<anforande>
<dok_hangar_id>2347426</dok_hangar_id>
<dok_id>GW09104</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2008/09:104 Onsdagen den 22 april</dok_titel>
<dok_rm>2008/09</dok_rm>
<dok_nummer>104</dok_nummer>
<dok_datum>2009-04-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Grundskolan</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>C7075E07-B6F1-4365-A8F6-E63B96D20D28</anforande_id>
<anforande_nummer>38</anforande_nummer>
<talare>ROSSANA DINAMARCA (v) replik</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det har varit svårt att få majoritetspolitikerna att svara på frågan som ställs, nämligen: Vad gör den här regeringen för att hindra de varsel som ligger i dag? Hur ser vi till att de varslade lärarna kan stanna kvar i skolan?
De satsningar som Christer Nylander nämner här är ju gamla saker. Det är satsningar som ni har gjort tidigare. Det är inga nya satsningar. Jag förstår att SKL sågar det här förslaget. Man förmår inte ens göra någonting i dag.
Man hänvisar hela tiden konsekvent till att det här är en global kris. Javisst, det är det. Men det finns också ett nationellt ansvar. Det går att påverka den ekonomiska politiken. Men vill regeringen påverka den? Eller är det den råa kapitalismen som vi står inför och som vi har att bevittna, att det är så här det fungerar? Den som klarar sig klarar sig, och den som inte gör det är det synd om.
Låt mig komma tillbaka till den fråga som jag vill ha svar på, nämligen: På vilket sätt förhindrar ni att 2 700 varslade lärare kan förlora jobben?
</anforandetext>
<intressent_id>0321885416125</intressent_id>
<rel_dok_id>GW01UbU17</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>54809</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW09104/#anf38</protokoll_url_www>
</anforande>
