2347454 GW09132 Riksdagens protokoll 2008/09:132 Måndagen den 15 juni 2008/09 132 2009-06-15 00:00:00 Riktlinjer för energipolitiken föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 484AA4A9-EE29-4C01-9409-93E27480721E 144 Näringsminister MAUD OLOFSSON (c) c Herr talman! Det här är en unik debatt. Det är faktiskt första gången som vi i Sveriges riksdag diskuterar en samlad klimat- och energipolitik på samma dag. De här två frågorna har oftast skilts åt och inte setts i ett sammanhang. Tack vare regeringens klimat- och energipolitik och dess överenskommelse och proposition har vi nu möjlighet att göra detta. Och det är bra därför att energi- och klimatpolitiken hör ihop. Vi kan använda energiomställningen som ett bra sätt att minska klimatutsläppen, och vi kopplar ihop de viktiga åtgärderna för att tänka nytt och satsa på framtiden. Med vår klimat- och energipolitik lägger vi grunden för nya innovationer, nya företag och nya jobb i gröna framtidsbranscher. Efter att ha lyssnat till den här debatten så här långt kan jag, om jag ska vara alldeles ärlig, ändå säga att det finns en ganska stor enighet i riskdagens kammare om de här frågorna även om vi tjabbar om lite småsaker. Det tycker jag är bra. Vi kommer nämligen att behöva det, inte minst inför det ordförandeskap som kommer framöver. Den här klimat- och energipolitiken är resultatet av en lång dialog mellan näringsliv, fackliga organisationer, ideella organisationer och andra som är intresserade av energi- och klimatpolitik. Det har varit viktigt för alliansregeringen att ha den kopplingen. Vi började också tidigt att driva ett aktivt arbete på EU-nivå. För vi insåg tidigt att om vi ska få en förändring när det gäller utsläppen, när det gäller omställningen till ett hållbart energisystem och när det gäller att klara framtidens generationer räcker det inte med vad Sverige gör, utan då måste vi hjälpas åt. Är det någon fråga där vi behöver Europasamarbetet så är det när det gäller energi- och klimatpolitiken. Strax före årsskiftet nådde vi resultat på EU-nivå. Jag satt själv tillsammans med energiministrarna och formulerade de målsättningar som vi satte upp när det gäller energipolitiken. Och jag kan tala om att det inte var någon lätt uppgift. Det var ingen lätt uppgift att få 27 medlemsländer att komma överens om den här ambitiösa målnivån. Miljöminister Andreas Carlgren satt på samma sätt tillsammans med miljöministrarna och diskuterade. Men till slut nådde vi en överenskommelse. Vi hade en ambition. Vi kunde också förklara varför Europa måste ta ledningen i den här omställningen. När denna var klar fanns det också anledning för Sverige att diskutera. Hur skulle vår energi- och klimatpolitik se ut? Alliansregeringen har, som alla vet, en del skilda synpunkter när det gäller delar av energipolitiken. Men det var också viktigt för oss att skapa långsiktiga spelregler. De som ville investera här hemma behövde nämligen det. Det här är dyra saker. Att bygga vindkraftverk och att bygga kraftvärme kostar pengar, och det kräver långsiktighet. Nu har vi med den här överenskommelsen skapat de långsiktiga spelreglerna för energimarknadens aktörer, för svensk basindustri, för alla företag som vill veta om framtidens investeringar och framtidens jobb men också för alla dem som är oroliga för att svensk basindustri ska slås ut om vi inte har en långsiktig energipolitik. Regeringens högt ställda ambitioner inom klimatområdet tydliggörs också. Det här ger oss ett starkt svenskt ledarskap när vi nu ska gå vidare inför Köpenhamn. Att ha världens mest ambitiösa klimat- och energipolitik ger oss möjlighet att ta ledarskapet inför Köpenhamn. Alliansregeringens överenskommelse sätter upp tuffa mål på energiområdet. Som tidigare sagts handlar det om 50 procent förnybar energi. Vi är bäst i EU. Det finns inget annat land som har en högre ambition. Det handlar om minst 10 procent förnybar energi i transportsektorn och 20 procent effektivare energianvändning. Vi har också sagt att användningen av fossila bränslen för uppvärmning ska avvecklas till 2020, och vi kommer att nå det målet. År 2030 ska vi ha en fordonsflotta som är oberoende av fossila bränslen. Och vi vill skapa ett tredje ben för elförsörjningen för att minska sårbarheten, öka försörjningstryggheten och därmed också minska beroendet av kärnkraft och vattenkraft. Ska vi åstadkomma det måste kraftvärme, vindkraft, bioenergi och annan förnybar energiproduktion öka. Ja, vi tillåter att gamla kärnkraftverk byts ut mot nya, men det sker utan statliga subventioner. Vi ger också ett ökat ansvar till kraftbolagen att klara säkerhetsfrågorna. Och jag vill säga att jag tycker att det är oerhört viktigt att säkerhetsfrågorna tas på största allvar. Det är vi också eniga om i regeringen. Det är klart att Vattenfall och andra som äger kärnkraftverk här i Sverige ska göra det på ett säkert sätt. Det är klart att vi måste ta hand om avfallet, så att vi inte riskerar kommande generationer. Vi har redan avfallet här. Vi måste ta hand om det, och det ska ske på ett säkert sätt. Det ska inte finnas en risk att det här plutoniet används för kärnvapenspridning. Jag är stolt över att Centerpartiet, mina partikolleger i Allians för Sverige, kan se bortom partiintressen. Jag är stolt över alla de företag och fackförbund och organisationer och människor som har medverkat till att vi har fått en sådan här överenskommelse. Och jag tror att det i tider av kris krävs ett ledarskap som kan skapa hopp och visa vägen fram mot ny energi för Sverige. Regeringen föreslår tre handlingsplaner och en åtgärdsplan för att nå målet. Det är en handlingsplan för förnybar energi som innebär, som jag sade, att vi ska ha 50 procent från den förnybara energin. Mellan 2007 och 2008 ökade investeringarna i vindkraft och förnybar energi med 38 procent. Nu säger Per Bolund att det minskade 2009. Ja, en av de viktigaste anledningarna till att det nu minskar är naturligtvis finanskrisen. Om bankerna inte lånar ut till andra företag lånar de heller inte ut till dessa typer av företag. Framför allt kräver de större insats av eget kapital. Det är det som händer alla företag. Och det beror inte på att det är lite elcertifikat som vi har tagit till, utan det beror på bankkrisen och finanskrisen. Därför är en av de viktigaste åtgärderna vi har att vidta att se till att vi får ordning på banksystemet. En annan åtgärd som är viktig är att se till att bygga ut näten. Vi har gett Svenska kraftnät i uppdrag att öka kapaciteten, för vi måste ha nät som tar emot den kraftfulla vindkraftsutbyggnad som nu sker. Vi måste ha överföringskapacitet. Vi måste koppla ihop de nordiska elnäten på ett bättre sätt. Vi ska bygga kabel till Baltikum så att vi också på det sättet kan koppla ihop de baltiska länderna med den svenska marknaden. Jag ser till att hanteringen ute på länsstyrelserna blir snabbare, i och med att de har fått mer pengar. Miljöministern har sett till att plan- och bygglagen förenklas så att det blir enklare att bygga. Vi har sett till att nätanslutningen blir bättre, så att det är enklare att bygga och också klara av nätsidan. Det är en rad åtgärder som vi vidtar för att snabba på den utbyggnad av det förnybara som nu sker. Det är också viktigt att den planeringsram på 30 terawattimmar som vi har fattat beslut om ger underlag för fler att bygga ut. Ambitionen i elcertifikatssystemet på 25 terawattimmar är en kraftfull förhöjning av ambitionsnivån. Men jag delar Jan Anderssons oro. Om det blir en huggsexa om den högsta siffran när det gäller elcertifikaten riskerar vi också certifikatssystemet. Det tror jag att var och en som är lite insatt inser. För första gången har vi ett mål för energieffektiviseringen. Det har aldrig funnits förut. Det innebär att vi ska energieffektivisera med 20 procent fram till 2020. Jag håller med Karin Pilsäter och andra som har sagt att det här kanske är den viktigaste sak som vi gör. Både här hemma i Sverige och på Europanivå har vi diskuterat produktion alldeles för mycket och energieffektivisering alldeles för lite. Den viktigaste energikällan som vi har är all spillvärme och det faktum att vi inte använder energi på ett effektivt sätt i dag. Det är den viktigaste energikällan, både här hemma och i Europa. Därför driver också Sverige kraftfullt inför ordförandeskapet att just energieffektivisering är en prioriterad åtgärd för oss. Vi kommer att införa individuell mätning av vattenförbrukning och el, för vi vill göra det tydligt för enskilda medborgare hur mycket man använder. Vi tror att det är en väldigt bra drivkraft för enskilda att koppla ihop förbrukning med betalning. Vi vill hjälpa små företag att göra analyser av hur mycket energi de förbrukar. Det är ett bra sätt att spara pengar. Man blir medveten om energiförbrukningen och kan sätta in åtgärder. Vi kommer att ge checkar så att man kan göra de analyserna. Vi har energi- och klimatrådgivning runt om i hela Sverige, för vi vill skapa underlag och kunskap hos människor om just energieffektivisering. Vi har förstärkt insatserna för att vi ska öka energieffektiviseringen. Vi tillför 300 miljoner utöver de 255 som fanns sedan förut till energieffektivisering. Det är en mycket kraftfull satsning just för att öka insatserna på det området. Det handlar också om en handlingsplan för en fossiloberoende fordonsflotta. Vi har målet att det ska finnas en sådan 2030. Det är klart att i ett land som är så beroende av fordonsindustrin borde vi för länge sedan ha haft en annan produktion. Då hade också situationen sett annorlunda ut. Vi har infört en miljöbilspremie som har ökat efterfrågan, och vi ligger längst fram när det gäller att ha miljövänliga bilar och köp av dessa. Men vi satsar rejält på forskning och innovation, 450 miljoner kronor per år i fordonsforskning som mycket riktas mot energieffektiva och miljövänliga bilar. Vi satsar 3 miljarder i ett forskningsbolag som syftar till att göra omställningen inom fordonsindustrin. Vi satsar resurser på biogasproduktion så att landets gröna näringar kan vara med och bidra till den här omställningen. Vi har gett resurser för att bygga ut tankställen för biogas. Vi kommer att ställa om miljöbilspremien till en skattebefrielse under fem år om man köper en miljövänlig bil. Vi ser också industrisamarbeten komma fram när det gäller Vattenfall och Volvo och deras samarbete kring elbilar, där vi också gör kraftfulla satsningar. Ja, jag försökte få en bred energiuppgörelse. Tomas Eneroth säger att han hade försökt att bjuda in till möten innan för att få en sådan uppgörelse. Men det var lite konstigt när ni äntligen kom till detta möte som ni så länge hade längtat efter att ni inte var överens när ni kom. För det var precis det som vi upptäckte när vi satt och pratade med er. Ni hade inte samma uppfattning i klimat- och energipolitiken, utan ni gav helt olika svar. Ni har inte lyckats skriva en gemensam energi- och klimatmotion. Ni har splittrat upp er på tre partier. Det var det som gjorde att ni inte ville ge besked. Ni var själva splittrade. Jag kan bara beklaga det, för jag gick in i det med ambitionen att vi skulle komma överens. Det hade varit bra. Jag tror att bekymret inom oppositionen, inom vänsterkartellen, och splittringen som fanns där var förklaringen till att vi inte nådde en överenskommelse. Till sist ska jag säga att långsiktighet är avgörande för att vi ska få investeringar men också en ambition att ställa om Sverige. Jag tror att Sverige har oändligt stora möjligheter att göra bra saker. När jag pratar med mina kolleger runt om i världen hyllar de Sverige. De låter inte som oppositionen, ska jag säga. De säger i stället: Är det möjligt att fatta ett sådant här beslut? Hur kan ni ha kommit så långt i den här omställningen? Kan vi få lära av er? Kan vi få se hur ni har gjort när det gäller kraftvärme, utbyggnad av det förnybara, biobränsle och energieffektivisering? Man tittar på Sverige. Nu går vi in i ett ordförandeskap, där vi ska leda Europa. Jag kommer själv att diskutera en ekoeffektiv ekonomi, hur vi kan kombinera energipolitiken, miljöpolitiken med näringspolitiken och hur vi kan skapa nya innovationer, nya företag och nya jobb i Europa. Jag tror att vi alla här, oavsett om vi grälar om olika målnivåer och annat, måste ta ett ledarskap. Tack vare det som är gjort förut men också det som den nya regeringen gör nu kan vi gå in i ett sådant ledarskap och visa att Sverige är värt att titta på. Vi är ett litet land med inte så många invånare, men vi är offensiva när det gäller omställningen av energi- och klimatpolitiken. För det kan vi glädjas, och för det krävs ett ordentligt ledarskap från oss allihop. (Applåder) I detta anförande instämde Jörgen Johansson (c) samt Staffan Anger, Maria Plass och Cecilie Tenfjord-Toftby (alla m). 0356767744510 GW01NU25 N 2010-01-01 00:00:00 57471 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW09132/#anf144