2347431 GW09109 Riksdagens protokoll 2008/09:109 Onsdagen den 29 april 2008/09 109 2009-04-29 00:00:00 Jakt och viltvård föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 39A183F9-BF46-4701-916A-93A556D80EBF 71 ERIK A ERIKSSON (c) c Herr talman, ärade ledamöter och svenska medborgare i vårt gamla land! Behövs jakt och viltvård? Ja, det gör det i sanning. Det behöver också uppmärksammas i en debatt här i kammaren med anledning av ett betänkande som utgår från motioner från allmänna motionstiden. Vi har tidigare i debatten hört frågor och uttalanden om vad som ingår och inte ingår i betänkandet. Jag skulle vilja säga att det är ganska mycket som ryms inom jakt och viltvård. Jakten är en förutsättning för en god viltvård. Jag vill lyfta fram alla de människor som är engagerade och framföra ett tack till våra jägare i Sverige som tillsammans med andra organiserade och oorganiserade människor på olika sätt tar ett stort ansvar för viltvården. Det är väl värt att nämna det och tacka för deras engagemang. De offrar mycket fritid och lägger ned ganska mycket pengar på detta för att de har ett stort intresse för en levande fauna och biologisk mångfald och för att få möjligheten att fortsätta den kulturella del som jakten är i vårt gamla land. I betänkandet finns ett antal reservationer. Jag tänker kommentera dem lite grann. Allra först vill jag säga att jag helt biträder det som Bengt-Anders så föredömligt anförde. Rovdjuren har verkligen med viltvård att göra. Att vi nu får en acceptans för rovdjursstammarna, inte minst vargen, bevisas inte minst genom den överenskommelse som Svenska Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund, Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska Samernas Riksförbund, Sveriges Jordägareförbund och Svenska Kennelklubben har gjort om att acceptera flyttning av varg i Sverige för att kunna uppnå den gynnsamma bevarandestatusen. Det har man gjort för att komma vidare i en fråga. De har visat på ett tydligt engagemang och ett kurage som förpliktar även från politikens sida. Vad har politiken då gjort? Jo, alliansregeringen och Centerpartiet har förändrat § 28 i jaktförordningen. Det är vi glada och stolta över. Jag ber inte ett dugg om ursäkt för det. Det skulle ha varit gjort för länge sedan. Det har många av oss ledamöter i miljö- och jordbruksutskottet sagt. Men nu har det skett och det har fått en bred acceptans. Försökstiden har visat att man inte har missbrukat paragrafen. Det är viktigt att ha med sig i det fortsatta arbetet när vi diskuterar viltvård. Det här med rovdjursstammarna är viktigt, för det har bäring på övriga stammar som vi diskuterar - om vi ska kunna få en acceptans och ett intresse i samhället. Det är viktigt att vi får ett intresse för viltvårdsfrågorna. Sälen är en fråga som vi inte har debatterat så mycket i denna debatt, men den kommer att bli viktig när vi debatterar fisket. Jag vill nämna sälen som ett rovdjur nu när torsken kommer tillbaka. Arbetet med propositionen vad gäller vargen är runt knuten; det är jag glad för. När det gäller eftersök av trafikskadat vilt nämndes förut Viltvårdsfonden. Något som alliansregeringen och Eskil Erlandsson tidigt gjorde var att plocka bort pengar som gick från Viltvårdsfonden till ett antal anslagsområden som egentligen inte hade bäring på viltvården i första hand. Det tyckte jag var bra. Nu går jägarnas pengar till det som de ska gå till i första hand. Det är möjligt att det finns mer att göra på detta område och att vi kommer att behöva ändra inriktning ytterligare en gång. Det får vi se. Men det var resolut och klokt gjort av jordbruksministern och alliansregeringen. Att eftersöksarbetet är viktigt har Bengt-Anders Johansson också betonat. Det kommer en proposition inom kort, så egentligen skulle vi kanske ha haft den här debatten om ett par veckor för att ha en tydligare möjlighet både för oss och för oppositionen att debattera innehållet i den. Men nu är vi där vi är. Jag är i alla fall trygg i att det kommer en bra proposition som kommer att höja värdet på dem som gör insatser vad gäller eftersök. Jag går över till fjälljaktsreformen som har orsakat en hel del debatt, oro och diskussioner. Efter att regeringen beslutat ändra 3 § i rennäringsförordningen är det inte längre möjligt att begränsa jaktupplåtelse beroende på om man är bosatt i Sverige eller inte. För oss i Centerpartiet och för alliansen har ingången varit att det i första hand ska gälla de människor som är bosatta i området. De undantagen kan vi göra. Det är viktigt att säga det. Man kan fundera över vad som hänt tidigare. Vad har den tidigare regeringen gjort för att vi inte skulle hamna i den situation som vi nu hamnade i? Det är också en fråga som man kan lyfta upp och fundera över. Var det så himla bra förut när vi märkte att bubblan sprack, när vi fick den här diskussionen och blev tvungna att fatta något slags beslut? Den ändring som gjordes för att undvika att Sverige skulle gå till EG-domstolen gjorde att vi fick en diskussion och Sverige fick visa hur man vill gå till väga för att komma vidare. Man visade på ett lokalt ansvar. Det tycker jag är positivt. Vi kan prata om Finland. Norge har också nämnts. Danmark står runt knuten, som tidigare talare nämnde. Men vi bor i Sverige. Vi tar ansvar för våra frågor i Sverige. Det måste kunna ske i dialog. Regeringen har hela tiden sagt att upplåtelse inte är en tjänst, men det blir ett indirekt hinder för att sälja andra tjänster. Frågan är om vi tycker att det ska finnas utveckling och företagande i hela Sverige. Ska vi anse att det inte är rätt? Alliansregeringen tycker att det är viktigt. Jobblinjen gäller även här. Ett fritt företagande ska gälla. Nu finns det en möjlighet till undantag för kommunkort. Det finns även en möjlighet för länskort. Det är bra. De senaste två åren har det, som angavs tidigare i debatten, inte fällts så mycket ripa. Det har ju varit en minskning. Kontrollen är rigorös. Det är ju inte fri jakt rakt över. När man märker en begränsning av fågel slår man stopp, såvitt jag begriper så svealänning jag är. Det är viktigt att komma vidare också i den frågan. Det är viktigt att vi tidigt är med och utformar direktiven och är aktiva i direktiven när det gäller jakten inom EU. EU försökte stoppa Sveriges möjlighet att flytta och jaga duvhök. Det har regeringen också lyckats med. Det är också en framgång. Det visar att om man är aktiv i EU-arbetet kan man nå resultat. Det ska vi fortsätta med. Det vill alliansregeringen. Det tycker jag är positivt. Den fria jakten, som nämndes tidigare, vill vi värna om. Alternativet är ett samhälle med människor som inte vill ta ansvar, engagera sig och upplåta sin tid till att sköta vår fauna och vårt vilt. Det alternativet är inte positivt. Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder) 0391973624515 GW01MJU11 N 2010-01-01 00:00:00 55204 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW09109/#anf71