<anforande>
<dok_hangar_id>2347444</dok_hangar_id>
<dok_id>GW09122</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2008/09:122 Onsdagen den 20 maj</dok_titel>
<dok_rm>2008/09</dok_rm>
<dok_nummer>122</dok_nummer>
<dok_datum>2009-05-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frihet och inflytande - kårobligatoriets avskaffande</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>FE19D450-1150-4BC9-9D2B-7765F729ACBC</anforande_id>
<anforande_nummer>216</anforande_nummer>
<talare>AMINEH KAKABAVEH (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag kan bara instämma med föregående talare när det gäller Lars Leijonborgs frånvaro när vi här i kväll debatterar en viktig fråga. Jag tycker att han borde ta ansvar för att vara här och helt enkelt lyssna på de frågor som vi har till honom. Han har ansvar för detta så jag tycker att han borde vara här, men tyvärr har han valt bort denna viktiga debatt.
Herr talman! I propositionen 
Frihet och inflytande - kårobligatoriets avskaffande 
föreslår regeringen att det inte längre ska vara obligatoriskt med medlemskap i en studentkår eller annan studentsammanslutning för studerande vid högskolor och universitet. Högskolorna ska framöver själva besluta vilka studentsammanslutningar som ska få ställning som studentkårer eller vilka som ska ha rätt att utse studeranderepresentanter. Ett statsbidrag på 30 miljoner kronor ska årligen fördelas till högskolorna till verksamheten för studentinflytande. Det föreslås också att högskolorna bör ta ansvar för studiesociala insatser.
Sedan förslaget om kårobligatoriets avskaffande har utskottets ledamöter fått ett flertal protestbrev och debattartiklar från allmänheten och framför allt från studerande, studentkårer och rektorer vid olika högskolor runt om i landet.
Det finns anledning att vara orolig och kritisk till förslaget om kårobligatoriets avskaffande. Högerregeringen har inte tagit denna oro på allvar och inte lyssnat på studenterna och de professionella vid de olika lärosätena.
Herr talman! Det är betryggande att vara vänsterpartist och i opposition då vi inte är ensamma om att starkt motsätta oss högerregeringens så kallade studentreform. Sedan den här högerregeringen tog över makten har de finansierat i stort sett varje förändring i högre utbildning genom nedskärningar på annat håll i högskolan. De har konsekvent vägrat att investera med nya pengar.
Herr talman! Vi i Vänsterpartiet är tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet eniga om att anslagen till högre utbildning bör öka och kvaliteten i utbildningarna stärkas. Studentinflytande handlar ytterst om utbildningskvalitet. Det handlar om hur vi ska se på studenternas roll för att utveckla och påverka kvaliteten i utbildningen.
Vid en internationell jämförelse har Sverige ett unikt studentinflytande tack vare en god lagstiftning, aktiva studentaktörer och en aktiv studentrörelse. Studentrepresentanter som på ett aktivt sätt deltar med ett unikt perspektiv på allt kvalitetsarbete som sker på lärosätena är i dag enormt viktiga för att garantera och tillvarata studenternas inflytande.
Erfarenheter från Australien visar att kårobligatoriets avskaffande medfört ett antal negativa effekter vad gäller studentinflytandet och att utbildningens kvalitet har halverats. Det är svårt att se varför studieinflytandet i Sverige skulle möta ett annat öde om det blir avhängigt frivilliga medlemsavgifter och ett lågt statligt bidrag. Till exempel pekar den undersökning som har genomförts vid högskolan i Borås tydligt på en sak, att studenterna tycker att det är helt okej att betala kåravgift så länge det är obligatoriskt. Det är bara 0-20 procent av studenterna som skulle kunna tänka sig att betala om kårobligatoriet avskaffades.
Herr talman! Vänsterpartiet var berett att medverka till en förändring av studentkårerna med utgångspunkt i det förslag som utredaren Erland Ringborg presenterade i betänkandet 
Frihet för studenter - om hur kår- och nationsobligatoriet kan avskaffas
. En nödvändig förutsättning för att vi skulle stödja ett sådant förslag i en proposition är dock att statsbidraget till studentkårernas verksamhet inte är mindre än vad som föreslås i betänkandet.
Regeringens förslag frångår utredningen just på denna viktiga punkt. Det statsbidrag som föreslås är mindre än en tredjedel av vad många remissinstanser menar är ett minimum. Verksamheten vid studentkårerna blir stympad och möjligheten att utöva sitt inflytande försämras. Alternativet är att högskolorna tvingas skära ned i andra delar av verksamheten för att stärka studenternas inflytande.
Även förslaget att högskolorna bör ha ett tydligt ansvar för sociala insatser är begränsat i jämförelse med betänkandet. I propositionen sägs det att dessa insatser ska vara direkt kopplade till studenternas studiesituation medan utredningen talar om att insatserna ska ha anknytning till studiesituationen.
Vi hade önskat att regeringen hade tagit denna fråga på lite större allvar eftersom Studiesociala kommittén inte behandlade dessa frågor. Riksdagen bör därför avslå propositionen 
Frihet och inflytande - kårobligatoriets avskaffande
.
Jag yrkar bifall till vår gemensamma reservation.
(Applåder)
</anforandetext>
<intressent_id>0545353563812</intressent_id>
<rel_dok_id>GW01UbU14</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>56431</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW09122/#anf216</protokoll_url_www>
</anforande>
