2347440 GW09118 Riksdagens protokoll 2008/09:118 Torsdagen den 14 maj 2008/09 118 2009-05-14 00:00:00 Bostadsförsörjningsfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt C6E30E8B-32DE-4B4A-840D-4A6291B8E267 41 JAN LINDHOLM (mp) mp Herr talman! Bostäder är till för att bo i. Kanske låter det som en självklarhet, men är det verkligen det? Självklart bor det någon i en bostad. Vi har ju bostadsbrist. Men om vi tittar bakåt under de senaste två konjunkturcyklerna kan vi konstatera att många har spekulerat i bostäder, och tyvärr har en del spekulerat fel. Bostäder har blivit en handelsvara i väldigt stor utsträckning, både för den enskilde villaägaren eller bostadsrättsinnehavaren och för många fastighetsförvaltare. Även för bankerna skulle man kunna hävda att bostäderna har blivit mer än ett låneobjekt. Ja, jag tror att man kan hävda att till och med bankerna spekulerar i bostäder. Bostäder passar inte särskilt bra som någonting annat än just bostäder. Som handelsvaror och spekulationsobjekt riskeras grundvärdet, bovärdet i bostäderna. Bostaden ska vara den boendes lugna vrå, den egna vrån - ett hem med trygghet och stabilitet. Bostaden är en del av den boendes identitet. Man är en del av området, en del av stadsdelen eller en del av bygemenskapen. Vänner förknippar dig inte bara med ditt klädval, din bil eller din matlagning. För vännerna är du också en del av det som din bostads identitet signalerar. Om man förvandlar bostaden till en handelsvara blir alla de här värdena förgängliga. Bostaden blir en tillfällig hamn bland andra. Det är svårt att bygga trygghet på en handelsvara. När bostaden blir ett spekulationsobjekt riskerar korthuset hela tiden att rasa. De värden som riskeras är svåra att beräkna, och när det inträffar att spekulationen inte längre bär - det händer ju för en del förr eller senare - blir skadan, förlusten och känslorna så trasiga att många inte klarar att hantera situationen. Bostäder, herr talman, är till för att bo i. Bostäder passar inte som handelsvaror eller som spekulationsobjekt. Den globala ekonomiska krisen, som vi varje dag hör talas om, har i flera länder drabbat många som medvetet eller omedvetet varit brickor i spekulation med boende. I Sverige har den stora neddragningen på arbetsmarknaden ännu inte drabbat den enskildes ekonomi så hårt som i många andra länder. Vi har trygghetssystem som ger viss tröghet och buffert för dem som drabbas. Men tyvärr ser vi ännu inte någon vändning, så effekterna av spekulationerna i boendet återstår förmodligen att se i vårt land. Miljöpartiets kritik mot den moderatledda högerregeringens avsaknad av bostadspolitik har i och för sig inte någon bakgrund i den problematik som det senaste dryga halvårets globala ekonomiska kris har skapat utan i verkligheten. Regeringens dolkstöt i byggsektorn och den avveckling som skett sedan valet 2006 är mer än tillräckligt som motiv för att kritisera den moderatledda högerkartellens katastrofala brist på ambitioner på bostadspolitikens område. Bostadsproduktionen sjunker, och regeringen gör inget. Trångboddheten ökar, och regeringen gör inget. Hyresrätten är hotad, och regeringen gör inget. Rekordstora kullar av ungdomar lämnar gymnasiet och borde kunna söka sig till studier på annan ort än föräldrarnas bostadsort, men köerna till de alltför få studentbostäderna är längre än på länge, och regeringen gör inget. Äldre blir fångar i sina otillgängliga bostäder, och regeringen gör inget. Hälften av bostäderna i området Herrgården i Rosengård i Malmö är allvarligt fuktskadade, och regeringen gör inget. Kommunerna klarar inte sitt bostadsförsörjningsansvar, och regeringen gör inget. Bostaden, herr talman, är grunden i ett modernt samhälle. Det är därför vi behöver en ny regering. Den moderatledda högerkartellen, som offrar alla hjärtefrågor för att till varje pris klamra sig fast vid makten, klarar inte den mest grundläggande uppgiften för en regering, att garantera bostäder. Bostaden, herr talman, är till för att bo i, inte för att handlas med eller för att spekuleras i. Vi ser avarter runt om i landet med dåligt förvaltade hus som bara väntar på spekulativa nya stadsplaner eller som sköts av målvakter så att ingen kan ställas till svars. Det är därför vi i Miljöpartiet värnar allmännyttan och ser den som en garant för en demokratiskt styrd del av bostadsutbudet på marknaden där det råder insyn över förvaltningen med medbestämmande för de boende. Från Miljöpartiets sida tar vi inte ställning bland de olika förslag till åtgärder som har presenterats för hur villkoren för allmännyttan bör förändras, eller kanske måste förändras, för att klara hotet från EU. Men vår grundinställning är att vi inte ska ha något särskilt kategoriboende, som social housing och liknande europeiska modeller. Vi anser att kommunala fastighetsbolag enligt traditionell svensk modell är ett bättre sätt att skapa förutsättningar för rörlighet på arbetsmarknaden för alla kategorier i samhället och för att motverka kategoriboende, gettofiering, förslumning, stigmatisering och för att motverka bostadsbrist och trångboddhet. Vi vet också att en bra bostadsstandard leder till bättre skolresultat för barnen. Hög standard i bostadssektorn är en bra investering för framtiden. En aktiv kommunal markpolitik är också viktig för att skapa ett varierat utbud av upplåtelseformer i alla bostadsområden. Jag vill instämma i Johan Löfstrands beskrivning av det ROT-avdrag som vi tillsammans har utformat och som vi menar omedelbart nu, inte efter nästa val, skulle kunna påverka arbetsmarknaden inom bostadssektorn positivt. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 i betänkandet. Med den ökande andel äldre i befolkningen som vi räknar med ställs det också, herr talman, ett växande krav på alla politikområden, då inte minst på bostadspolitiken. Det handlar både om en anpassning av befintlig bebyggelse och om ökade krav i nyproduktionen. De löften som vi politiker under väldigt många år har utställt till medborgare med nedsatt funktionsförmåga måste vi ta på allvar. Många vackert formulerade beslut har fattats om tillgänglighet, men hur har det sedan gått med verkställigheten? Fortfarande händer det att skolor öppnar i lokaler där många med funktionsnedsättning inte kan ta sig in. Vi har väldigt mycket kvar att göra på det området. Jag har under mina fyra och ett halvt år i riksdagen upprepade gånger tjatat om stödet till hissar i befintliga trapphus. Att den moderatledda högerkartellen har tagit bort det i och för sig lilla med ändå så viktiga hissbidraget tycker jag är att hån mot alla gamla och alla med funktionsnedsättning. Vi har fortfarande 75 000 trappuppgångar som inte är tillgängliga i vårt land. Flera motioner i det här betänkandet lyfter fram förslag på åtgärder för att underlätta för fastighetsägarna att göra de investeringar som erfordras för att bevara bovärdet och göra det möjligt för många att bo kvar. Institutionsboende ska självklart vara en möjlighet, men det får inte bli ett tvång på grund av att de ordinarie bostäderna gör personer med små funktionsnedsättningar funktionshindrade. Vi ska inte ha en dålig bostadspolitik som handikappar människor som skulle kunna klara sig i det ordinarie boendet med åtgärder som vi vet att vi kan åstadkomma. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 9. Jag vill tillägga att vi i Miljöpartiet naturligtvis står bakom alla de övriga reservationer vi har i betänkandet, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservationerna 1 och 9. 0641486384014 GW01CU32 N 2010-01-01 00:00:00 55935 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW09118/#anf41