2347427 GW09105 Riksdagens protokoll 2008/09:105 Torsdagen den 23 april 2008/09 105 2009-04-23 00:00:00 Vissa väg-, fordons- och trafikfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 9EC781CE-4944-462E-92B3-8FC8E874F157 3 PETER PEDERSEN (v) v Fru talman! Man skulle väl kunna döpa om betänkandet till Favoriter i repris . Det känns som att vi har diskuterat den här frågan ett antal gånger bara de senaste åren. Ingenting har hänt. När man lyssnar på Ingemar Vänerlövs historiska exposé om timmerflottning får man även om det känns länge sedan och avlägset känslan att farten i timmerflottningen är som rena Formel 1 jämfört med vissa frågors hantering här i kammaren. Vi kan diskutera i det oändliga, känns det som. När Ingemar Vänerlövs motsvarighet någon gång om 20-30 år tittar i protokollen på vad som sades i början av 2000-talet är frågan då om det har hänt någonting eller om vi fortfarande har kvar samma problematik. Det gäller till exempel den oseriösa hantering som finns på sina håll i taxibranschen, som vi ofta diskuterar och har synpunkter på och som vi verkar vara överens om. Det är väldigt svårt att komma fram till konkreta förslag för att åtgärda de här problemen, och det är väldigt svårt att förklara för människor ute i samhället varför det är så svårt. Vissa andra samhällsproblem, begångna lagbrott och fall som är på gränsen brukar man kunna åtgärda ganska tydligt, men just den här branschen verkar vara oerhört svår att gå in i med konkreta åtgärder. Övergivna fordon är ett ännu märkligare fenomen. Lite varstans runt om i landet står det skrotbilar, eller för den delen ganska nya bilar också, som får stå där väldigt länge till fara för trafiken och miljön. Det är också en långbänksfråga som vi aldrig verkar komma till skott med riktigt. Jag kan konstatera att ett påfallande vanligt svar i betänkanden från majoriteten är att man yrkar avslag på motionerna med hänvisning till att det pågår ett beredningsarbete. Jag tycker inte att man kan köra med det hur länge som helst, oavsett regeringskonstellation. Någon gång måste man sätta ned foten, så att säga. Är det så att man inte når ända fram får man väl göra en utvärdering och komma tillbaka och förbättra förslaget ytterligare. På ett ställe har Vänstern godtagit beredningsargumentet. Det handlar om vinterdäck. Det finns förslag från Vägverket som går i rätt riktning. Vi vill gärna avvakta och se vad de kan leda till innan vi går vidare. Därför har vi inte ställt oss bakom den reservation som finns. Frågan om inhägnade områden låter futtig. Men ungdomar och barn får i dag köpa motordrivna fordon som ses som leksaker. De kan gå ganska fort. Sedan ska man få framföra dem på inhägnat område. Då är det en klar fördel om man vet vad inhägnat område är. Det förs något slags cirkelresonemang här: Nej, vi vet inte vad det är, men det får man avgöra i domstol. Eventuellt får Transportstyrelsen ta beslut om vad som ska vara ett inhägnat område. Men det kan inte vara fel om vi politiskt lyfter fram detta och påpekar att detta är en fråga där barns säkerhet står på spel. Om man har föräldrar som tillåter att man åker omkring på minimotorcyklar eller minibilar bör det finnas ett klart och tydligt regelsystem, så att föräldrar, grannar och andra i området vet vad som gäller. Där tycker vi att man skulle kunna sätta ned foten och efterfråga tydlighet åtminstone i lagstiftningen. Fru talman! En fråga som vi också har haft uppe tidigare och där Vänstern tillsammans med Miljöpartiet framhärdat är frågan om lastbilars vikt och längd. Vi har ett undantag från EU-reglerna. Jag ska förtydliga att vi fortfarande vill ha kvar undantag vad gäller lastbilar som transporterar ut skogsråvara, för vi tror inte att det är möjligt att på vare sig kort eller lång sikt bygga järnväg i alla skogar där man ska hämta ut skogsråvaran. Men i övrigt skulle man kunna få mycket mer transporter att gå på järnväg. Det jag vill säga i det här sammanhanget är att man missar en sak fullständigt från majoritetens sida. Man säger hela tiden att om man har kortare lastbilar måste man ha mer transporter, och då ökar trafikfaran och miljöpåverkan och så vidare. Indirekt erkänner man då att det här är en fördel för lastbilsbranschen visavi andra trafikslag. Men man kan också tänka tvärtom. Om vi nu menar allvar med att vi har ett klimathot, att vi måste vidta åtgärder inom transportsektorn och att vi måste få mer av godset att transporteras på järnväg, kan man då inte tänka sig att detta är en onödig konkurrensfördel som man ger lastbilssektorn jämfört med andra trafikslag? Ni utgår från att om kortare bilar skulle införas skulle man bara köra mer bil. Fler bilar skulle ut och köra. Men denna nackdel skulle kunna innebära att man transporterade mer på järnväg. Vi vill successivt ändra det här i takt med att vi bygger ut järnvägstransporterna. Jag skulle gärna vilja att någon från majoritetens sida förklarade sambandet. Finns det inte en risk att man missgynnar andra och miljövänligare transportslag genom den här typen av undantag, den här regelanpassningen till svenska förhållanden? Fru talman! Jag står förstås bakom samtliga reservationer från Vänstern som finns i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation 1. (Applåder) 0556347007015 GW01TU13 N 2010-01-01 00:00:00 54884 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW09105/#anf3