<anforande>
<dok_hangar_id>2347444</dok_hangar_id>
<dok_id>GW09122</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2008/09:122 Onsdagen den 20 maj</dok_titel>
<dok_rm>2008/09</dok_rm>
<dok_nummer>122</dok_nummer>
<dok_datum>2009-05-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frihet och inflytande - kårobligatoriets avskaffande</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>4554421A-6040-48DE-9CFE-96B631324278</anforande_id>
<anforande_nummer>250</anforande_nummer>
<talare>ULF NILSSON (fp) replik</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Mitt enkla svar är att det naturligtvis inte finns några självklara objektiva svar. Olika universitetsmiljöer och olika länder är olika, och förutsättningarna är olika på olika sätt. Jag kan inte, framför allt inte spontant utan att sitta och räkna med papper framför mig, ange någon beräkning. Självklart kan ingen svara exakt på detta. Det är den balansen vi får pröva.
Jag har för min del sagt, och vet att regeringen och högskoleministern ser det på samma sätt, att man helt enkelt får följa den här utvecklingen och se hur det blir.
Grundinställningen är ändå att det ska födas en dynamik när man kommer in i ett nytt system. Hur många medlemmar man får ska spela roll även för ekonomin. Det ska kunna leda till att man arbetar aktivt. Det är viktigt att få frivilliga medlemmar. Samtidigt ska man ha rimliga förutsättningar att fortsätta.
Möjligheten med skattelättnader, som kårerna och nationerna har fått, har inte jag sett att något annat land som har frivilliga kårer har genomfört, så det är väldigt svårt att jämföra.
</anforandetext>
<intressent_id>0542573140300</intressent_id>
<rel_dok_id>GW01UbU14</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>56465</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW09122/#anf250</protokoll_url_www>
</anforande>
