<anforande>
<dok_hangar_id>2347452</dok_hangar_id>
<dok_id>GW09130</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2008/09:130 Torsdagen den 11 juni</dok_titel>
<dok_rm>2008/09</dok_rm>
<dok_nummer>130</dok_nummer>
<dok_datum>2009-06-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 14 §) Vissa säkerhetspolitiska frågor (forts. UU11)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>872E6D13-8339-465A-9466-CB97654145E9</anforande_id>
<anforande_nummer>149</anforande_nummer>
<talare>KERSTIN LUNDGREN (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger fast. Den syftar till att bevara fred och självständighet i vårt land, bidra till stabilitet och säkerhet i vårt närområde samt stärka internationell fred och säkerhet. Det är en linje som självklart inte ändras på en kafferast. Det är inte någonting som tas upp i en skrivelse eller tas om hand i ett motionsbetänkande, fru talman.
Sverige är militärt alliansfritt. Beslutsmakten ligger här i denna kammare, i riksdagen, och det är viktigt. Ingen annan tar ställning. Vi gör det själva. Här finns en bred samsyn, och jag tycker att det är bra och välkomnar detta.
Fru talman! Utrikespolitiken ska syfta till fred, frihet och försoning, och säkerhetspolitiken är en del av vår utrikespolitik. Världen förändras, och då är det självklart att vår säkerhetspolitik måste följa med. Den måste vara framsynt, den måste vara långsiktigt hållbar och den måste vara tydlig.
Ensam är inte stark. Vissa försöker bygga murar. Vi vill bygga broar. Vissa har beröringsångest. Det må gälla EU, det må gälla Nato eller annat. Viljan att stå vid sidan om allt verkar vara mer angelägen än att vara där och kunna påverka i samverkan.
Från vår sida tycker vi att det är viktigt att ta fasta på att säkerhet i dag ser annorlunda ut än i går. Vi måste ha en bred syn på säkerhet och på militära hot. Inte minst handlar det naturligtvis om individers rättigheter och säkerhet, inte enbart staters.
Globaliseringen ger oss, fru talman, nya möjligheter men också nya sårbarheter. Det är viktigt att vi då inser att stärkandet av fred och säkerhet även handlar om att vara utanför vårt närområde, att det har betydelse för oss. Precis som tidigare sagts är det inte bara i utrikespolitiken som det krävs en tydlighet utan också i utvecklingspolitik, handel, folkrätt, demokrati och mänskliga rättigheter, som måste finnas där för att långsiktigt säkra fred, frihet och försoning.
Vi måste inse att de nya förutsättningarna kräver samarbete och förmåga att agera gemensamt, inte ensamt. Vi gör det på olika områden. Vi gör det på biståndets område, multilateralt. Vi gör det i syfte att försöka samverka för att inte komma till många av utvecklingsländerna med olika krav i biståndshänseende.
Det är självklart, fru talman, att vi måste samverka också när det gäller den säkerhetspolitiska delen. Jag gläds åt de signaler som finns och det arbete som pågår när det gäller nordisk uppbyggnad av säkerhetspolitiken. Den nordiska linjen är naturligtvis viktig; det är vår närmiljö. 
EU spelar en helt avgörande roll. Vi är medlemmar i EU, vi ska samarbeta i EU och vi har ett solidariskt ansvar i EU. Det har naturligtvis en påverkan. Vi ska inte mäla oss ut; vi ska finnas med.
På samma sätt, fru talman, måste vi ha förmågan att våga samverka med andra starka aktörer. Nato har en mycket speciell roll i det sammanhanget. Om vi ska kunna göra insatser ute i världen måste vi klara samverkan och bygga samsyn. I annat fall är vi ineffektiva och når inte fred.
Jag gläds också åt de delar som finns med i dessa sammanhang när det gäller öppenhet och transparens. Det är också en viktig del i att bygga säkerhet. Att inte bygga rädslor utan att bygga tydlighet i säkerhetspolitiken är viktigt.
I betänkandet, fru talman, finns en diskussion om civil-militär samverkan. Låt mig säga att vi också här måste våga se vikten av att bygga civila insatser när man ska bygga fred, frihet och försoning. Vi klarar inte att med militära medel säkra freden; det krävs också att vi säkrar ett rättssamhälle. Då krävs det civila insatser; det krävs en uppbyggnad på den civila sidan.
Fru talman! Jag vill beröra massförstörelsevapnen. Det finns en mycket tydlig skrivning i utskottets betänkande när det gäller drömmen om en värld utan massförstörelsevapen, en värld utan kärnvapen. Det är en dröm som kan synas långt borta, men den är ändå tydlig i utskottets betänkande. Det är också tydligt vad utskottet säger är vägen och riktningen som vi ska vandra.
Mot bakgrund av de starka skrivningar som finns i betänkandet är jag lite förvånad över att det finns reservationer också på denna punkt. 
Detsamma kan man tycka när det gäller klustervapnen. Från Centerpartiets sida var vi aktiva för att komma till rätta med personminorna. Vi drev på för att komma fram och få en avveckling av personminor. På samma sätt har vi jobbat när det gäller klustervapen. Utskottets skrivningar är tydliga. Sverige ska inte bara vara med och underteckna; vi ska stå bakom det hela fullt.
Det finns några reservationer som rör tre viktiga resolutioner för fred, frihet och försoning. Det är resolutionerna 1325, 1820 och 1612. I de delarna har vi från utskottet varit väldigt tydliga. 
Jag vill särskilt betona frågan om sexuellt våld. Det är ett område som kräver ökad uppmärksamhet. Från Centerpartiets sida har vi pekat på vikten av att lyfta frågan om hur man systematiskt våldför sig på kvinnor som ett sätt att destabilisera, förhindra frihet och minska försoning. Därför är området viktigt att arbeta med fördjupat. Det är självklart att det ska finnas med när vi gör insatser för att bygga fred ute i världen.
Jag kan inte, fru talman, undvika att något kommentera den vänskapliga dialog som har förts inom oppositionen, den vänskapliga dialog som utspelade sig här tidigare mellan Hans Linde och Urban Ahlin. Det är intressant när man talar om den stora samsynen och lyfter fram de tre områden där man säger sig vara eniga.
I det betänkande som vi behandlar, fru talman, kan man notera att Socialdemokraterna har fyra reservationer helt ensamma. Vänstern och Miljöpartiet står för 18 reservationer tillsammans. Miljöpartiet har fyra egna och Vänstern sju egna. Samsynen finns uppenbarligen inte där, och de frågor som man har enats om saknas i detta betänkande. Det finns bevisligen en hel del att göra i den vänskapliga oppositionsdialog som väntar.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
</anforandetext>
<intressent_id>0155487380917</intressent_id>
<rel_dok_id>GW01UU11</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>57158</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW09130/#anf149</protokoll_url_www>
</anforande>
