2347354 GW0931 Riksdagens protokoll 2008/09:31 Onsdagen den 19 november 2008/09 31 2008-11-19 00:00:00 Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 9899A363-6206-4F20-BBF7-744F25F7BFF7 23 ROGER TIEFENSEE (c) c Herr talman, riksdagsledamöter, åhörare! Inledningsvis var det, med all rätt, i dagens debatt mycket diskussion om det ekonomiska läget. Den finanskris och den lågkonjunktur som vi ser nu berör mycket och skapar en osäkerhet. Men det är viktigt att påminna om att Sverige mitt i den här globala oron har ett oerhört gott utgångsläge. Vi har starka finanser och en låg skuldsättning - en historiskt låg sådan - och vi har hög sysselsättning. Sysselsättningen ligger nu när vi möter den här lågkonjunkturen på en historiskt hög nivå, på en nivå som överträffar de mål som Socialdemokraterna satte upp men aldrig nådde. Dock är det, herr talman, ett väldigt bekymmersamt läge. Sverige påverkas av finanskrisen. Den slår rätt in i ekonomin. Vi märker det i form av högre bostadsräntor och också varsel i många företag. Man kan inte göra en annan bedömning än den som Konjunkturinstitutet förra veckan gjorde om läget för den globala ekonomin. Det är den tuffaste bedömningen som vi sett på ett par tre årtionden. Risken är tydlig. I de alternativa scenarierna i konvergensprogrammet har vi ju sett att utvecklingen blir svagare än som antas i regeringens prognoser i budgeten. Men det är för tidigt att nu utvärdera hur stora effekterna blir. Regeringen har, precis som tidigare sagts här, en beredskap för att vidta åtgärder om det är nödvändigt för att stabilisera arbetsmarknaden och möta ytterligare saker. Men det är också viktigt att följa utvecklingen av de offentliga finanserna. Det som i dag är vår styrka får inte med snabba åtgärder bli vår svaghet. Herr talman! Man kan se att regeringens politik i det här läget vilar på tre pelare. Det handlar om en offensiv budget med investeringar, om stabilitetspaketet och om det sätt på vilket vi möter varslen - med regionala samordnare. Vi kan börja med budgeten. Här låter det som att höstbudgeten är helt överspelad just på grund av att prognoserna inte kommer att slå in. Men det vi ser är att vi har en offensiv budget. Vi har en expansiv finanspolitik. Vi har ett offensivt reformpaket både för att stärka Sveriges ekonomi och för att motverka lågkonjunkturen. Vi har ett reformpaket för jobb och företagande. Det handlar om sänkta inkomstskatter. Det handlar om sänkta kostnader för anställda - om sänkta arbetsgivaravgifter. Det handlar om enklare regler för företagen. Vi har alltså ett reformpaket för framtiden. Det handlar om investeringar i infrastruktur, i vägar och järnvägar. Redan förra hösten kom vi med nya resurser för att börja återställa på grund av det eftersatta underhållet av vägar och järnvägar. Det är inte bara gropar i vägarna som man ser utan också stora hål i budgeten till följd av ett eftersatt underhåll. Där har vi börjat återställa. Det handlar om investeringar i forskning. Det finns prioriterade områden. För Centerpartiet har det varit viktigt att klimat- och miljöområdet är ett sådant prioriterat område. Vidare handlar reformpaketet om att stärka välfärden. För att ta huvuddragen kan jag exempelvis nämna psykiatrin särskilt inriktad på barn och unga, satsningar på förskolan, sänkt skatt för de pensionärer som har de allra minsta ekonomiska marginalerna samt resurser till vårdgarantin och till att korta köer. Sammantaget, herr talman, är det här en budget som kan möta en lågkonjunktur med offensiva investeringar och offensiva satsningar. Samtidigt har vi marginaler för ytterligare åtgärder för att möta den situation vi ser. Det har tidigare talats också om den finansiella stabiliteten - det andra benet. Det är oerhört viktigt att kunna konstatera att kostnaden för det vi gör ska bäras av kreditinstituten och deras ägare. Staten ska vara en garant bakom, men kostnaden ska alltså bäras av kreditinstituten och deras ägare. När det gäller de olika delarna har vi först garantiprogrammet för bankerna. Jag kan bara understryka det som förts fram här i debatten och som är alldeles nödvändigt: att de stora bankerna går med. Låt oss inte kivas om det utan i stället gemensamt se till att det här blir verklighet! Det handlar om ett ramverk till stöd för banker i kris. Det handlar också om, vilket är nytt och finns på riksdagens bord för att diskuteras senare, det regeringen har gjort efter budgeten, nämligen att ge en extra kreditram till Svensk Exportkredit. Man får bland annat ta över en liten rest av den förra krisen, det vill säga Venantius bostadslån till ett värde av 2 miljarder. Man får också en extra kredit på 3 miljarder. Regeringen lägger också fram förslag om att Almi ska få utökade resurser genom en kreditram på 2 extra miljarder för att kunna ge lån där Almi kan stå för en större del. I dag är det fifty-fifty mellan Almi och banker. Med förslaget kan det bli 80-20. Allt detta för att möta de problem som företag möter när de inte får krediter. Det slår rätt in i ekonomin när företagens kunder inte kan finansiera det de vill köpa. Det tredje benet, herr talman, är de många varsel vi har sett de senaste månaderna. Hur möter man det på bästa sätt? Det har förts fram väldigt många självsäkra recept här. Det man tittar på och ska utvärdera är vad som är det bästa receptet. Jag tror inte att det man kan kalla jultomteekonomi eller paketpolitik är så värst bra. Jag har upplevt det hemma i mitt hemlän, Katrineholm. När Katrineholm hade stora nedläggningar och kris 2001 utlovades den östra förbifarten. När sedan Trollhättan hade kris några år senare försvann pengarna från östra förbifarten. Jan Edling som jobbade på LO fick ju lämna just för att han pekade på ohållbarheten och ryckigheten i den här typen av paketpolitik. Nu har vi en högre generell grundfinansiering för infrastruktur, så Katrineholmsborna får nu, efter 30 år av önskemål, den östra förbifarten. Spaden kommer att sättas i jorden 2010. Det finns i regeringens närtidssatsning. Vi kan ta ett annat exempel: Bengtsfors. När Lear Corporation lade ned sin verksamhet ryckte dåvarande näringsministern Björn Rosengren ut och fixade till ett etableringsstöd på 70 miljoner. Två år senare hade det företag som fått etableringsstödet gått i konkurs. Det hade försvunnit. Den här statliga satsningen har utvärderats av Institutet för tillväxtpolitiska studier. De skriver att statens ingripande var "tämligen opportunistiskt, cyniskt och kanske också dubbelmoraliskt". Det var väldigt fort, men fel, kan man säga. Man behöver inte påminna om att den biträdande näringsministern då hette Mona Sahlin. Det vi kan lära oss av historien är att den här typen av paketpolitik inte fungerar. Den kanske fungerar på så sätt att en minister får stå i rampljuset och få fotoblixtarna på sig, men den fungerar inte långsiktigt. Det som regeringen gör nu är i stället att samla krafterna regionalt. Vi har lärt att det funkade väldigt bra i Norrsundet när pappersbruket där lades ned. Nu har regeringen utsett regionala samarbetspersoner, oftast landshövdingen och någon som är ledare i regionförbundet, för att samordna resurserna regionalt. Sedan har man en arbetsgrupp i Regeringskansliet bestående av statssekreterare och ministrar som svarar upp. Det är just det uppsvarandet vi ska kunna återkomma med. När man tittar på oppositionens alternativ, herr talman, kan man konstatera, som andra har gjort förut i debatten, att det spretar väldigt mycket, bland annat i själva formen för ett eventuellt samarbete. Vi har kunnat följa intrigerna i medierna om vem som ska samarbeta med vem. Det inger inte förtroende att mitt under en brinnande finanskris, för det var den i det läget, hålla på med något slags sällskapsspel om vem som ska leka med vem. Det kändes som om det också var fort men fel. Tittar man på oppositionspartiernas politiska förslag ser man att det spretar mycket också. När det gäller jobbskatteavdraget går Socialdemokraterna ett år efter alliansregeringen. Nu säger man ja till steg 1, man skalar ned steg 2 och säger nej till steg 3. Frågan är vad som händer nästa år. Det är ingen långsiktig finansiering direkt om man nästa år inte tycker att man orkar ta tillbaka det tredje steget. Miljöpartiet säger ja till alla tre stegen men gör en liten "omdip" på det tredje steget. Vänsterpartiet säger nej till skattesänkningar för alla som arbetar. Tittar man på bolagsskatten, sänkta arbetsgivaravgifter och skatt för unga ser man att Socialdemokraterna vill sänka bolagsskatten. De vill sänka arbetsgivaravgiften, precis som regeringen har föreslagit, men säger nej till sänkt skatt för unga. Man tar tillbaka den. Miljöpartiet gör detsamma, medan Vänsterpartiet säger nej till allt. I fråga om fastighetsavgiften vill Socialdemokraterna återinföra en statlig fastighetsavgift och höja uttaget vid ett taxeringsvärde över 5 miljoner. Miljöpartiet säger ja. Vänsterpartiet vill också återinföra en statlig skatt och höja för taxeringsvärden över 2 miljoner. Socialdemokraterna har inget förslag till höjning av bensinskatten. Vänsterpartiet vill höja med 75 öre. Miljöpartiet vill höja med 2 kronor. Det är likadant med ramverket för hur man ska se på offentliga finanser. Vänsterpartiet vill inte ha några tak alls. Socialdemokraterna och Miljöpartiet föreslår höjda tak. Friåret var en miljöpartireform som de vill återinföra men som ingen av de andra vill. Man kan göra den här listan lång. Det säger sig självt att det här kommer att bli svårt att få ihop. Jag tror inte att det kommer att gå fort. Men risken är stor att det kommer att bli väldigt fel. Frågan är vad som är tidsplanen. När kommer ett gemensamt budgetförslag, och framför allt när kommer en gemensam syn på de ekonomiska ramverken? Herr talman! Även när vi tittar på enskilda oppositionspartiers budgetar kan man se att det spretar mellan vad man säger och vad man gör. Ta som ett exempel på detta Socialdemokraternas satsning på att anställa unga. Samtidigt höjer man kostnaden för att ha unga anställda med tio gånger mer, lite drygt. Det är, herr talman, helt fel konjunkturläge att nu kraftigt höja kostnaderna för att ha unga anställda. Man kan riktigt se Thomas Östros med trenchcoat och AIK-halsduk i Lorrysketchen där han kommer in och ska berätta om en uppfinning. Han sätter sig ned och talar om satsningen på att anställa unga. Sedan får han reda på verkligheten, att alla unga inte är anställda på McDonalds: Tänkte inte på det! Hejdå! Det går fort, men det blir fel. Jag tror, herr talman, att det är bättre att det blir systematiskt och rätt. Bifall till majoritetens förslag i utskottet! (Applåder) 0959102638818 GW01FiU1 N 2010-01-01 00:00:00 46895 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW0931/#anf23