<anforande>
<dok_hangar_id>2347376</dok_hangar_id>
<dok_id>GW0953</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2008/09:53 Fredagen den 19 december</dok_titel>
<dok_rm>2008/09</dok_rm>
<dok_nummer>53</dok_nummer>
<dok_datum>2008-12-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Samhällsekonomi och finansförvaltning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>val</kammaraktivitet>
<anforande_id>5A181124-84D8-463F-8896-DE6DA20BF38D</anforande_id>
<anforande_nummer>11</anforande_nummer>
<talare>EMMA HENRIKSSON (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det ärende som vi debatterar i dag, Samhällsekonomi och finansförvaltning, innehåller det utgiftsområde som berör frågor för vilka de flesta medborgare i vårt land i vanliga fall känner: Det där är nog viktigt och bra, men det är inget som berör mig i min vardag.
Den här hösten har dock visat att det här är något som mycket påtagligt berör oss alla i vår vardag.
Jag tänkte säga något kort om några av de områden som ligger inom de 11,9 miljarderna i budgeten. Finansinspektionen och Riksgäldskontoret har båda varit uppe, men jag skulle också vilja diskutera staten som arbetsgivare och vikten av att vi har tydliga mål och ambitioner på detta område.
Jag håller helt och hållet med de tidigare talare som har lyft upp vikten av att Finansinspektionen har tillräckliga resurser för sin verksamhet. Det anser även regeringen som i budgeten har höjt anslaget med 3,3 miljoner till 227,8 miljoner, bland annat för att sätta fokus på det som Ulla Andersson tog upp, nämligen konsument- och tillsynsfrågorna.
Regeringen har också under hösten berättat att man avser att återkomma i en tilläggsproposition under våren när man vet vilka ytterligare resurser som Finansinspektionen behöver.
För att det ska vara rätt resurser och för att de ska användas på ett effektivt sätt har man gett Statskontoret i uppdrag att utreda hur resurserna används och hur mycket extra resurser som eventuellt kan behövas.
Samma sak gäller för Riksgäldskontoret. Även deras resurser kommer att ses över och regeringen kommer att återkomma med en tilläggsproposition under våren. Det tycker jag är viktigt att ha med sig.
Jag vill också kort beröra staten som arbetsgivare och vikten av den rollen. 
Det är viktigt att staten har höga ambitioner att vara en god arbetsgivare med höga ambitioner för jämställdhet, lönenivåer, hälsa och kompetens hos personalen och när det gäller att ha en mångfald bland sina anställda.
Jag är glad att kunna konstatera att man faktiskt har förbättrat sig på de målområden som finns. När det gäller till exempel jämställda löner är det fortfarande upprörande att kvinnor anställda i staten har i genomsnitt 13,9 procent lägre lön än män, men utvecklingen går ändå åt rätt håll. Siffran var 14,3 procent ett år bakåt. Går vi tillbaka till 2000 var det så mycket som 17,7 procent lägre lön för kvinnor.
Rensar man det som är högre lön på grund av olika ansvar och olika befattningar återstår det 1 procent som är oförklarlig 2007.
Det var 1,1 procent året innan. Två år bakåt var det hela 1,7 procent. Vi ser att det går åt rätt håll.
Med det yrkar jag bifall till förslagen i betänkandet.
</anforandetext>
<intressent_id>0788526088220</intressent_id>
<rel_dok_id>GW01FiU2</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>49826</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW0953/#anf11</protokoll_url_www>
</anforande>
