Herr talman! Erland Ringborgs utredning har hyllats. Då uppstår frågan: Stöder ni även det förslag som Erland Ringborg hade om att dra ned antalet högskoleplatser? Det var ju hans finansiering av den utgiftsökning som han också föreslog. Såvitt jag vet tycker Socialdemokraterna att det borde vara fler högskoleplatser. Ni säger alltså nej till finansieringen men fortsätter att högljutt kräva utgiften. Det är en viss lapsus i ert resonemang. Till den här frimärkssamlaren som tycker att han får så mycket statsbidrag kan jag säga att han dock ska veta att varje student får 80 000 i statsbidrag per år för sina studier. Dessutom finns ett generöst studiestödssystem. Nog ger vi stöd till studenterna! När det gäller just studenternas föreningsmedlemskap har vi snarare haft fackföreningarna som förebild, och fackföreningarna får i princip inga statsbidrag. Där har vi gjort den kompromissen att studentkårerna ändå, som ett slags grundtrygghet, får ett statsbidrag. Då säger Marie Granlund så här: Ni tror väl inte att många studenter går med när ni drar ned statsbidraget? Jo, där tror vi så att säga på rakt motsatt samband mot det som Marie Granlund verkar tro på. Om staten skickar ut signalen "lägg era pengar på annat, det här sköter vi" tror vi inte att det blir särskilt stor tillströmning. Studenterna måste känna att det här är viktigt för dem: Det här är vi beredda att stödja. Stöder vi det får vi också någonting tillbaka. Jag kanske får utgå lite från interpellanternas hemorter. Det lyser igenom i Berit Högmans och Tone Tingsgårds interpellationer att ni utgår rätt mycket från Karlstad respektive Uppsala. När Berit Högman vill skildra det som att till exempel Karlstad befinner sig i en brant utförsbacke vill jag peka på att Karlstad har varit universitet i drygt tio år. Man hade ett visst forskningsanslag när man blev universitet. Det är numera ungefär 500 procent högre. Att kalla en sådan ökning för uppförsbacke är kreativt. Jag brukar jämföra med Uppsala, som under motsvarande tid har fått sina forskningsanslag ökade med mindre än 200 procent. I Uppsala är studentnationerna stora och dominerande. Genom att vi nu, inte minst efter Lennart Hedquists ståndaktiga agerande, inför en fortsatt skattebefrielse för studentnationer, räknar vi med att just Uppsala som studieort i och med den ekonomiska nyttan av skattebefrielsen kommer väl ut ekonomiskt av reformen. Det har talats här om att jag inte lyssnar på protester. Ärligt talat har det väl inte varit så mycket protester. Jag tror att många studenter - det framgår av olika enkäter och omröstningar i tidningar - tycker att det här är bra. Jag ska till SFS stämma i övermorgon, och jag ska naturligtvis lyssna på vilka bekymmer de har i övergångstiden. Naturligtvis är jag också beredd att utvärdera detta. Jag har redan sagt att om det visar sig att ni pessimister har mer rätt än Lennart Hedquist och jag, som är mer optimistiska, får vi naturligtvis ta det som utgångspunkt för nya beslut.