2347440 GW09118 Riksdagens protokoll 2008/09:118 Torsdagen den 14 maj 2008/09 118 2009-05-14 00:00:00 Bostadsförsörjningsfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt A613202A-4BE9-4192-B5BA-5F930EBF8EA5 55 LENNART PETTERSSON (c) c Herr talman! Att ha mat för dagen och tak över huvudet är de två basbehov som är viktigast för vår överlevnad. Därför är dagens debatt om motionerna om bostadsförsörjningsfrågor viktig. Alliansens mål för bostadspolitiken är att utbudet ska motsvara efterfrågan. Därmed skapas också en bostadsmarknad i balans. Det är ett mycket viktigare mål än de mer planekonomiska målen om x lägenheter. De senare är enbart medel för att nå det övergripande målet. Oppositionen kritiserar oss i Centerpartiet och alliansen för att montera ned den sociala bostadspolitiken. Så är icke fallet. Det är i stället Socialdemokraterna som har det absolut största ansvaret för det besvärliga bostadsläge vi befinner oss i. De mål som Socialdemokraterna hade under sina tolv år vid makten har skapat det stora underskott av bostäder som vi har i dag. Det fanns alltså starka skäl för alliansregeringen att söka nya vägar och sätta upp nya mål. I en motion vill Carina Moberg från Socialdemokraterna att vi ska utarbeta ett socialt uppdrag för de kommunala bostadsbolagen. I samma motion men i ett annat yrkande säger Socialdemokraterna att försäljningen av kommunala bostäder riskerar att skapa socialbostäder. Jag får inte ihop detta. Om vi skulle utarbeta ett socialt uppdrag är det för mig ett första steg mot så kallad social housing. Om vi säljer kommunala bostäder, får ett mer blandat boende och samtidigt får loss pengar till att bygga fler hyresrätter minskar vi riskerna för social housing och ökar möjligheten att få en balans mellan utbud och efterfrågan. Det finns också motioner om kommunernas bostadsförsörjningsansvar, och i Vänsterpartiets förslag ställs i sann socialistisk anda ett antal detaljerade krav på vad som ska ingå i ett boendeplaneringsprogram. Vänsterpartiet vill uppenbarligen ha fler kommunala tjänstemän, medan Centerpartiet och alliansen vill ha fler bostäder. Herr talman! Det finns likaså önskemål om att använda den offentliga skattefinansierade sektorn till att förmedla bostäder. Men vad är det som gör att hyresrätter ska behandlas på ett helt annat sätt än bostadsrätter och villor? Kan någon från Socialdemokraterna och/eller Vänsterpartiet svara på den frågan? Varför tror ni att de som bor i hyresrätt inte själva kan ta ansvar för sitt boende? Det finns kommuner som inte har något eget bostadsbolag. Varför ska de då ha ansvar för att förmedla privata lägenheter? Detta får väl ägarna själva ta det ekonomiska ansvaret för. Varför ska vi lägga skattepengar på det? Lika illa är det när Vänsterpartiet vill tvinga en del privata fastighetsägare att hyra ut till särskilda av kommunen hänvisade hyresgäster. Varför ska det bara gälla bostäder? Vilka andra företagare ska vara tvungna att sälja en del av sina produkter till vissa av kommunen utvalda människor? En sådan jämförelse visar bara hur absurt det här förslaget är. Det finns en del familjer som har svårigheter att få bostäder. Jag tycker att det är rimligt att de privata fastighetsbolagen tar sitt ansvar, precis som de kommunala, men det får ske genom särskilda avtal. Något annat är inte gångbart. Några av motionerna handlar om behovet av hyreslägenheter. Jag ska försöka hålla mig till de övergripande linjerna för att i nästa debatt om hyresrätter och bostadsrätter gå in mer i detaljerna. Vi är överens om hyresrättens betydelse på den svenska bostadsmarknaden. Hyresrätten har och ska ha en fortsatt betydelse. Däremot behöver den inte ha en dominerande ställning, lika lite som de kommunala bostadsbolagen behöver vara dominerande på sin hemmamarknad. Den flexibilitet som hyresrätten skapar, den rörlighet på arbetsmarknaden som den bidrar till och den komfort och bekvämlighet som den också erbjuder är viktiga komponenter för utvecklingen av samhället. Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen: Vi politiker ska skapa likvärdiga förutsättningar mellan olika boendeformer, men vi ska inte lägga oss i hur folk vill bo. Därför är det självklart för mig med skatteneutralitet mellan de olika boendeformerna. På vissa områden är hyresrätten förfördelad, och på andra områden är småhusen i bakvatten. Detta behöver ses över. Herr talman! I en motion framhålls behovet av fler hyresrätter, och det är bara att instämma. Frågan är bara hur detta ska gå till. Det är lätt att ropa på investeringsbidrag, men för mig är det inte särskilt intressant. Som riksdagsledamöter har vi inte med löneförhandlingar och lönenivåer att göra och ska inte ha det heller. Däremot kan det ge anledning till reflexioner, och den rättigheten tillåter jag mig att ge uttryck för i dagens debatt. Jag brukar läsa Byggnadsarbetareförbundets tidning, bland annat om lönestatistiken. En snickare tjänar i dag 150-190 kronor i timmen. Det motsvarar 26 000-33 000 kronor i månaden. I det senaste numret stod det om en vvs:are som tjänade 230 kronor i timmen. Det motsvarar ca 40 000 kronor i månaden. Medellönen för en sjuksköterska ligger enligt samma tidning på ca 24 000 kronor i månaden. Jag kan lägga till att 15-30 procent av byggkostnaderna beror på logistikproblem och byggfel. Hur ska jag kunna förklara för kvinnor som är anställda i vården att skattepengarna inte räcker för att höja deras löner och att de inte ens räcker för att behålla tjänsterna, men vi ska satsa statliga pengar på byggbranschen? En bransch som har ett högre löneläge men som inte har lyckats hitta hållbara strukturer, kvalitetskontroller och stimulerande lönesystem ska alltså få skattepengar för sin verksamhet. Dessutom är det en bransch med massor av kunder. Ändå blir det inte byggt. Jag är inte beredd att göra fler indragningar på vården för att hålla byggbranschen under armarna. Vänsterpartiet skriver i en motion om vikten av ett rättvist hyressättningssystem. Det ska vara rättvist, men det ska också vara intressant för investerare och fastighetsförvaltare. Det är det inte i dag. En reformering behövs, och Sabo och Hyresgästföreningen är på rätt väg. Men det räcker inte för att öka nyproduktionen. Däremot är jag en klar motståndare till rena marknadshyror. Tryggheten och förutsägbarheten för hyresgästerna är oerhört viktiga, och då fungerar det inte att släppa hyresmarknaden helt fri. Till sist, herr talman, lite om ungdoms- och äldrebostäder. Jag vill att vi ska bygga bostäder som alla kan bo i, oberoende av ålder. De demografiska svängningarna gör att vi behöver tänka långsiktigt. Vi ska däremot kunna bygga lite enklare och mer flexibelt för att dämpa kostnaderna. Här finns stora möjligheter till utveckling i branschen. Sammanfattningsvis är min uppfattning att det är fyra punkter som är framgångsvägen till fler bostäder: skatteneutralitet mellan olika boendeformer, ett förändrat hyressättningssystem, kreditgarantier som gäller i hela landet för att klara finansieringen och bättre struktur i branschen. Jag vill avsluta med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner och reservationer. (Applåder) 0235326752716 GW01CU32 N 2010-01-01 00:00:00 55949 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW09118/#anf55