2347354 GW0931 Riksdagens protokoll 2008/09:31 Onsdagen den 19 november 2008/09 31 2008-11-19 00:00:00 Tilläggsbudget 2 för 2008 föredragning av utskottsärende med eventuell debatt CA9F3170-7AA7-4301-8B69-E027F57C731A 106 HANS HOFF (s) s Fru talman! I den borgerliga regeringens första budget 2006 sänktes statens inbetalning av ålderspensionsavgifter med ca 1,7 miljarder kronor varje år för de ca 550 000 människor som har förtidspension. För en person i 40-årsåldern skulle detta ha inneburit ca 1 000 kronor mindre i månaden när han eller hon blev ålderspensionär. Vilka människor handlar då detta om? Jo, det handlar om människor som efter en trafikolycka är totalförlamade, människor som har drabbats av svåra sjukdomar eller av någon annan anledning blivit förtidspensionär. Detta ansåg vi socialdemokrater vara ett brott mot den pensionsöverenskommelse som vi har mellan de borgerliga partierna och Socialdemokraterna, en pensionsöverenskommelse som innebär att förändringar som görs ska vara godkända av alla partier. Att regeringen försämrade pensionerna för de kanske mest utsatta människorna i vårt land kunde inte vi socialdemokrater på något sätt acceptera. Överläggningar mellan regeringen och Socialdemokraterna genomfördes, och vårt oavvisliga krav var att dessa pengar skulle återföras till de förtidspensionerade. För oss socialdemokrater var denna fråga så viktig att vi var beredda att bryta hela den överenskommelse som finns om pensionssystemet. De negativa konsekvenserna av att Sverige i så fall inte skulle ha en bred politisk överenskommelse om pensionssystemet är oöverblickbara. I denna tilläggsbudget återförs nu drygt 1,7 miljarder kronor i ålderspensionsavgifter för människor som har förtidspension. De återförs efter en förhandling mellan de borgerliga partierna och Socialdemokraterna i riksdagens finansutskott. Konsekvenserna för förtidspensionärerna är att det under 2007 har betalats in en lägre pensionsavgift men att det från 2008 går tillbaka till den avgiftsnivå som var 2006. Fru talman! Redan i våras ansåg vi socialdemokrater att det fanns anledning att vidta åtgärder för att möta en försämrad konjunktur eftersom tillväxten redan då var halverad jämfört med 2006. Vi föreslog i tilläggsbudget 1 ett omfattande program för att möta en avmattning i konjunkturen. Det handlade då om en satsning på drygt 1 miljard kronor. Programmet innehöll i huvudsak satsningar på fler utbildningsplatser i högskolan, en satsning på yrkesutbildning samt satsningar på småföretag. Detta avslogs av riksdagen trots att några alternativa satsningar för att möta lågkonjunkturen inte presenterades. Under hösten har vi fått en allt tydligare bild av att det ekonomiska läget förvärras alltmer. Enligt finansministern kan Sverige nästa år befinna sig i recession, och i bästa fall kan det bli en negativ tillväxt på drygt 1 procent. Mot den bakgrunden föreslår vi i dagens tilläggsbudget 500 miljoner kronor mer till att möta varsel inom industrin och tjänstesektorn. Det handlar om investeringar i utbildningsinsatser för dem som nu blir arbetslösa - utbildningsinsatser som ökar deras möjligheter att få ett nytt jobb. Det handlar om att anställa 200 jobbcoacher som ska jobba i de län där det nu varit flest varsel. Syftet är att möta varje person som riskerar uppsägning och aktivt arbeta för att hitta individuella lösningar. Det handlar om forsknings- och utvecklingsinsatser i samarbete med näringslivet. Samtidigt vill jag understryka att detta är bara en del av ett mer omfattande paket som vi socialdemokrater nu vill satsa på för att möta jobbkrisen. Jag vill också, på samma sätt som jag gjorde i våras, understryka och än tydligare klargöra att ingen ser den försämrade ekonomiska utvecklingen som något positivt. Vi känner snarare en stor oro för hur lång och djup nedgången blir. Mot den bakgrunden är det också minst sagt oroande att regeringen tydligen inte alls ser att det finns anledning att göra insatser för att möta lågkonjunktur och jobbkris. I regeringen sitter man med armarna i kors. Samtidigt anklagar man oss för att vara populister när vi vill vidta åtgärder för att möta de sämre tiderna med aktiva och konkreta politiska insatser. Än tydligare blev regeringens ovilja att agera när de borgerliga partiledarna för en tid sedan besökte mitt hemlän Halland och Varberg för att där under några dagar dra upp strategin inför framtiden. Samtidigt gick en varselvåg över landet, inte minst i Göteborg, som drabbades hårt. Vi var nog många som trodde att de borgerliga partiledarna då skulle presentera åtgärder för att möta lågkonjunkturen och jobbkrisen. Det var minst sagt förvånande när resultatet av dessa två dagars partiledaröverläggningar mitt i jobbkrisens Sverige enbart blev en gemensam allianstidning. Fru talman! När den borgerliga regeringen 2006 fick väljarnas förtroende att leda landet hade vi sedan flera år en hög tillväxt i svensk ekonomi, några av västvärldens starkaste finanser, låga räntor, låg inflation och en ekonomi som varje månad skapade tusentals nya jobb. Annat var det då vi socialdemokrater fick väljarnas förtroende efter den tidigare borgerliga regeringen 1994. Då hade 60 000 företag gått i konkurs, en halv miljon människor blivit arbetslösa och de offentliga finanserna var sönderkörda. Det är inte regeringens fel att vi har en lågkonjunktur, inte heller att vi har en finansoro. Men det är regeringens ansvar att möta lågkonjunkturen och jobbkrisen med en politik för att mildra dess konsekvenser och göra allt en regering kan göra för att vända utvecklingen. Jag hoppas och tror att de borgerliga ledamöterna i finansutskottet är lika oroade som vi socialdemokrater är av den dystra och negativa ekonomiska utvecklingen nästa år. Jag vet att de borgerliga ledamöterna inte kommer att rösta på våra satsningar och investeringar för att möta lågkonjunkturen och jobbkrisen, för det är tyvärr så det fungerar med blockpolitiken. Jag vill därför i stället här och nu be er borgerliga riksdagsledamöter att göra allt ni kan i era samtal med era partiledare för att påverka dem så att regeringen snarast kommer med satsningar för att möta lågkonjunkturen. Sverige har inte råd att inte satsa. Sverige har inte råd att ha en regering som är passiv samtidigt som läget i ekonomin och på arbetsmarknaden försämras dag för dag. Fru talman! Vi tillför något mer pengar till polisorganisationen i denna tilläggsbudget, precis som i vårens tilläggsbudget. Framför allt tillför vi mer pengar till polisen i nästa års budget. Vi kan i medierna följa alltmer uppgifter om att polismyndigheterna runt om i landet har allt svårare att få ekonomin att gå ihop. Jag vill också uppmana er borgerliga riksdagsledamöter att se till att inte polisen hamnar i samma ekonomiska kris som tullen gjorde för en tid sedan. Fru talman! Mot bakgrund av det till riksdagen anförda yrkar jag bifall till våra reservationer. (Applåder) 0540190357911 GW01FiU11 N 2010-01-01 00:00:00 46978 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW0931/#anf106