<anforande>
<dok_hangar_id>2347452</dok_hangar_id>
<dok_id>GW09130</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2008/09:130 Torsdagen den 11 juni</dok_titel>
<dok_rm>2008/09</dok_rm>
<dok_nummer>130</dok_nummer>
<dok_datum>2009-06-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 14 §) Vissa säkerhetspolitiska frågor (forts. UU11)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>69B3F2F6-76E7-4DD0-B755-722119F421CC</anforande_id>
<anforande_nummer>135</anforande_nummer>
<talare>MAX ANDERSSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Vi debatterar utrikesutskottets betänkande nr 11, 
Vissa säkerhetspolitiska frågor
. I det betänkandet ingår ett väldigt brett register av väldigt många olika frågor som har kommit upp på riksdagens bord under de allmänna motionstiderna sedan tre år tillbaka. Det gäller allt från frågan om kärnvapenspridning och användning av utarmat uran i vapen, vilket Miljöpartiet är emot, till skapandet av långsiktig fred, fredsarbete och konfliktförebyggande perspektiv som ska genomsyra politiken, vilket Miljöpartiet är väldigt mycket för.
Geografiskt spänner betänkandet över alltifrån Israel-Palestina-frågan och Afghanistan ända till Arktis. Miljöpartiet är till exempel anhängare av förslaget om att man ska försöka skapa en kanadensisk-arktisk-skandinavisk kärnvapenfri zon. Det är alltså ett väldigt brett betänkande.
När jag har läst igenom detta betänkande slås jag av att det finns goda motioner som är ytterst välvilliga från i princip alla partier. Det visar på bredden och engagemanget i denna kammare för freds- och säkerhetsfrågorna för att skapa en bättre värld. Det känns faktiskt hoppfullt när man läser igenom detta berg av att-satser. Det är trevligt.
Det finns många olika saker som man kan välja att lyfta i ett sådant här betänkande. Det jag tänkte lyfta är frågan om alliansfriheten och Miljöpartiets vision för hur utrikespolitiken borde vara.
Vår vision är att Sverige ska vara ett militärt alliansfritt land så som vi en gång utan tvivel var. Vi ska vara ett land som står upp mot de mäktiga i världen och talar mot förtryck var än i världen det förekommer, oavsett vilka det är som utövar förtrycket. Vi ska vara en röst för solidaritet och global rättvisa. För att vi ska kunna vara det behöver vi vara militärt alliansfria. Vi behöver vara ett land som inte är uppbundet vid vissa stormakter. Men vi ska inte bara vara en röst. Det räcker inte bara med att tala för fred och säkerhet. Man måste också kunna handla. Och ibland är det nödvändigt, anser vi miljöpartister, att man är beredd att använda militära styrkor i fredsskapande aktioner.
Men då är det ett krav som vi i Miljöpartiet anser är absolut, och det är att ska Sverige delta i militära interventioner i konflikter ska det vara med ett FN-mandat. Om man struntar i FN-mandat är man ute på väldigt farliga vägar.
En annan sak som vi i Miljöpartiet lyfter fram är att vi ska delta i de bra interventionerna, de som är goda, och inte i de dåliga interventionerna som görs av säkerhetspolitiska skäl i vissa stormakters intresse.
Det låter lätt och det är lätt att säga, men i praktiken är det ofta svårt att skilja de goda interventionerna från de dåliga. Men det är någonting som man måste försöka göra.
För att vi ska kunna bevara alliansfriheten måste Sverige också ha ett betydligt större säkerhetsavstånd till Nato än vi har haft. Tyvärr - det måste tyvärr sägas - har Sverige genomgått en smyganpassning till Nato de senaste 15-20 åren. 
Vi i Miljöpartiet är starka motståndare till ett Natomedlemskap. Vi är starka motståndare till den smyganpassning som har skett, och vi vill att den ska sluta. Vi är för att man säkrar och återupprättar den militära alliansfriheten.
Vi är bland annat mycket negativa till och har motionerat mot att Natotrupper nu - i detta nu, medan vi talar - tillåts genomföra övningar på svenskt territorium. Det är inte trovärdigt att vi säger att vi är militärt alliansfria samtidigt som vi låter Nato genomföra stridsflygplansövningar på vårt territorium. Den här övningen borde inte ha skett, och den borde framför allt inte ha skett utan att regeringen informerade riksdagen på förhand. Jag hoppas att vi i denna kammare, oavsett partitillhörighet, kan vara eniga om att det inte är något rutinbeslut att genomföra militära övningar tillsammans med Nato. Det är någonting som riksdagen faktiskt bör bli informerad om på förhand. Jag har ingen förhoppning om att den borgerliga alliansens ledamöter kommer att protestera officiellt gentemot regeringens agerande, men jag hoppas att ni protesterar inofficiellt mot regeringens agerande och ser till att riksdagens röst faktiskt blir hörd i sådana här frågor.
En annan fråga är frågan om kärnvapen. Vi vill att man ska avveckla massförstörelsevapen. Och ett led i att avveckla massförstörelsevapen är att vi inte tillåter kärnvapen på svenskt territorium. Detta borde vara självklart. Tyvärr är det inte självklart för vår nuvarande regering. Det är mycket troligt att det finns kärnvapen ombord på det brittiska krigsfartyg som nu övar utanför Luleås kust. Men den svenska regeringen har inte ens brytt sig om att fråga om man för med sig kärnvapen eller inte. Det tycker vi från Miljöpartiets sida är beklämmande. Om vi ska ha trovärdighet i vår politik för en kärnvapenfri värld måste vi åtminstone se till att klara av att säkra ett kärnvapenfritt Sverige.
Fru talman! Jag ska be att få yrka bifall, inte till alla Miljöpartiets reservationer utan till reservationerna 2 och 15. Vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande nöjer vi oss med de här två.
</anforandetext>
<intressent_id>0262455192724</intressent_id>
<rel_dok_id>GW01UU11</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>57144</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW09130/#anf135</protokoll_url_www>
</anforande>
