Herr talman! Detta är ett samtal mellan sjusovare. Vi har tydligen båda sovit när vi borde ha varit vakna. Nu är vi vakna, och det ska säkert gå att hitta en lösning på detta - även om det inte är lätt. Norge är inte med i Europeiska unionen men har i och för sig en hel del av de förpliktelser ett medlemskap innebär. Jag vill nämna detta därför att ett problem är att unionsmedborgare ska behandlas som svenska medborgare. I den mån vi ger möjligheter för dessa elever innebär det i nästa led förmodligen att IB-elever på gymnasieskolor i andra länder får samma möjligheter. I tredje ledet innebär det att skolor som hävdar att de är likadana som IB-skolorna bör få samma möjligheter. Till sist kan själva grundvalen för det nya antagningssystemet skaka. Detta är inte lätt. När vi talar om att det här är den svenska gymnasieskolans flaggskepp vill jag säga att jag känner väl till IB-programmet. Jag är glad för att det finns, jag känner många som har gått där och jag vet att det är bra. Samtidigt ska vi inte falla i farstun på det sättet att vi inte också erkänner att i den svenska kommunala och med andra huvudmän drivna gymnasieskolan finns också många bra program. Särskilt när vi får system med meritpoäng som påverkar elevernas beteende tror jag att det finns många bra utbildningar i den så att säga svenska gymnasieskolan. IB bör finnas kvar. Vi ska på allt sätt anstränga oss för att de ska få likvärdiga förutsättningar. Nästa torsdag kommer ett uppdrag till HSV som förhoppningsvis löser denna fråga.