<anforande>
<dok_hangar_id>2347453</dok_hangar_id>
<dok_id>GW09131</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2008/09:131 Fredagen den 12 juni</dok_titel>
<dok_rm>2008/09</dok_rm>
<dok_nummer>131</dok_nummer>
<dok_datum>2009-06-12 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utvecklingen inom den kommunala sektorn</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>7FDDF493-4163-4BCB-82DE-B53C28F021B5</anforande_id>
<anforande_nummer>132</anforande_nummer>
<talare>TOMMY TERNEMAR (s) replik</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Man kan givetvis säga att detta är frivilligt. Men hur är det i verkligheten? När Näringsdepartementet åker runt och diskuterar de här länsplanerna och regionplanerna i dag utsätts kommunerna för ett oerhört tryck när det gäller att vara med och medfinansiera.
Tidigare kunde kommuner och regioner förskottera när det gällde infrastruktur. Då fick man ändå pengarna tillbaka så småningom från statens sida. Men nu är det inte det som gäller, utan nu är det ren medfinansiering med hotet att det annars inte blir någon infrastruktur. Det kan väl inte vara att prioritera välfärdens kärna?
Alla de pengar som man nu känner sig tvingad att satsa för att vara med i utvecklingen, om det ska bli en utveckling i kommunen, tas ju från välfärdens kärna, alltså den kommunala verksamheten, barnomsorg, skola och äldreomsorg.
</anforandetext>
<intressent_id>0280164118408</intressent_id>
<rel_dok_id>GW01FiU27</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>57315</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW09131/#anf132</protokoll_url_www>
</anforande>
