2347354 GW0931 Riksdagens protokoll 2008/09:31 Onsdagen den 19 november 2008/09 31 2008-11-19 00:00:00 Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna föredragning av utskottsärende med eventuell debatt D7D6892E-27CC-47EB-98B6-399D09132077 2 THOMAS ÖSTROS (s) s Herr talman! Jag yrkar bifall till samtliga s-reservationer. För två dagar sedan rev finansministern upp de prognoser som finns i den budgetproposition vi i dag ska behandla. Arbetslösheten som skulle stiga med några tiondelar riskerar nu enligt regeringens bedömning att växa med 150 000 personer. Ekonomin som enligt budgetpropositionen skulle växa med 30 miljarder kronor riskerar nu att krympa med lika mycket. Sverige går in i en period av negativ tillväxt när regeringen nu äntligen har sett vart verkligheten är på väg. Trots att regeringen nu ser och erkänner att vi går in i en allvarlig jobbkris väljer man att klamra sig fast vid den ekonomiska politik som man utformade innan jobbkrisen slog till med full kraft. Det är häpnadsväckande. Regeringen väljer att agera passivt när vi går in i den allvarligaste ekonomiska krisen i Sverige på 15 år. Då säger Elinderson, moderat, i inledningen av denna debatt att det finns tillräckligt med utrymme i den budget som nu föreligger för att möta varsel och en kraftigt ökad arbetslöshet. Borgerligheten har lagt fram en budget under förespegling att sysselsättningen skulle vara oförändrad nästa år. Nu inser man att arbetslösheten riskerar att öka med 150 000 personer; ändå är det tillräckligt med utrymme för insatser. Vad märkligt! Man står fast vid en budget som prioriterar sänkt skatt till dem som tjänar mest framför fler jobb. Herr talman! Jag förutsätter att Anders Borg när han går upp i talarstolen om en stund vidgår att budgeten är helt fel för det läge vi befinner oss i. Att låta en passiv och oansvarig borgerlig politik fortgå är farligt för svensk ekonomi. Den jobbkris vi nu är inne i har förvärrats av den borgerliga regeringens ekonomiska politik. I slutet av 2006, bara ett par månader efter att finansministern tillträtt sin post, sade han, pressad i en radiointervju: Det tar två år innan Borgs politik börjar verka på arbetsmarknaden. Nu har det gått ungefär två år sedan den intervjun. Resultatet är inte särskilt uppmuntrande. Över 500 000 har tvingats lämna arbetslöshetsförsäkringen. 19 521 löntagare varslades bara i oktober - det är fler än på 16 år. 21 000 fler har de senaste 12 månaderna hamnat i det som Moderaterna under valrörelsen kallade för utanförskapet. Väljer man att räkna som Moderaterna gjorde och deklarerade i valrörelsen ökar nu utanförskapet med 21 000 personer. Drygt 15 000 långtidsarbetslösa ungdomar är nu placerade i den åtgärd som kallas jobbgaranti för ungdomar. Det har visat sig inte vara någon som helst garanti för jobb. Det är garanti för passivitet. Efter två år är bilden tydlig: ökat utanförskap, fler arbetslösa, växande passivitet. Den nya regeringens felgrepp började redan tidigt under mandatperioden, redan under de första månadernas beslut. Man fick en högkonjunktur till skänks men klarade inte att hantera det ansvarsfulla uppdrag det är att ta hand om en högkonjunktur. Man inledde med stora och delvis ofinansierade skattesänkningar när högkonjunkturens vindar blåste så starkt i ryggen. Riksbanken varnade för politiken och sade att de skulle bli tvungna att höja räntan om regeringen fortsatte så. Regeringen fortsatte, och Riksbanken blev tvungen att höja räntan. Förändringarna i fastighetsskatten ledde till att fastighetspriserna fortsatte att rusa, ett läge som inte alls är fördelaktigt nu när ekonomin vänder nedåt med fastighetspriser som riskerar att sjunka. Sysselsättningspolitiken, flaggskeppet, bygger på mycket lös grund. När finansutskottet bjöd in Konjunkturinstitutet, som Anders Borg och majoriteten brukar hävda är det som bäst kan beskriva vilken sysselsättningspolitik som ska bedrivas, frågade vi om grunden för den sysselsättningspolitik som har verktygen försämrad a-kassa, sänkt skatt med mest till dem som tjänar mest, pressa ut människor till socialbidragsberoende och öka klyftorna. Vad är det för grund för att det ger jobb? Konjunkturinstitutet sade då: Det bygger på extremt osäkra prognoser. Att bygga en politik på extremt osäkra prognoser med sådana effekter för människors vardag är sannerligen inte att ta ansvar. På extremt osäkra prognoser har Borgs politik fått följande effekt. Det har blivit sönderslagen a-kassa, undergrävd sjukförsäkring, hel nedrustning av den aktiva arbetsmarknadspolitiken, bort med alla utbildningsinsatser för arbetslösa och sänkt skatt för grupper som har mest och tjänar bäst. I måndags kom Arbetsförmedlingen med en rapport som visar att de arbetssökande är mycket aktiva. Problemet är att de saknar den utbildning och kompetensbakgrund de behöver för att kunna få ett jobb. Politiken fungerar inte när man så avvecklat insatserna för att ge yrkesutbildning åt dem som är arbetslösa. Då fastnar långtidsarbetslösheten, och då ökar långtidsarbetslösheten. När nu arbetslöshetsförsäkringen är sönderslagen och vi går in i en period med mycket stora varsel och kraftigt ökad arbetslöshet riskerar hundratusentals människor att få sin ekonomi ödelagd. Det drabbar dem, men det drabbar också svensk ekonomi. Det minskar efterfrågan totalt i ekonomin och riskerar att föra oss djupare ned i en negativ spiral. I dag kommer vi återigen att få höra finansministern och majoriteten säga: Vi har prognoser om att den politik som vi genomför ger 100 000 nya jobb, 50 000 nya jobb eller 60 000 nya jobb. Vi har hört det gång på gång här i kammaren. Problemet, ledamöter, är att det nu är ett minustecken framför antalet nya jobb. Man får återigen skriva ned tillväxten och skriva upp arbetslösheten. Det började i januari. Finansministern sade att tillväxten kommer att skrivas ned med någon tiondel. Till våren fick han skriva ned väldigt mycket mer än så. Till sommaren kom ytterligare nedskrivningar. Nu kommer ytterligare nedskrivningar. Man har inte tagit den ekonomiska utvecklingen på tillräckligt stort allvar och inte heller den uppseglade finanskrisen. Det är bara ett halvår sedan som finansministern när vi bad om information om finanskrisens utveckling kunde gå till attack mot socialdemokratin och säga: Det är bara Östros och Nuder i hela Sverige som tror på en bankkris. För någon vecka sedan slog bankkrisen till mot den svenska investmentbanken Carnegie, numera statligt ägd. Man har inte tagit signalerna om en sämre ekonomisk utveckling på allvar från majoriteten eller från regeringen. För ett par månader sedan när vi debatterade räckte jag ut handen till regeringen och sade: Vi är beredda att samarbeta om den allt allvarligare situationen på den finansiella marknaden. Det ignorerades fullständigt i kammaren. Det kommer ni väl ihåg. Men efter att krisen slog till med full kraft och efter att EU lanserade sitt stabiliseringspaket öppnade man för diskussioner med oppositionen. Riksdagen snabbehandlade den svenska versionen av EU:s stabiliseringspaket. Det tog tre dagar. En enig riksdag ställde upp på lagstiftningen och EU:s väg framåt. Men sedan dess har väldigt lite hänt. Det har snart gått en månad sedan vi fattade ett av de snabbaste besluten i riksdagens historia med garantier på 1 500 miljarder kronor. Det var ett stort beslut för Sveriges riksdag. Anders Borg och majoriteten i kammaren garanterade att alla banker skulle komma med. Ni hade talat med dem och förberett dem. Alla skulle med, eftersom det var helt nödvändigt. En månad har gått, och de stora bankerna är inte med. Räntorna är skyhöga, och ränteskillnaderna är skyhöga. En månad har gått, och det har säkert kostat några ytterligare tusental jobb på grund av att man inte kan sätta stabiliseringspaketet på plats. Det räcker inte med verbala åthävor. Nu krävs ett praktiskt handlag. För att få ned boräntan och småföretagens räntor, och småföretagen knäar just nu, måste regeringen se till att alla banker är med. Då får man också föra fram det förslag som vi förde fram i de diskussioner vi hade med regeringen om ett obligatorium. Vi förväntar oss att regeringen nu måste agera. Det tog tre dagar i riksdagen. Det har tagit en månad för regeringen, och ingenting har skett. Parallellt med finanskrisen har jobbkrisen förvärrats. Sedan i måndags förmiddag delar regeringen äntligen de övriga prognosmakarnas bedömningar. Det gäller bedömningar från Konjunkturinstitutet, Riksbanken och bankerna att vi får en utveckling av kraftigt ökad arbetslöshet och svag eller negativ ekonomisk utveckling. Trots det ska vi i dag debattera en budget vars prognoser finansministern själv har övergivit men vars politik han krampaktigt håller fast vid. Det är en politik som hittills har gett de 10 procenten med störst inkomster mer i kronor och ören från denna riksdag i form av skattesänkningar ensamma än vad över 60 procent har fått tillsammans. Det är orättvisa i sin prydno. Den budget som man har lagt fram kallar man för ett superpaket, eller gärna lite snabbt sagt under hösten: "Superpktt". Den har ingenting för jobben. Fokus är att sänka skatten mest för dem som tjänar bäst. Det är en politik som havererar, eftersom den inte ger några nya jobb. Konjunkturinstitutet säger att det är extremt osäkra prognoser. Det kan lika gärna vara minus som plus. På det har man byggt en orättvis politik. Herr talman! Jag besökte för några dagar sedan Eskilstuna och träffade några av de 350 löntagare som har varslats på Volvo. Det fanns en stor oro, och uppgivenhet började sprida sig i företaget. De upptäckte att a-kassan ger dem hälften av lönen. Nu börjar de upptäcka att en skattechock drabbar dem. De ska få uppemot 1 000 kronor mer i skatt dessutom för att de går från att arbeta, varslas, till att bli uppsagda och arbetslösa. Varför är det på det sättet? Företagsledning och fackliga organisationer är överens. Det skulle behövas en bred insats med kompetensutveckling, spetskompetensutbildning och att undvika att människor sägs upp. Men när jag besöker Arbetsförmedlingen i Eskilstuna på eftermiddagen säger de: Det finns inga resurser. De resurser de har ska gå till de långtidsarbetslösa. Jag frågar: Vad gör då de långtidsarbetslösa i borgerlighetens Sverige? Det finns resurser till att kanske varannan vecka träffas i grupp för att diskutera sin situation, men det finns inte resurser till annat. Det är passivitet som också erbjuds de långtidsarbetslösa. Det är en mycket tydlig bild av det moderatstyrda Sverige. Varför ska de som blir arbetslösa få en skattechock? Varför ska de som blir arbetslösa bara få hälften av sin lön i ersättning? Varför ges inga resurser till varslade, och varför ges ingen spetsutbildning till dem? Varför bara passivitet för de långtidsarbetslösa? I det budgetförslag som vi har lagt fram står jobben och välfärden i fokus. Det är riktade satsningar för de arbetslösa ungdomarna. Inga arbetslösa ungdomar ska gå passiva. Det ska vara jobb, praktik eller utbildning som erbjuds. Det är mer satsningar på vägar och järnvägar än vad regeringen gör. Det är 2 miljarder mer varje år. Det är 3 miljarder mer till skolan under en treårsperiod. Skolan och dess kvalitet är så oerhört viktig. Det är 3 miljarder mer till sjukvården under en treårsperiod. Det är en central välfärdsfråga. Det är mer satsning på forskning än vad regeringen gör. Det är minskade orättvisor för pensionärerna i och med att vi erbjuder alla pensionärer en skattesänkning på minst 2 700 kronor. Det är förbättrat barnbidrag till barnfamiljerna och bättre studiestöd inte minst för studenter med barn. Det är dessutom ökad trygghet. Restaurera a-kassan med högre tak så att fler får 80 procent i ersättning och lägre kostnad för att gå med kraftigt sänkta avgifter. Renovera sjukförsäkringen och ta bort utsorteringskedjan. Investera i stället i rehabilitering. Det är breda investeringar för att bygga ett rättvisare Sverige. Vi har också lagt fram ett brett stimulanspaket, eftersom jobbkrisen förvärras dramatiskt. För oss är det tydligt att ett stimulanspaket måste rikta sig till dem som har minst marginaler. Vi föreslår ett extra barnbidrag redan i år för att hjälpa barnfamiljerna och ingjuta lite mer av optimism. Pessimismen sprider sig i Sverige. Vi föreslår en extra köpkraftsförstärkning för de pensionärer som har det sämst ställt. Förutom skattesänkningen för alla pensionärer föreslår vi också att bostadstillägget för pensionärerna förbättras. Det kan ge upp till 3 500 kronor ytterligare för de pensionärer som har lägst inkomster. Det skapar ett lite ökat konsumtionsutrymme. Småföretagarna går in i mycket tuffa tider. Vi föreslår sänkta arbetsgivaravgifter för småföretag. Det är tvärtemot majoriteten, som höjt småföretagarnas arbetsgivaravgifter kraftigt under de första två åren. Vi föreslår ökad trygghet för småföretagare. Nu finns det tecken på att nyföretagandet minskar. Därför föreslår vi också en särskild riskkapitalfond för att stimulera nyföretagande på 5 miljarder kronor. Resurserna kan tas från Vattenfall genom aktieägarutdelning för att stimulera nyföretagande när pessimismen breder ut sig. Byggnationen minskar kraftigt. Det riskerar att bli stillestånd på byggmarknaden. Redan nu gör Boverket bedömningen att byggnationen faller med 40 procent. Vi föreslår ett investeringsstöd till byggandet av hyresrätter. Det är det som regeringen och majoriteten tog bort. Hyresrättsproduktionen har totalt avstannat i hela Sverige. Nu föreslår vi också i stimulanspaketet ett ROT-avdrag. Stimulera ombyggnad och renovering så att hushållen fattar de besluten. Då får fler byggnadsarbetare jobb, man kan handla i butiken och hjulen sätter i gång. På så sätt minskas den effekt som den borgerliga regeringen har satt i gång med en nedåtgående spiral och pessimism. Sedan behövs ett brett utbildningspaket. Redan i vår budgetmotion gör vi en satsning på 20 000 platser i vuxenutbildning, högskola, kvalificerad yrkesutbildning och arbetsmarknadsutbildning. Det ska bli 10 000 fler i de breda utbildningssatsningarna, och 20 000 i spetskompetensutbildningar, inte minst riktade mot dem som har blivit varslade i Eskilstuna, Göteborg, Västerbotten eller var det nu är - nu sprider sig detta över landet. Man ska erbjuda en spetskompetensutbildning och undvika att någon blir uppsagd. Det är 50 000 fler utbildningsplatser än vad regeringen har åstadkommit. Jag är bekymrad över att kommunernas ekonomi kommer att drabbas hårt av det vi nu ser. Kommunerna får inget besked av regeringen om förbättrade resurser. Vi föreslår redan till 2009 en ytterligare satsning. Vi har där 5 miljarder mer än regeringen - med ytterligare 2 miljarder så att man inte hamnar i ett läge där man måste säga upp. Men dessutom ska det vara ett tydligt besked om 2010. Det är det Sveriges Kommuner och Landsting efterfrågar. De måste få besked om ekonomin 2010 för att de ska kunna undvika uppsägningar på Sahlgrenska sjukhuset, på Akademiska sjukhuset, i Sörmland, i Norrbotten och i rader av landsting där man brottas med svår ekonomi. Beskedet bör vara att det som SKL begär, 5 miljarder mer än vad regeringen har sagt 2010, bör SKL få. Annars kommer de att späda på en arbetslöshetsutveckling och försämra kvaliteten i välfärden. Det är inte acceptabelt. Jobbkrisen förvärras varje dag. Det som behövs är aktivitet. Regeringen har rivit upp sina prognoser men behållit politiken. Det är ohållbart. Vi har lagt fram ett brett program i riksdagens kammare. För varje dag med passivitet från regeringen går Sverige djupare och djupare in i krisen. Inga insatser som kan ge jobb kan naturligtvis uteslutas. Vi är beredda att pröva ytterligare förslag i takt med att ekonomin förvärras. Det finns en diskussion bland ekonomer om tillfälligt sänkt moms, ytterligare stimulanser till byggsektorn, fler insatser för att stärka villkoren för företagen, ytterligare resurser för att förstärka kvaliteten i välfärden. Allt detta måste prövas. Sverige är på väg in i en mycket allvarlig ekonomisk situation. Vi kan inte ha en regering som passivt tittar på. Jag ser fram emot att få höra vilka åtgärder regeringen är beredd att vidta för att vända en ekonomisk utveckling som är mycket bekymmersam. Då räcker det inte med en politik som ökar orättvisorna. Det gäller att få med sig hela folket, alla löntagare och företagare, på att vända utvecklingen mot bättre tider. (Applåder) I detta anförande instämde Hans Hoff (s). 0977281927618 GW01FiU1 N 2010-01-01 00:00:00 46874 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW0931/#anf2