2347433 GW09111 Riksdagens protokoll 2008/09:111 Tisdagen den 5 maj 2008/09 111 2009-05-05 00:00:00 Svar på interpellationerna 2008/09:438, 444, 445 och 465 om studentinflytande interpellationsdebatt 08E2ED50-97FB-4386-8CBE-C8F046E8715B 1 Statsrådet LARS LEIJONBORG (fp) fp Herr talman! Mikael Damberg har frågat mig om skälen till att inte lärosätena kompenseras fullt ut ekonomiskt när de blir ansvariga för vissa studiesociala frågor i samband med kårobligatoriets avskaffande samt vilka effekter detta kommer att få på utbildningskvaliteten då det påverkar studentinflytandet och studiebevakningen vid landets lärosäten. Damberg har i sin andra interpellation på samma tema frågat mig om skälen till att regeringens och utredarens syn på vilket ekonomiskt stöd som krävs för att studentinflytande ska vidmakthållas efter ett avskaffat kårobligatorium skiljer sig åt. Damberg har också frågat vilka effekter ett avskaffat kårobligatorium kommer att få på studentinflytandet. Dessutom har Damberg frågat om jag ser någon risk att dialogen mellan studenterna och det omgivande samhället försämras. Även Tone Tingsgård har frågat mig om vilka effekter avskaffandet av kårobligatoriet får på studentinflytandet samt hur studentinflytandet ska garanteras i framtiden. Berit Högman har i sin interpellation frågat mig om jag undersökt vilka konsekvenser avskaffandet av kårobligatoriet kan få för de regionala högskolorna och för de nya universiteten samt om jag avser att vidta några åtgärder för att stärka dessa lärosäten framöver. Då dessa fyra interpellationer i stor utsträckning sammanfaller svarar jag på dem i ett sammanhang. Till att börja med vill jag framhålla regeringens uppfattning att kårobligatoriet måste avskaffas för att försvara den grundläggande demokratiska princip som föreningsfriheten utgör. Jag är övertygad om att frivilliga kårer kommer att stärka och vitalisera studentinflytandet genom att vara attraktiva för studenter att bli medlemmar i. Detta kommer också att bidra positivt till att öka kårernas legitimitet hos studenterna, en legitimitet som i dag ibland är bristande. Regeringens övergripande målsättning är att stärka kvaliteten i den högre utbildningen. Ett exempel på konkreta åtgärder som genomförts är den satsning på 240 miljoner kronor till kvalitetsinsatser som gjordes under 2008. Regeringen har också för avsikt att återkomma i frågan om hur kvaliteten inom svensk högre utbildning kan stärkas ytterligare. Att i dagens ekonomiska läge minska antalet studieplatser, som utredningen om kårobligatoriets avskaffande föreslog, är orimligt. Det finns i stället ett stort behov av utbildningsinsatser för att klara den ekonomiska nedgång som vi nu befinner oss i, vilket regeringen bland annat lyft fram i propositionen Åtgärder för jobb och omställning (prop. 2008/09:97). Jag vill också betona att jag inte anser att det finns anledning att vara pessimistisk i synen på hur många studenter som kommer att välja att vara medlemmar i en studentkår även efter obligatoriets avskaffande. Kårerna bedriver för studenterna väsentlig verksamhet. Att redan nu förutsätta att kårerna bara kommer att kunna samla väldigt få medlemmar är därför inte bara orealistiskt utan sänder också ut fel signaler. I förhållande till utredarens förslag öppnar regeringens förslag också nya möjligheter för kårerna att komplettera den studiebevakande verksamheten med andra aktiviteter. Därigenom kan de både locka till sig ytterligare medlemmar och stärka sin budget. Det stöd som staten bidrar med utgör en grund, som studentkårerna kan använda som bas för sin verksamhet. Stödet är dock inte avsett att utgöra full kompensation för borttagandet av de obligatoriska avgifterna. Jag är övertygad om att lärosäten och kårer tillsammans kommer att ta ansvar för viktiga delar av den studiesociala verksamheten. Redan i dag är många lärosäten engagerade i detta arbete. Mot bakgrund av den vitalisering av studentinflytandet som reformen öppnar för och det samarbete rörande studiesociala frågor som redan pågår delar jag inte interpellanternas oro. Uppgiften att ta ett tydligt ansvar för studiesociala insatser omfattar samtliga statliga universitet och högskolor. Det drabbar därför inte de regionala högskolorna eller de nya universiteten extra hårt, vilket Berit Högman befarar. Jag ser därför ingen anledning till att i detta sammanhang särskilt stödja dessa lärosäten. Då Mikael Damberg, som framställt två av interpellationerna, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Marie Granlund i stället fick delta i överläggningen. 0980725315516 GW10438 N 2010-01-01 00:00:00 55278 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW09111/#anf1