2347433 GW09111 Riksdagens protokoll 2008/09:111 Tisdagen den 5 maj 2008/09 111 2009-05-05 00:00:00 Svar på interpellationerna 2008/09:438, 444, 445 och 465 om studentinflytande interpellationsdebatt AD8DC9E6-6919-47EC-91E6-4894BA0B6922 4 TONE TINGSGÅRD (s) s Herr talman! Jag ska också be att få tacka för svaret, fast i ärlighetens namn måste jag erkänna att jag upplever fråga och svar här lite grann som god dag yxskaft. Det som intresserar mig är inte så mycket obligatoriet i sig som det obligatoriet har kommit att innebära. Man skulle kanske kunna kalla det för mervärdet. Jag tycker inte heller att obligatoriet i sig är så upprörande. Regeringen vill jämföra medlemskapet i studentkåren med föreningsmedlemskap och menar därför att det måste vara frivilligt. Så kan man naturligtvis tänka. För min del tycker jag att det kan vara lika rimligt att jämföra kårmedlemskapet med medborgarskapet i en kommun med de rättigheter och skyldigheter som det innebär. Jag och mitt parti kan leva med och utan obligatoriet. Däremot är det stora mervärdet som obligatoriet fört med sig den stora aktivitet studenterna utvecklar när det gäller utveckling och kvalitetssäkring av studierna, det som vi kallar studentinflytande. Det är särskilt märkbart i min hemkommun Uppsala där kåren ägnar sig nästan uteslutande åt just inflytandefrågorna. I stort sett hela medlemsavgiften till kåren går till detta ändamål. Det verkar när man läser propositionen som om regeringen delar uppskattningen av den aktiviteten. I den utredning som föregick propositionen har utredaren Erland Ringborg gjort en uppskattning av hur man ekonomiskt skulle kunna värdera studentinflytandet. Han hamnar på ett snitt av 310 kronor per student och år som ett rimligt genomsnittsbelopp. Det betyder en sammanlagd summa på 95 miljoner. Till detta vill han lägga 30 miljoner till högskolorna som kompensation för vissa studiesociala uppgifter som läggs på dem. Men regeringen väljer att satsa en betydligt lägre summa, en tredjedel, till de nya frivilligkårerna. Man säger visserligen inte att den summan är tänkt som full kompensation - fattas bara. Men man är medveten om att det är så. När vi nu flera stycken frågar om hur man värderat och hur man bedömer konsekvenserna blir svaret att man inte har värderat, och man ser inga konsekvenser. Man är bara övertygad om att allt ska gå så mycket bättre med mindre pengar. Mindre pengar räcker till mer. Resonemanget känns igen från andra diskussioner med den här regeringen. När man ska förklara varför inte högskolorna får någon kompensation för de nya uppgifter som de åläggs heter det att det är så lite pengar till varje högskola så det märks inte. Det ryms säkert inom de redan givna ramarna. Jag förstår ingendera och är för egen del djupt bekymrad över att regeringen och statsrådet tar så lätt på studentinflytandet att man är beredd att riskera det. Jag tror att man gör studenterna och studierna i högskolorna en stor otjänst när man forcerar avskaffandet av obligatoriet i detta ekonomiska läge. Så såg inte läget ut när utredaren fick sitt uppdrag. Verkligheten har ändrats. Jag hade förväntat mig att regeringen skulle ändra sig i takt med den. Tycker statsrådet att det är en bra signal om studentinflytandet och uppskattningen av studentinflytandet när man nedvärderar det så kolossalt? Är det så man vill att det ska uppfattas? Det räcker med en tredjedel av dagens studentinflytande. 0996403729104 GW10438 N 2010-01-01 00:00:00 55281 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW09111/#anf4