör hur finanspolitiken fungerar går inte skiljelinjen mellan majoriteten och Socialdemokraterna. Vi har emellanåt olika syn på vad man ska vidta för åtgärder, och vi representerar delvis olika ideologiska inriktningar. Men vi menar väl ändock att politiken ska vila på en stabil grund med starka myndigheter som ger gott beslutsunderlag till regeringen.
Här har nog det rödgröna blocket en intressant hemläxa att göra. Är det så att Socialdemokraterna vill täppa igen öronen och hålla för ögonen och egentligen låta finanspolitiken bli väldigt mycket mer politisk och inte lyssna på råd från kloka myndigheter?
</anforandetext>
<intressent_id>0558039843819</intressent_id>
<rel_dok_id>GW01FiU2</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>49819</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW0953/#anf4</protokoll_url_www>
</anforande>
