2347431 GW09109 Riksdagens protokoll 2008/09:109 Onsdagen den 29 april 2008/09 109 2009-04-29 00:00:00 Fiskeripolitik m.m. föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 18C23FDB-FC68-46DB-B834-5DDD86E7926A 80 TINA EHN (mp) mp Herr talman! Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 22 handlar om fiskeripolitik. Riksrevisionens granskning är nog det som är mest intressant i betänkandet. Kritiken är ganska omfattande, och något annat vore egentligen underligt. Miljöpartiet har följt frågan genom åren och har tidigt uppmärksammat problemet att det är själva fisket som haft den största åverkan på beståndens utveckling även om många påstått att det berott på andra faktorer. Vi har påtalat att det har varit en för stor flotta i förhållande till det biologiska underlaget. Vi har ansett att det småskaliga kustnära fisket har offrats på grund av dessa strukturproblem. Vi har lagt fram tuffa förslag under åren som gått. De var så tuffa att vi fick kalla handen från EU när vi slog larm om hur läget var för torsken inte minst i Östersjön. Det var ställningstaganden som skakade om fiskeripolitiken rejält. Kravet på torskfiskestopp blev en stor och viktig väckarklocka för många. Det kravet var förstås inte bara av godo. Det gav en bismak för alla som fiskade torsk. Men om politiken misslyckas med sin uppgift drabbas någon. I det här fallet har först torsken drabbats och därmed rubbat ekosystemen. Debatten skakade om och drabbade senare även torskfisket, det vill säga människorna som lever av att fiska. Miljöpartiet har genom åren drivit frågor om naturresurser. Vi har också ansett att det är viktigt med en syn på resurser, i detta fall fisk, så att ett uthålligt fiske som lever på räntan och inte tar av kapitalet är det som råder. Systemen som finns och har funnits har dock inte gynnat det småskaliga och hänsynsfulla utan det som ekonomiskt kan visa på bäst effektivitet. Så snurrar vår jord. Man undrar när vi blir kloka nog. I granskningen redovisar Riksrevisionen en rad områden där insatser som rör fiskenäringen motverkar att fiskeripolitiken genomförs på ett effektivt sätt. De exempel som ges i granskningen på områden med sådana insatser är befrielse från energi- och koldioxidskatter, stöd, tillståndsgivning samt fiskerikontrollen. Riksrevisionens granskning visar också att det nationella handlingsutrymmet i den gemensamma fiskeripolitiken inte har klarlagts. Avsaknaden av rättslig analys medför att det saknas överblick över vad som är möjligt för regeringen eller Fiskeriverket att styra på nationell nivå och vad som endast kan påverkas via förhandlingar i EU. Granskningen visar dock att det finns ett betydande nationellt handlingsutrymme inom den gemensamma fiskeripolitiken och att Sverige bland annat har möjlighet att införa mer långtgående regler för svenska yrkesfiskare, vilket sällan har använts. Styrelsen anser därför dels att rättsläget bör klargöras med avseende på möjlighet och skyldighet inom fiskeripolitiken, dels att regeringen i ökad utsträckningen bör använda det nationella handlingsutrymme som finns inom fiskeripolitikens område. Berättas bör också att miljö- och jordbruksutskottets uppföljnings- och utvärderingsgrupp har gjort en uppföljning av vilka resultat och konsekvenser som de fiskeripolitiska insatserna får för företag inom yrkesfiske, vattenbruk och fisketurism. Syftet med uppföljningen har varit att ge utskottet ett fördjupat beslutsunderlag. Målet för omstrukturering av fiskeflottan har varit otydligt och de fiskepolitiska insatserna har inte varit tillräckliga för att skapa en anpassning av kapaciteten i förhållande till fiskemöjligheterna. Fiskeflottan bör få en sådan struktur att resurserna säkras samtidigt som yrkesfisket ges rimligare förutsättningar att verka inom ramen för en hållbar utveckling. Det finns mycket att läsa och säga om hur fisket är. Intressant är dock att man upplever att diskussionen är annorlunda än vad den var för ett par år sedan när mandatperioden började. Flera har kommit till insikt om de tokigheter som förekommer och färre försvarar dessa. Vi ser i dag att man kommer fram till gemensamma ståndpunkter om att fiskeflottan är för stor och att utkast inte är något som ska fortgå. Det behövs generationer av fisk för att säkra ett bestånd. När det gäller bland annat torsk är det viktigt med bevarandet av stora honor som ger stora ägg som i Östersjön klarar av att flyta bättre och har en större överlevnad och så vidare. Vi ser att det finns massor av detaljer som är viktiga för helheten. Ålen är en annan viktig varelse som få vet allt om, eller kanske ingen egentligen vet allt om. Vad vi vet är att den är hotad. All världens ål har sin början i Saragassohavet. Den lever i både salt och sött vatten, och olika individer beter sig lite olika. Vi vet också att kraftverksdammarna i Sverige mosar det mesta av ålen. Vi har reducerat fisket på ål, men jag är rädd att vi inte har gjort tillräckligt. Jag ser nu att det i dagarna skrivs rätt mycket om konflikten mellan ål och säl. Är det meningen att vi ska fortsätta att fiska ål över huvud taget och därmed servera den i ålryssjor till sälen som kaxigt tar för sig utan blygsel? Som ett brev på posten kommer att man vill skjuta säl. Det har såklart blivit ett problem i sammanhanget. Ständigt handlar det om människans avgörande av vad som ska finnas eller ej och var någonstans. EU:s fiskeriavtal med tredjeland tas här upp i motioner, bland annat från Miljöpartiet. Det är verkligen en fråga om solidaritet och självkritik. Det finns ingen ursäkt som ger oss rätt att konkurrera ut småskaliga mauretanska fiskare som med lerkrukor tar upp bläckfiskar och ska konkurrera med EU-subventionerade fiskeflottor. Herr talman! Slutligen vill jag upprepa något av vad Riksrevisionen kommit fram till i sina slutsatser och rekommendationer. Överkapaciteten i flottan är en viktig orsak till att flera fiskebestånd i dag är överfiskade. EU:s gemensamma fiskeripolitik har endast haft näringspolitisk inriktning. Men målet har nu delvis omformulerats för att säkerställa en långsiktigt hållbar utveckling både miljömässigt, ekonomiskt och socialt. Överfiske som hotar fiskebestånd ska stoppas, och försiktighetsprincipen ska tillämpas. Det ligger ytterst på den borgerliga regeringen. Det ligger ett tungt ansvar på jordbruksministern, som tyvärr inte är här. När beslut om fiskeförvaltningsplaner fattas och kvoter fastställts går det inte att fortsätta att dribbla bort viktiga detaljer som kan vara avgörande för helheten. Med detta vill jag ställa mig bakom Miljöpartiets reservationer, och jag yrkar slutligen bifall till reservation 1. 0154189076919 GW01MJU22 N 2010-01-01 00:00:00 55213 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW09109/#anf80