2347440 GW09118 Riksdagens protokoll 2008/09:118 Torsdagen den 14 maj 2008/09 118 2009-05-14 00:00:00 Bostadsförsörjningsfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 9CC448DC-EE77-4BA9-8EBA-1837B44BF825 40 EGON FRID (v) v Herr talman! Allmännyttan är av största vikt för en social bostadspolitik. En del av den statliga bostadspolitiken ska därför vara att säkerställa och utveckla allmännyttan. I många kommuner behövs fler hyresrätter och en ökad andel bostäder inom allmännyttan. I andra behöver den befintliga allmännyttan stöd för att främst underhålla och energianpassa sina fastigheter. Det gemensamma syftet är att garantera en rimlig boendestandard och hyror till självkostnadspris i hela landet, att vi för en social bostadspolitik där behovet av en bostad styr i stället för plånbokens storlek. Inledningsvis vill jag framföra att jag står bakom samtliga av Vänsterpartiets reservationer i betänkandet men yrkar bifall till reservationerna 1 och 7. Allmännyttan ska värna rätten till en bra bostad och boendemiljö utan krav på ekonomisk insats. Verksamheten ska bedrivas utan vinstsyfte och utifrån en långsiktig självkostnadsprincip. I många kommuner ingår allmännyttiga bostadsföretag i koncernbildningar med andra verksamheter. Vinstöverföring från bostadsföretagen till andra verksamheter ska inte vara möjlig, inte heller borgensavgifter eller andra åtgärder för att öka intäkterna från allmännyttan. Den försvagning som i dag pågår av allmännyttan leder till att vi inte kan föra en social bostadspolitik. Allmännyttan är, tillsammans med planmonopolet, kommunernas viktigaste verktyg för att låta ett rättviseperspektiv genomsyra bostadspolitiken i linje med Vänsterpartiets mål för bostadspolitiken, det vill säga att skapa socialt hållbara boendemiljöer där alla får plats. Herr talman! Det är kris för hyresrätten. Efter att det statliga produktionsstödet till hyreslägenheter togs bort samtidigt som räntebidragen började avvecklas minskade antalet påbörjade hyresrätter dramatiskt. Byggandet av hyreslägenheter har minskat med ca 70 procent jämfört med första halvåret 2006. Hyreslägenheternas andel av alla påbörjade lägenheter i flerbostadshus - bostadsrätt och hyresrätt - har sjunkit från 52 procent första halvåret 2006 till 41 procent 2007 och 29 procent första halvåret 2008. Andelen är ännu mindre 2009, och detta är ett stort underbetyg för regeringens brist på ansvar för hyresrätten och brist på bostadspolitik. I de tre storstadskommunerna är hyreshusbyggandet extremt lågt. Totalt har bostadsbyggandet - småhus, bostadsrätter och hyresrätter - minskat med över 30 procent från regeringens tillträde 2006, detta samtidigt som bristen på hyresbostäder är fortsatt stor på många håll. Samhället måste bära det övergripande ansvaret för att trygga bostadsförsörjningen samt motverka boendesegregation och hålla nere boendekostnaderna för vanligt folk. Denna syn på samhällsansvaret för bostadssektorn avspeglades också i inledningen av det tidigare målet för bostadspolitiken. Där framhölls att alla ska ges förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader. När riksdagens majoritet hösten 2007 röstade igenom ett nytt politiskt mål för bostadsfrågorna framhölls i stället bostadsmarknadens efterfrågan och utbud utan att någon koppling gjordes till de boendes ekonomiska förutsättningar. Denna omformulering speglar också den marknadsanpassning som bostadspolitiken haft sedan den borgerliga regeringen tillträdde och som fått påtagliga konsekvenser på olika områden. En av de allvarligaste konsekvenserna är att hyresrätten som upplåtelseform har missgynnats i olika avseenden, främst skattemässigt, och att de hushåll som önskar bo med hyresrätt fått allt svårare att hävda sin sak. Enligt Hyresgästföreningen kommer över 600 000 unga att flytta hemifrån de närmaste fem åren. Det skulle enligt föreningen behövas ytterligare ca 160 000 bostäder för att tillgodose detta. Unga efterfrågar billiga lägenheter då två tredjedelar av de unga kan betala högst 3 800 kronor i månaden enligt en undersökning som Hyresgästföreningen nyligen har gjort. Det minskade nybyggandet av hyresrätter och utförsäljningen av allmännyttan riskerar tillsammans med förslagen i den statliga utredningen EU, allmännyttan och hyrorna att helt sänka hyresrätten som upplåtelseform. Denna utredning kommer jag att beröra mer när vi debatterar nästa betänkande. Vänsterpartiet vill stärka hyresrätten. Det behövs en långsiktig satsning på nyproduktion av billiga och energisnåla bostäder. Vänsterpartiet föreslår att staten ska anta ett nationellt mål om att det ska byggas 40 000 bostäder per år varav minst hälften ska vara hyresrätter. Det skulle innebära att antalet nybyggda hyresrätter nästan fördubblades. Ja, antalet skulle mer än fördubblas jämfört med det antal hyresrätter som byggs i år. Vänsterpartiet tycker att riksdagen ska sätta upp ett tydligt mål. Här håller jag definitivt med Johan om att ett kvantitativt mål för hur många hyresrätter vi ska bygga är oerhört viktigt liksom mål för hur många lägenheter vi faktiskt bygger. Vi behöver också renovera en stor andel av de redan byggda hyresrätterna. Vänsterpartiet har här ett kvantitativt mål om 65 000 bostäder per år som behöver renoveras. Detta är naturligtvis viktigt från energi- och sysselsättningssynpunkt. I motion C300 utvecklar vi i Vänsterpartiet vår syn på hur boendeplaneringsprogrammen ska kunna bidra till en mer demokratisk planeringsprocess och vilka centrala frågor som bör lyftas fram i programmen. Några av dessa centrala frågor rör hur vi ska kunna uppnå ekologiskt hållbara boendemiljöer, utveckla kvaliteten i boendet och dess närmiljö och omgivning, tillgodose krav på äldreboende och tillgänglighet, uppnå trygghet i boendemiljöerna för alla grupper, bryta segregationen och beakta barn- och jämställdhetsperspektiven i den fysiska planeringen. Jag anser att det vi tar upp i motionen kan utveckla och komplettera lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar. En av de bostadsförsörjningsfrågor som måste tas upp i boendeplaneringsprogrammet och där vi måste få ett större kommunalt engagemang gäller behovet av boendeintegration. I många kommuner pågår en oroande utveckling i riktning mot alltmer segregerade bostadsområden. Vissa kommuner medverkar dessutom aktivt till denna utveckling genom en omfattande utförsäljning av det kommunala bostadsbeståndet i de områden där de kvarvarande hyresrätterna verkligen behövs. I detta sammanhang är det nödvändigt att uppmärksamma att det inte bara är så kallade socialt utsatta bostadsområden som är segregerade. En minst lika omfattande segregation finns i många välsituerade bostadsområden med en befolkning som ofta tillhör höginkomsttagargruppen. Sådana områden finns tydliga exempel på i Täby, på Östermalm i Stockholm eller i Göteborgsstadsdelen Askim. Det är hög tid att kommunerna blir skyldiga att genomföra integrationsprojekt som är riktade till dessa verkligt segregerade men icke-marginaliserade bostadsområden. Herr talman! Det är uppenbart att möjligheterna att ge resurssvaga hushåll tillgång till en god bostad påtagligt underlättas av en kommunal bostadsförmedling. Enligt lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar ska en kommun också anordna bostadsförmedling om det behövs för att främja bostadsförsörjningen. Utgångspunkten måste vara att kommunerna bör ha bostadsförmedlingar, antingen var för sig eller i samverkan med andra kommuner beroende på kommunens storlek. En bostadsförmedling kan bara fungera om det finns lediga lägenheter att förmedla. I första hand bör överenskommelser träffas med fastighetsägare om att de ska lämna lediga lägenheter till förmedling. För att inte bostadsförmedlingarna helt ska vara hänvisade till fastighetsägarnas goda vilja krävs emellertid också en lagstiftad möjlighet för kommunen att begära in och förmedla lediga lägenheter. Den tidigare gällande bostadsanvisningsrättslagen, som gav kommunerna rätt att anvisa bostadssökande till lägenheter, var ett bra redskap för att garantera kommunmedborgarnas möjlighet att få en bostad. De nuvarande bristerna på bostadsmarknaden och i den kommunala bostadsförsörjningen visar att det är nödvändigt att införa en ny lagstiftning här. Herr talman! Vänsterpartiet anser att bostadsförsörjningen och hyresrättens ställning på den svenska bostadsmarknaden måste ses över och stärkas så att behovet av hyresbostäder kan tillgodoses. Det är angeläget att översynen av villkoren och förutsättningarna för hyresbostäder sker i samverkan med alla berörda aktörer. Av central betydelse är givetvis att hyressättningssystemet utformas på ett rättvist och ekonomiskt acceptabelt sätt. Vidare bör åtgärder vidtas för att förhindra en omfattande utförsäljning av allmännyttans bostäder. Regeringen bör se över och stärka hyresrättens ställning på den svenska bostadsmarknaden så att behovet av hyresbostäder därmed kan tillgodoses. Det är bara en stark allmännytta med en social bostadspolitik, med rimliga hyror och med boendeinflytande och trygghet för hyresgästerna som kan tillgodose ungas behov av boende, äldres behov av boende, socialt utsatta gruppers behov av boende och alla gruppers behov av det goda boendet. 0979278953316 GW01CU32 N 2010-01-01 00:00:00 55934 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW09118/#anf40